Den jämställda generationen
"Mamma, tänk för att det inte är det! Det är en mamma-långben-spindel."
Den största treåringen i hela världen
Var sin bil av syskonen, biobesök (och en bil) av fadern, en sparkcykel av modern, en bok av gammelfarmor och ett paraply, samt diverse kort som kommit på posten. A slöt de tre bilarna till sin famn och höll dem där, fast förankrade, under hela dagen. Han har till och med kört sparkcykel med tre bilar i armarna, inte illa, va?
Efter lunch blev det ett evigt väntande på "gästerna" - faster, farbror och farfar. En tårta och ännu en bil och ätande av tårtan, showande och njutande av att vara i centrum.
-Hur gammal är du då A? Är du femton?
Ett gapskratt. Femton, det vore väl tokigt.
-Men hur gammal är du då?
- Jag vet inte...
Men han vet. Ikväll efter sagan kröp han upp i min famn.
-Nu har jag faktiskt blivit en stor kille. En treåring har jag blivit. Jag är den största treåringen i världen.
Och det är han ju också. Och den bäste.
Djupa reflexioner om dopet vid Hjälsta kyrka
-Här döptes A när han var en liten bebis, sade H glatt.
-Ja, det stämmer. Kommer du ihåg det?
-Jag kommer ihåg att jag hällde vatten på han.
-I dopfunten hällde du vatten, ja.
Barnen begrundar detta i tystnad.
S frågar A:
-Var vattnet kallt när du döptes?
A säger att vattnet var kallt, jättekallt, men att han gillar kallt vatten.
S frågar mig:
-Heter man något när man döps?
-Ja, man heter ju något då. Och prästen säger namnet som man har.
-Funderade ni aldrig på om A skulle heta något annat?
Jag bekräftar att förhandlingar föregick själva valet av namn men att A kändes självklart för oss som namnval, när vi träffade honom.
Nyfiket frågar jag dock vad S hade tänkt sig.
-Jag tänkte att ni kanske kunde ha kallat honom för Kråkan.
Västkustveckan
Barnen och jag har varit på västkusten hos mormor och morfar. Jag bad barnen sammanfatta veckan själva:
A: Jag åkte moppe och så var det jättemycket så...och alla blåbären åkte ut och då gjorde H ILLA sig och jag hade en så stor så stor - tänk om det kom en björn? Men inga hajar heller där båten åkte och vet du mamma, jag SOVDE i båten och så modig jag var. På Liseberg åkte jag bilar, flygplan och båt och karusell. Men jag tycker att man inte skall åka froom lide utan man skall åka farfars bilar.
S: Och jag också var jättemodig, för vet du mamma, det kommer inga björnar, för det finns inga björnar i hela världen (rättar sig efter påtryckning från storasyster) i hela Sverige menar jag, nej, i hela universum. Och jag har också sår på mina ben men jag var faktiskt supermodig och åkte froom lide men jag blev inte lika blöt som H. Och så har jag fixat krabbor, jättemånga, först två och sedan --- två. Och så kan jag hjälpa mormor när hon tappar sina käppar. Och så kan jag....jag har...badat och simmat alldeles själv med mina simpuffar. Och varit på Marstrands fästning där det fanns TJUVAR. Riktiga tjuvar, som stjäl saker. Och vi gick i en hemlig gång och vi såg tjuvar. Men inte riktiga tjuvar utan dockor som var tjuvar. Men det var faktiskt väldigt modigt av mig. Och sedan så har jag...fixat krabbor. Och --- jag ÄLSKAR faktiskt gammelfarmor. 
H: Och jag då, vet du vad jag har gjort? VARJE morgon medan ni sovde så gick jag och morfar ner till morfars stora hav och simmade och jag gjorde kanonkulan och VÄNDE i vattnet (visar) och sedan så har jag också sovat på båten och också i huset varje kväll och jag kan också sjunga Gamla Nordsjön som svajar och brusar, under vindarnas växlande gång...och så är jag väldigt tålamodig när jag fiskar krabbor och (skrattar) och krabborna dansade tango i hinken mamma, och så har jag också plockat blåbär och varit uppe på berget och jag har också åkat saker på Liseberg som froom lide och vet du mamma, jag kan sjunga så här också: Mama Mia, here I go again, my, my... jo och så har jag varit på fästingen i Marstrand och jag har också själv tagit bort en fästing som bet mig HÄR (visar) och hälsat på gammelfarmor och jag har också ...jo mormor har läst Nalle Puh för oss. Och min lösa tand har blivit lösare. Och jag har också gjort en annan sak för jag har plockat blommor åt folk, och så hälsat på Birte --- jo, och när jag blir stor skall jag faktiskt bo under havet eller på ett tåg kanske. Och jag har också hjälpt till med allt möjligt, som att hissa flaggan och hämta saker åt mormor. Och så har jag INTE saknat pappa. Eller jo, jag har saknat han jättemycket. Fast mest har jag bara haft roligt.
Fåraktiga förare fär
Dagen därpå gjorde vi om det. Idag skall det bli igen. En liten sommartradition kanske?
Jag minns en tid när det var ett fullt tillräckligt äventyr att få cykla med en vuxen. För att inte tala om att stå precis utanför en fårhage och titta på får.
Om konsten att fånga rinnande vatten i sin hand
Schoolbag in hand
she leaves home in the early morning
waving good-bye with an absent-minded smile
I watch her go
with a surge of that well-known sadness
and I have to sit down for a while
Så stor hon börjar bli! Hon har redan gåvor och förmågor som jag strävar efter förgäves. Man kan se i hennes ansikte att bebisen H är borta och flickan H är i antågande. Man kan se det - och man kan höra det. På resonemanget. På hur hennes minne plötsligt visar sig ha fångat upp och analyserat saker med en alldeles egen, ganska vuxen, H:sk tolkning. Hur och när blev hon så klok?
The feeling that I'm losing her forever
and without really entering her world
I'm glad whenever I can share her laughter
that funny little girl
Så stor hon börjar bli! Och när hon nu blir skolbarn kommer hon att ha egna obligatoriska saker - vi blir mer beroende av hennes schema också och inte bara mitt när det gäller att ta oss en rolig dag, eller att "vara tjejer tillsammans" som H säger.
What happened to our wonderful adventures
the places I had planned for us to go
Well, some of them we did, but most we didn't
and why, I just don't know
Vilket litet levnadsgeni hon är. I ett uttryck kan hon fånga stora saker som sommaren, livet, meningen. I sin hand håller hon både små maskar som hon grävt upp ur jorden och stora blommor (med storflickeaktigt långt skaft numera) som hon gärna delar med sin mor. Och för varje sekund som går blir hon alltmer sin egen, alltmer unik, alltmer svårfångad...
Slipping through my fingers all the time
I try to capture every minute
the feeling in it
slipping through my fingers all the time
Do I really see what's in her mind
each time I think I'm close to knowing
she keeps on growing
Slipping through my fingers all the time
Hur kan det vara så att någon som man bor med, någon som man träffar varje dag, kan bli stor - en skolflicka - utan att man märker det? Hur gör man när man skall fånga rinnande vatten med blotta handen? Man kan omöjligt hålla kvar det, det är för levande, för starkt, för kraftfyllt. Och varför skulle man vilja det? Men ändå...
Sometimes I wish that I could freeze the picture
and save it from the funny tricks of time.
Slipping through my fingers
___
Tack för "duetten" ABBA.
