ANSGARS SYSKON

Igår när jag kom hem från min spännande tur till ICA så rapporterade M att S hela min bortavaro hade suttit på vår datahörnestol och kramat hårt hårt om ryggstödet och sagt "Min mamma! Min mamma! MIN mamma! Jag älskar min mamma!"

H & S har gemensamt skrivit en sångtext idag. Jag tycker den är rolig, personligen skulle jag nog ha formulerat den lite annorlunda =). Men rad 2 är rätt bra,om man tänker på att den är skriven av dagisbarn.

Ekorren satt i granen
skulle bajsa kottar
fick  han höra barnen
då börja' han kissa
hoppa han på toaletten
trilla han i lilla pottan
och han bajsade med rumpan.

När de framförde sången för oss var de i badkaret och valde av någon anledning att ha var sin vattenkanna på huvudet som hatt.

Jag vet inte om ni vill glädjas eller sörja över att denna blogg inte innehåller några kort på barnen.

Mycket är det på gång nu i Hs hjärna. Idag satt hon vid pianot och "spelade" ur boken Rövarna i Kamomilla stad, dvs hon klinkade lite och sjöng det hon såg på bilderna. "Han har en lila hatt, en lila hatt, en lila hatt. Och där ser jag en hund och katt, som skall äta mi-i-i-i-i-ddag".

Igår natt fick vi åka in till Kruppakuten i Uppsala. Sådana besök sker alltid sen kväll eller ren nattetid så på vägen hem hade H precis börjat somna till när hon öppnade ögonen av någon anledning och sedan fick se slottet. Ett slott! Och för en ung dam i bästa prinsessåldern kan inte något sådant få förbli okommenterat.

-Mamma, visst är det där ett slott?
-Ja, visst är det det.
-Det är rosa!!! Ett rosa slott.
-Ja, kan det bli bättre.
-Bor det...(med andäktig röst)...en prinsessa där?
-Nä, tyvärr.
-Åh. OK. Vem bor där då?
-En som heter Anders Björck. Och så är det en massa annat. Det finns ett museum. Och jag har gått i skolan där.
-Men ingen prinsessa? hon försjunker i funderingar som övergår till nattsömn.

Men när jag bär in henne från bilen så kommer det sömnigt "den där Björck, han kanske behöver en prinsessa till sitt slott? en snäll, som gillar rosa. Och som kan göra kullerbyttor som jag".

Hon har också tre snälla möss som bor i busken utanför toafönstret. De heter Vilja, allihopa, fast en av dem heter Sara också. De har nycklarna till Det Gamla Huset (som är ett gammalt hus här på tomten som vi sagt åt barnen att vi inte har nycklar till för vi vill inte att de går in där) och bor där när det blir kallt. En av dem kommer in till H och sover med henne ibland, det är Vilja som gör det.

Och så - för er som kommer ihåg ett tidigare inlägg om att H hade en hemlig kompis som var så hemlig att H själv inte visste vem det var? Idag kom fortsättningen av detta, the Return of the Jättehemliga vännen....

H: Jag har en kompis som bor jättelångt borta.
jag: (minns) ja, som är jättelång också.
H: Ja. Hon bor inte jättelångt borta.
jag: OK...
H: Hon bor ALLRA längst bort.
jag: Jaha, var är det då?
H: (dramatiskt) i Tuna by (det ligger 300 m härifrån).
jag: Oj, det var långt.
H: Ja, och hon heter Emelie, som börjar på H (det är mycket snack om vad som börjar på vilken bokstav här hemma, alla trevliga saker börjar på H av lättförståeliga skäl). Och så heter hon Grrrr....Frrr...arrrrr....asson...
jag: Emelie Gurfurarasson, det var ett trevligt namn. Låter isländskt.
H: Ja och hennes mamma är också snäll. Hon heter Emelie...öh....Frrr...agon...hon har (spärrar upp ögonen stort) TRE stövlar. Och så har hon namnsdag idag.
jag: jaha, är det Furragon-dagen idag? Det hade jag ingen aning om.

Jag hade inte det, så jag kollade. Och vem vet hur mycket koll H har...dels är det förvisso inte Emelie som har namnsdag idag men nästan. Och dels får man ge henne poäng för finurlighet. För om man stavar Emelie med H i början, då blir det verkligen rätt nära det hon pratar om: en hemelig vän.

Barnen och jag är hemma igen efter lilla påsksemestern. Det finns nog hur mycket som helst att skriva om den, men jag gör en kortform. Barnens topplista:
Kusin Adam - äggjakten - Elin och Alicia och Isak - GODIS GODIS GODIS

För övrigt tänkte jag sammanfatta det hela med två små konversationer från igår. Den ena från när bilen satte iväg från västkusten med destination fadern och hemmet.
H: Vad händer egentligen när man är död? Då kan man ju faktiskt inte vara en människa längre.
jag: Nä. Vad tror du händer?
H: Man kanske blir som en liten ängel?
jag: Ja, kanske det. Jag tror ju att Ansgar är som en liten ängel.
H: Vad gör han då?
jag: Jag tror ju att han kanske skyddar oss.
H: Vad är skyddar?
jag: Kanske att om det kommer någon bil som skall köra på oss så hindrar han det så att vi klarar oss.
H: Jaha! Ansgar är en POLIS! Då förstår jag. Men - när kusin F blir en polis, blir han en ängel också då?

Andra konversationen var när vi kom hem, precis nyklivna innanför dörren. H rusar först, emotionell som alltid.
H: Pappa! Pappa! Jag ÄLSKAR dig, pappa!
S: (kommer efter, något lugnare i enlighet med sin personlighet, men upprepar som vanligt papegojlikt det mesta syrran säger) Pappa! Pappa! Jag älskar älskar älskar ÄLSKAR faktiskt min bokstav.

Jag har tidigare i denna blogg förundrats över det faktum att min relativt renpratande dotter fortsätter att böja alla bestickord efter gaffel. Alltså knivel, skedel - till och med spadel finns.

Fick idag till min lättnad höra att S inte gör det. "Kniv, sked..." sufflerade han sig själv när han dukade fram bestick åt alla i familjen. "Och så en liten gaff."