Treårig pojk
Han vaknad storstilat imorse och förkunnade att han var en stor pojke och att han ville komma och ligga bredvid oss. Så berättade han om alla saker han fick göra nu när han är tre: Borsta tänder, skala morot, städa skåpet (med deras glas och tallrikar) och laga mat. Inte illa va? Allt detta har han ju gjort förut men tydligen lite småillegalt sådär. Tur att vi inte kände till den regeln.
Sedan blev det presenter: en snickarlåda från mig med riktig hammare ("spikare" sade S), krysskruvmejsel, såg, måttstock, snickarpenna, sandpapper m m. Och så blev det en Blixten McQueen-plansch från fadern och en "upplevelse" (ponnyridning) och så böcker, strumpor och annat kul.
Sedan började den långa väntan på att gästerna skulle komma. När de väl kom visste han inte till sig av lycka, sprang och visade alla sina skatter och åt så mycket glasstårta att han fick lov att springa fram och tillbaka i hallen bara för att få ur sig det mest akuta springet ur benen (tätt följd av lillebror förresten, om vilken generöse S idag har sagt "han börjar också bli en stor pojke nu").
Han förklarade för alla hur stor han var och att han var tre år (som att det inte var därför de var där och medförde gåvor) och sedan ville han bara sitta på vardagsrumsgolvet och köra med de nya Blixten McQueen-bilarna som en välvillig faster medfört.
Sedan blev han jättetrött och resten av dagen har varit en kamp att hålla sig vaken länge nog för att äta sina älskade våfflor till kvällsmat och sedan se högälskade "Fem myror är fler än fyra elefanter". Sedan isäng och godnatt. En stor kram, störst i hela världen, fick jag. "Jag älskar dig mamma, och god jul!" sade han.
Öh...öh....öh....ha den äran, S!
Typ jul
Men det tindrades av andra anledningar också. Julmust, morbror D på besök med snälla E, kusinerna D och F, farfar, faster och farbror och så köttbullar, saffransglass, mozartkulor, och när släktingarna öppnade de av barnen egentillverkade paketen.
Det började tindras redan kvällen innan under julgransklädandet, som för mig blev en mer avspänd höjdpunkt under julen. Det skulle definitivt vara julmusik på och så skulle alla julprylar, även sådana som vi inte egentligen använder, tas upp, inspekteras och vara föremål för barnens diskussioner om huruvida de skulle fram eller inte (det som vi inte använder rör sig till stor del om dukar - antingen till enorma bord som vi inte har eller att vi har typ fyrtio dukar lagoma för köksbordet - i och för sig praktiskt när man har rödbetssallad och småbarn vid samma bord). En hel del nyordning blev det, bland annat skulle alla våra tomtar, både sådana som M och jag gjort själva på lekis, sådana som barnen tillverkat själva och stora inköpta porslinstomtar stå i en vacker rad på vårt skåp "så att de inte känner sig ensamma" förklarade H med förnumstig min när jag försökte placera ut dem på lite olika ställen.
Julgranen blev också gulligt behängd med VÄLDIGT MYCKET ornament i de grenar som var "i precis rätt höjd" för att kläs av barnen. "Precis rätt höjd" för S var toppen av granen men för att komma dit fick han förstås vara i sin faders famn. Men det var den höjden han ville till, så det hänger rätt många grejer där med. Sedan blev H trött i benen och satte sig på golvet och hängde så därför har vi även en låg gren som sviktar under julgranspynt.
Åh, vad det är gulligt och jag sparar härmed det här minnet att ha i kontrasthögen när de är tonåringar och har bestämda åsikter om vad som är god smak och en balanserad estetik.
Annars har vi mildvädrat oss igenom julen. Skönt för den av oss som jobbat sena nätter och tidiga morgnar utefter små små skogsvägar. Men jag tror att barnen hade gillat snö. Nåja, som Scarlet O'Hara uttrycker det: Tomorrow is another day.
The B words
Denna vecka har massor med nya ord dykt upp, alla på B.
Blong (ballong)
Bompi (Bolibompa, dvs TVn)
Bnan (banan)
Bott, bott (pottan - ok då, inte på B i orignal - men "badrumsfacilitet" börjar på b. Så b så.)
Brrrm (bil - och även andra typer av bordon, t ex braktor och bastbil och blygplan).
bana (barna, dvs H och S)
och så, kanske mest överraskande av alla ord: blist (blixtlås).
Bimponerande va?
Bod Bul på er allihopa.
3+4 = ehmm...24?
Vi slog ihop kalaset för H som redan fyllt fyra och S som snart fyller tre.
Barnen var ytterst konfunderade, de undrade vem av dem som fyllde år idag
och H fattade inte att hon inte fyllde fem idag. Sist hon fyllde fyllde hon
ju fyra och nu är det kalas igen, alltså bör hon blivit fem. Och S hade
ingen aning om hur gammal han var "Är jag två eller tre eller fura eller
sjuttifemtio?" frågade han med allt tokroligare röst under dagen (i takt med
att han fick skratt av folk för denna fåniga fråga).
