Våningar

Nu har det blivit en våningssäng av H:s och S:s sängar. Detta faktum var naturligtvis så spännande att det nästan inte gick att sova igår kväll. Istället klättrades det upp och ner för stegen, hela natten, som änglarna på Jakobs stege ungefär. "Men mamma, vi måste ju ÖVA!" var svaret när jag gick in och föreslog liggläge som en förutsättning för sömn.

Imorse gick frukosten blixtsnabbt att få ner, sedan var de tvungna att öva på att klättra upp och ner ur H:s översäng igen.

Skall jag erkänna att jag ändå blev så orolig att H skulle ramla ner under natten att jag gick in och sov på golvet under deras säng? Ja, jag gör väl det. Jag blev så orolig att H skulle ramla ner under natten att jag gick in och sov på golvet under deras säng. Givetvis utan att få någon alls i huvudet. Men ändå.

Skönast av allt var nog S kommentar till dagisfröknarna imorse:
-Vi sover fortfarande i samma rum allihopa men nu har vi fått var sin våning.

Kommentarer
Postat av: Lusekofta svarar

Förstår så väl den där fascinationen för våningssängar. Jag och min syster hade varsitt rum och ingen våningssäng alls när vi växte upp. Akta dig vad jag önskade mig just en våningssäng!

I stugan i Dalsland finns det (nu blir jag lite ivrig känner jag)hela TVÅ våningsängar i den stora barnkammaren på övervåningen. Mina barn älskar dem och det är en evig visa varje gång vi kommer dit med förflyttande och klättrande och bestämmande om sovarrangemang. Vem ska sova var och över/ respektive under vem och vilka saker ska man ha med sig i sängarna för den ultimata våningssängupplevelsen? Så, kort sagt, jag fattar. :-)

2009-02-25 @ 10:56:33
Postat av: sofie

Haha klockrent! Helt underbart vad som kan slinka ut ur barns små munnar. Hoppas att ni har det bra :)

Postat av: Staffan

Härligt! Själv har jag många positiva minnen av våningssäng!

2009-02-25 @ 17:41:35

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0