Underskattat vuxennöje
Man smyger in till sina sovande barn, lyssnar på alla lugna andhämtningar och ser hur de ligger i var sin säng.
Man kan inte låta bli att le.
Man smyger fram till gosedjurets ägare, lägger gosedjuret alldeles intill, ser hur barnet drar åt sig sin nalle i sömnen och håller om den, ser leendet som inte riktigt framträder men liksom anas i barnets ansikte.
Man klappar lite på kinder som var blöta av tårar efter sagda gosedjur vid läggdags, och viskar fåniga mammaord.
Jag lovar, det är bättre än många andra vuxennöjen.
Det slår garanterat det där med att se botten i tvättkorgen.
En glad fyr
Han satt glatt och funderade på vad alla dagiskompisarna kommer att tycka om glasstårtorna (O kommer att ÄLSKA dem! Och N kommer att ÄLSKA dem! Och B kommer att ÄLSKA dem) när han plötsligt avbröt sig och frågade hur länge de skulle gå på dagis idag. Försökte milt påminna om att det är onsdag och att onsdagar är långa dagisdagar "så jag kommer klockan fyra".
Tyst en stund. Sedan jätteglatt: "Vet du mamma! Jag är fyra, och vi skall bli hämtade fyra och idag skall vi FIRA! Det låter ju som fyra."
Djur har också mänskors känslor
Hur man känner igen en fyraåring
Följande meningar sägs med mindre än en halv sekund emellan dem:
"Mamma! Du är dum, jag hatar dig. Jag vill krama dig!"
Completely lost in time and space
Detta visar han med all önskvärd tydlighet alltsomoftast och jag tycker att idag fick vi en utmärkt treminuters samtalsslice som kunde visa er bloggläsare denna sida av hans personlighet.
Vi har varit och handlat och är på väg hem i bilen. Vi har tidigare pratat om att det är mörkt ute och att det snart är kväll.
S: Är det morgon eller?
jag: Nej, nu skojar du.
S: (fyraårsilsket) NEJ. ÄR det morgon eller?
jag: Nej, det är ju kväll nu. Vi skall äta mat, du skall bada och kolla på Bolibompa och så är det läggdags.
S: Men när är det då?
jag: Nu, snart. Det är snart matdags..
S: Jag hatar det här med tiden. Den går så SNABBT.
jag: Hurdå menar du?
S: Åren går så fort liksom och jag blir så arg.
jag: Jaa....
S: Som till exempel, igår var det år 208.
jag: 2008?
S: Ja! Och nu har det gått och blivit 2009. Jag blir så arg! Tiden bara ändras hela tiden.
jag: Ja, det gör den ju.
S: Vet du vad jag tycker? På måndag tar vi år 208 igen. En gång till.
jag: OK.
S: För vet du vad? Jag gillar inte nu när det är morgon! Jag vill ha kväll!
jag: OK, simsalabim, S. Vet du vad? Nu blev det kväll!
S: Vadå?
jag: Det är kväll, S.
S: Skall vi åka till dagis?
jag: Nej, det är kväll. Vi är på väg hem!
S: Men är det morgon då?
jag: (med ett överjordiskt tålamod) Nej, det är kväll.
S: Men det är bara kväll och kväll hela tiden. Jag gillar inte tiden. Jag gillar bara bilar.
jag: OK, S.
S: Vet du vad mamma? En fröken på mitt dagis kan säga såhär: Vill du vara min, Margareta?
En deckare med en twist i handlingen
In i dimman
Efter en oerhört lugn men trivsam nyårsafton så började 2009 års första dag med viss dramatik - svärfar behövde åka in akut med vad som visade sig vara lunginflammation.
Sedan blev det jobb och jobb och barnen hade oerhört roligt under tiden tillsammans med diverse trevliga dagiskamrater samt dessas ursnälla mamma, som byggde tågbana för allt vad hon förmådde.
Jag vet att jag var väldigt orolig inför förra nyåret. Såg bara mörker och oro framför mig. Det här året känns lite ljusare på något sätt - vet inte om det är ett dåligt omen, eller ett gott omen, eller helt enkelt inget omen alls. Det känns som dimma. Men dimma kan vara positivt, och bero på att det blir varmare. Och då hoppas jag på en något mer filosofiskt metafysisk värme än den globala uppvärmningen.
Apropå dimman så låg S och rullade in under sin säng idag fram och tillbaka (luttrade mammor frågar inte varför utan bara ifall de möjligtvis därinne kan se - en borttappad strumpa från det älskade Cars-paret - lillebrors favoritbadanka - pärlor tillhörande Hs i vredesmod sönderslitna halsband som hon gjort alldeles själv eller något annat som vi letar lite så där småintresserat efter.
Han kom ut och rapporterade att det mest var dimmigt därinunder. Mindes hur jag själv som barn blandade ihop orden för dammigt och dimmigt. Kröp in under sängen medan jag försökte förklara skillnaden. Upptäckte att om det är tillräckligt dammigt känns det dimmigt.
Fördelen med ett nytt år iallafall - det kan kännas dimmigt, men inte dammigt. Inte första januari =)
