Vår senaste läggningsritual
Detta är den senaste läggningsritualen i vårt hus. Jag tycker den är lite sorglig, lite slutet på den sorgfria orädda barndomen på något sätt....
Det är lite jobbigt när våra små blir rädda för saker. Din dotter är så duktig på att prata oxå. Blir lättare att på något sätt reda ut grejer. Elias säger juh bara "ääääääh" och pekar och det är mer eller mindre irriterat i uttrycket...
Jag brukar iaf trösta och säga att det inte är farligt. Är man konsekvent, så förstår de till slut att så är det...
*kraaaaam*
Ja, vad säger eller gör man. Jag vet inte heller. Här uttrycks rädslor inte direkt utan bara indirekt med magont, spyor och påhittade saker (typ hunden bet mig, pappa slog mig mm saker som inte stämmer men tydligen står för nåt annat som hänt). Tycker du gör det väldigt bra som försöker förklara att det inte är farligt och försöker visa att det bara, i det fallet, är en utklädd gubbe. Det kanske är det enda? Vara själv orädd och "desarmera" en läskig situation. Har för mig att rädslor hör till utvecklingen, att det är sunt att vara rädd, men kommer inte ihåg allt. Har inte nån vidare lust heller att leta bland mina böcker, förlåt.
Hoppas hon lugnar sig så småningom och förstår att det inte är någon farlig varg.
Kramar till dig, duktiga mamman.