Iallafall så kändes det som att det skulle bli ett ganska lugnt kalas: sex
barn förutom våra egna, tre syskonpar som alla kände barnen och varandra
väl. Tråkigt var det att så många inte hört av sig, bland annat hade vi
bjudit en en del barn från nya dagiset, men det är ju Advent och folk kanske
hade glöggfester att gå på så jag funderade inte så mycket på det.
Sedan började folk ringa...först ringde en mamma och ville ha en
vägbeskrivning. Först när hon kollat efter den på kortet så insåg hon att
hon skulle ha anmält sin son. Sedan ringde en annan mamma som hade mailat
och tackat ja, men jag hade inte fått mailet...då började jag bli orolig för
fiskdammspåsarna. För att försöka få ner sockermängden hade jag gjort
pyttesmå julklappar med fyra färgglada suddigummin i varje, och jag hade
köpt ett antal små tutor att tuta i och sådant också, allt detta blingbling
inköpt i Uppsala - ingen möjlighet att fixa mer innan kalaset...men jag
ringde till kompisen Malin som skulle på kalaset och bad henne gå in och
handla lite mer godis på ICA. Och så började alla droppa in, mina två stora
barn satt helt saliga på mattan i hallen och öppnade paket efter paket efter
paket...
Sedan kom en trebarnsfamilj som jag inte visste skulle komma!!! Jisses, vad
nervös jag blev då. Och fundersam på hur det är med min mail egentligen.
Då visade det sig att istället för nio små barn med tre glada
mammor fick vi ihop inte mindre än femton barn med åtta glada
föräldrar. Det var ju trevligt - jättetrevligt!!! Vi hade ju bjudit bara trevliga människor
och blev så glada när de kom...
Men det var det där med logistiken också:
godispåsarna och att marängglassgrejset skulle räcka till alla...
Ja, folk fick fördela marängglassfikat helt enkelt. Och snälla Malin ställde
sig och gjorde om fiskdammspåsarna efter bästa möjlighet. Först fikade
alla - det var också en liten lustighet att försöka få ihop det med att alla
skulle få plats. Vi hade ju tänkt oss ett stort bord för alla men plötsligt
var vi ju inte tretton längre utan tjugofyra...så vi kånkade in stora bordet
i stora rummet och satte alla vuxna vid det och så fick barnen sitta lite
här och var vid småbord och på kistor och små barnbord och allting. Det gick
på bästa sätt.
Sedan tog jag ut alla barnen och några av mammorna. Micke stannade inne och
riggade fiskdamm och snälla Malin gjorde om fiskdammspåsarna. Vi skulle
nämligen leta efter Kungens försvunna skatt. Visade sig, berättade jag för
barnen, att Kungen själv ringt imorse och sagt att tjuvar hade tagit allt
kungens guld. Det hade spårats till vår gård och därför hade Kungen sagt att
om vi kunde hitta guldet skulle vi få en riklig belöning. "Godis" skrek alla
sexåringarna, som varit på kalas förut.
Alla ungarna ut på gården och de hittade de tjugo guldfärssprayade stenarna
som jag gömt (och några andra fina glitterstenar som några tjejer tyckte såg
fina ut). Alltihopa lades i en snygg och prydlig korg och belöningen blev
förstås fiskdammen.
Sedan öppnades alla fiskdammspåsarna och alla barn började tuta i tutor och
äta guldpengarna och allmänt uppföra sig som små uppsockrigade barn. Men kul
hade vi - föräldrar och barn och allihopa. Och jag är väldigt stolt över att
min lek gick så bra.
Och så var det kul att alla föräldrarna stannade kvar. Det är ju inte så
långa samtal man hinner med mellan diskussioner om vilket syskon som stal
ett suddigummi av något annat och förmaningar om att inte slå de mindre
barnen och så, men lite hinner man ju ändå prata. Och det räcker så bra som
stimulans för en flerbarnsförälder. Det är den sortens korta sönderhuggna
samtal som ens psyke är bäst rustat för att klara av.
Ett toppenkalas. Och ett stort bevis för att när man måste improvisera fram
"nödlösningar" - det är då man har som roligast.
Utmaning - 7 önskningar
"annars ombeds ni vänligen med bestämt lägga ifrån er boken nu. Man kan inte ha hur dumma läsare som helst." (nej, det är inte jag som tycker det, det är Tage Danielsson. Men visst är det ett underbart citat)
Så här kommer sju, högst personliga önskningar. Utan inbördes ordning.
1. Att mina barn får växa upp till vettiga vuxna som inte har alltför mycket ångest när de ser tillbaka på sin uppväxt. Att de då vill behålla kontakten med sin old batty mother och (som H uttryckte det idag) "totalt genomtokiga pappa".
Att denna genomtokiga pappa är genomtokig nog att hålla sig fast vid den battiga gamla modern också.
2. Att julen innehåller några andhål av fred och frid också. Det blir så mycket annat.
3. Att jag får tid och ork att hålla kontakten med alla viktiga vänner "på riktigt" och inte bara sådär med sms där det står "o, vi borde verkligen träffas, närdå?" där det ärliga svaret är 2015.
