"Den största dagen är en dag av törst"
Alla barnen är nattade och tystnaden som aldrig brukar lägra sig men som alltid borde lägra sig, börjar lägra sig.
S: Mamma, jag är törsti.
jag: (vid datorn, läsande synnerligen intressant och roligt-elakt mail) Mmm, jag kommer snart.
tystnad i tre sekunder
***
S: MAMMA! Jag är TÖRSTI!!!
jag: Ja, jag förstår, gubben. Jag är lite upptagen nu men jag kommer snart.
****
S: Mamma, jag vill bara berätta en sak. Jag är törsti.
jag: mmm. Lite vatten kanske? Jag skall bara... (försvinner in i en Alfons-Åbergs-pappa-liknande tystnad)
***
S: M A M M A !
jag: Mhmmm. Vatten var det.
S: JAG VILL INTE HA VATTEN!
Jag: (lyssnar egentligen inte) Jag skall fylla på en flaska, jag kommer snart.
S: Men mamma!
***
S: MAMMA! Jag är törsti.
Jag: Kommer! (skrattar klart lite i smyg åt det elakt-roliga, går och hämtar en flaska, fyller med vatten (de kan inte hantera glas med vatten vid sängen) in i barnsovrummet) Här, älskling.
S: Men mamma, jag sade ju att jag inte ville ha vatten.
jag: Öh,,,,ok. Men ingen saft på kvällen, det vet du. (min hjärna börjar redan dissekera diskussionen vi kommer att föra om mjölk, och jag är redan framme vid min tredje comeback efter "men du har ju redan borstat tänderna och det är socker i mjölk" när jag faktiskt lyssnar på vad han säger)
S: Men, mamma, jag är inte TÖRSTIG! Jag är TÖRST!
jag: Det låter dramatiskt.
S: Vad är dramatiskt?
jag: Öh, liksom - storslaget. Som att hela du har förvandlats till törst.
S: Jag är inte dramatisk. Jag är törst! Törst i hela jumpagruppen. Alla andra är mindre än mig.
Underbart! Skrattar högt! Krama törstingen från mig! (och en kram till dig också)
Det påminner mig om en gammal Dean Martin-sketch:
-I'm thirsty.
-Oh, I'm forty!
Å, vad underbar! (Eftersom det var boyiskt måste jag ju bara kommentera.)
Rekommenderar varmt liten vatteflaska med inbyggt sugrör som står på nedersta hyllan i kylskåpet och som pyre själv kan förse sig med vid vatten-törst-behov.
Hade det här hänt i Norge hade han verkligen varit törstig (=tørst.). Var inte det en helt ovidkommande bemärkning, så säg? Hursomhelst; träffande det där med miskommmunikationen som sker när en mamma sitter och läser roligt-elaka mail vid datorn och någon liten själ försöker berätta något viktigt. Kan trösta dig med att veta att det händer här också allt som oftast.
ha ha ha mycket härligt man kan få höra av barnen.
/Pernilla Novembermamma -02
Hej hej! Jag får kalla mig fru cppappan nu när cpmamman har gått och blivit upptaget! Allt i väntan på att det perfekta bloggnamnet ska dyka upp och presentera sig.. Jag skulle bara säga hahaha! dina ungar verkar helt fantastiska!
