Det tionde livet
Idag dog vår katt Ville. Han blev nästan sju år.
Han blev sjuk i helgen och vi tyckte inte att han var så illa däran att det krävde akut veterinärvård. Men imorse var han mycket sämre och vid lunch idag ringde M från Ultuna och sade att veterinären där hade rått oss att låta honom gå till de sälla matmarkerna. Så nu har han gjort det. Det är tomt hemma, vilket är mycket sagt i ett hem med så många barn och så många prylar överallt.
Senast igår kväll satt ungarna runt honom och klappade så fint så fint på honom (ett kort tag).
-Men då är han med farmor, sade H tröstande till mig. Farmor gillar katter.
Det gjorde hon faktiskt. Så han har det nog bra nu. Efter nio välanvända liv hos oss får han ett där man inte har ont.
åh! Vad sorgligt med Ville! Hur tar barnen det?
Hej, vad ledsen jag blir för er skull. Hälsa M speciellt från mig och berätta att jag tänker på er.
...och on a sidenote - så tänkte jag höra om det passar att jag kommer och hälsar på, på lördagen den tionde nov?