4. Att vi som familj kan bita ihop och härda igenom den sista terminen av Ms pluggande, så att vi snart kan bli en vanlig medelsvenssonfamilj med två inkomster, vilket vi inte varit sedan 2002.
5. Att vi hittar en bil och blir av med en annan.
6. Att himlen finns och Ansgar vakar över oss.
7. Att en människovänlig rörmokare dyker upp här imorgon bitti fylld till bredden av kärlek till mänskligheten och budskap om julens sanna innebörd, fixar alla våra vattenproblem på en kvart, far iväg på sin släde, dragen av nio renar och vrålar, när släden lyfter och cirklar runt månen "jag skickar fakturan till någon annan".
Så skulle man visst skicka det hele vidare. Så då gör jag det också, till folk som borde uppdatera sina bloggar lite oftare... t ex:
All about the package
Lusekoftan
CP-pappan
och så till några som definitivt uppdaterar på ett föredömligt sätt men som jag tror ställer upp på en utmaning:
Bokidioten
Amlon
Jovis karameller
Tina
Be careful out there.
Tandläkaren
Tack och lov älskar ju mina barn alla typer av läkarbesök, så till den milda grad att H gick upp extra tidigt imorse för att rita en teckning till tandläkaren (de är lustiga mina barn. De har också
--plockat blommor för att ha och ge till kassörskan på ICA (oavsett vem som sitter i kassan)
--alltid vid McDonaldsbesök gått fram och tackat (rätt) kassa-människa för "presenten" i Happy Meal
--bjudit en Systembolagschef i Uppsala på godis ur en tablettask eftersom han berättade för dem att han inte fick lördagsgodis av sin mamma.
Men de kan inte plocka av sin tallrik från bordet eller ställa sina stövlar i skostället). Iallafall: S sade, det första han gjorde, när han kom in i väntrummet "jag är så stor nu att jag får gå till tandläkaren" med belåten min.
Tandläkaren var ju väldigt snäll också. Visade sin "roliga" (jo, hon sade det!) stol där man kunde åka upp och ner och sedan åka rutschkana ner för benstödet när man skulle gå av stolen, visade en massa spännande instrument etc. Barnen var helt förälskade redan från början. Och sedan räknade hon deras tänder, kom fram till att det var prick 20 i varje mun och så fick de varsin tandborste och en ring resp en plastbil (könsuppdelat som bara den!) och gick därifrån, MYCKET stolta och glada, för att skryta på dagis.
Baby love, my baby love
Dagens nya ord: Puss. Fast i A version heter det "usch".
"Usch, usch," säger han och sträcker fram munnen mot en för en riktigt stor öppen-mun-dreggel-puss. Det är rätt svårt att motstå.
Men kanske bara om man är mamma.
Fårfotingar
-Och så håret, och så armarna och så fötterna och munnen. Och så nytt huvud. Med ögon. Och håret. Och så armarna....etc.
Efter att den kreativa lågan brunnit för fullt så lugnade det lilla tecknargeniet ner sig och visade mig att han ritat sig själv och syskonen på följande bild
För att vara ett första försök till huvudfotingar tycker jag att det är mycket bra, som alla opartiska mammor i alla tider har tyckt om sina barns alster. Satte upp det på kylskåpet med mycket beröm och när H vandrade in i köket försökte jag få henne att instämma i elogeandet.
Jag: Titta, vad S har ritat!
H (verkligen förbluffad): Har han ritat får?
Jag: Nej, det ser du väl att han har ritat er! Där är du! (pekar på figuren i mitten)
H: Är det där fåret jag?
Jaja, hon har väl lite rätt. Men det är väldigt fina får.
Söt-nos
Hoppas att fröknarna hade lika roligt.
Den mest luxuösa lyxen som finns i hela världen
Ligga på soffan och läsa en bok (som inte är skriven av Astrid eller Barbro Lindgren, Sven Nordqvist, Elsa Beskow)?
-oh please.
Legofri zon i badrummet?
-in THIS life?
Egen tid att åka på spa med tjejkompisarna och bry-sig-om-sig-själv förtecken?
- bah, humbug.
En romantisk kväll på stan med barnvakt hemma och maken i fina kläder, middag och vin och rosor?
-for beginners.
Hushållsnära tjänster?
-vilket år som helst nu.
Nä, det lyxigaste den här småbarnsmamman har varit med om sedan småbarnen började komma, det hände den här helgen när småbarnsmammans egen mamma var på besök.
Småbarnsmamman själv blev magsjuk. Och tack vare mormors närvaro fick hon vara så sjuk hon ville utan samtidigt med själva sjukdomen att behöva kämpa sig upp och sitta och övervaka trolldegsexperiment, spela kull i trädgården, tillåta körning av briotåg på sin mage, byta blöjor - behövde inte ens sitta och sova framför Askungen III - fick ligga själv i mörkt rum och bli bra alldeles ostörd av utifrån kommande distraktioner.
Lyxighetens überlyx. Tack mamma!
