ANSGARS SYSKON

Här är Ansgar tre minuter gammal och ingen anar
att hans liv kommer att bli kort...



Sju år sedan Ansgar föddes in i våra liv och gav dem en mening vi aldrig anat innan.
Sju år sedan vi fick del av den där mystiska kärleken som bara föräldrar känner.
Sju år sedan allting bytte perspektiv, blev större, viktigare, starkare.
Sju år sedan vi lärde oss att överjordisk lycka kan ge överjävlig sorg.

Grattis Ansgar på sjuårsdagen.

Är du en sjuårig ängel någonstans? Har du blivit en stor pojke nu?
Eller är du fortfarande den lille kerubbebis jag höll och kramade?
Det lilla knyte som vi lovade att skydda mot allt ont?
Någonstans bakom bebisen i mina minnen anar jag skuggan av en sjuåring...

Grattis Ansgar, vi saknar dig.

Sju år sedan jag dog själv. Den Jag som jag varit.
Någon annan "Jag" har plockat upp delarna och hittat vägar vidare.
Jag har vandrat mig fram till ett nytt Jag, ett sorgsnare, annorlunda Jag.
Vilka vägar har du vandrat sedan dess, Ansgar?

Grattis Ansgar. Hoppas att du vet att vi älskar dig.

Det senaste konstverket från framtidens Bruno Liljefors, betitlat EN BERGUV, färdigställde S på dagis idag. Han är ju en enormt uggleintresserad ung man.

Visst är det vackert? De små bruna tingestarna till höger i bild är sniglar, som berguven skall äta till middag. Jag tycker att man kan se på blicken att berguven tänker "Ah! L'escargots!"

Tyckte att det var dags att fråga samtliga hemmavarande barn om de tyckte att det skulle vara bra att få ett syskon.

H: Ja, om det blir en tjej.

A: Ja, om jag slipper vara yngst.

A är ju nästintill 100% garanterad att få sitt önskemål uppfyllt. Hs ligger väl sisådär på 50% antar jag. Men Ss önskemål är väldigt nära 0%. Han svarade nämligen:

S: Ja, om vi kan få fem på samma gång. Så vi får var sin.

Nu, två och en halv månad after the fact, har A haft sitt treårskalas. Det som han kallar för "mitt lilla kalas" - troligen för att det är då han har små gäster (barn) i motsats till släktkalaset då det mest kommer mer eller mindre vuxna människor.

Åh vad han har planerat och funderat på detta. Och nu äntligen.

Han hade beställt skattjakt, tårta, fiskdamm och dagiskompisarna. Och med dessa ingredienser kan det väl inte bli annat än bra?

Han var så trött efter kalaset att han satt och sade "Jag ÄR stor! Men jag är TRÖTT LITEN" och jag förstår vad han menar. Efter några timmars tårta, stoj, spring och kalasande blir man liksom trött liten. Jag med =)



Den här fina skylten har storasyster gjort till kalaset (förlåt bildkvalitén) - lillebror fick bli en prins och fick en blomma och så står det VÄLKÅMNA PÅ KALASÄT.

En av de viktigaste sakerna med treårsdagen är presenterna - för treåringen iallafall. Det var det han funderade på klockan halv fem i morse när han kom in till mig, iallafall. "Tror du gästerna glömmer sina presenter hemma på köksbordet?" Nej, det trodde jag inte.  "Bra, för jag glömmer dem inte heller" sade han, stoppade tummen i munnen och somnade om.

Och nu ligger han där igen, omgiven av de nya fina presenterna. En av presenterna var en liten anteckningsbok och en vacker grön penna och där bad han alla gäster som kunde skriva (dvs storasyster och alla vuxna) att skriva "GRATTIS A" på var sin sida. Och den låg han och bläddrade i på kvällen. Mysigt.

Trodde att jag hade vant mig vid tanken på att barnen var smartare än jag. Men att på fem minuter bli omsprungen av sin fyraåring på tre varv, så att säga, var lite av en chock. Först ställde han en fråga som jag aldrig har tänkt på, än mindre kan svara på - sedan kom han på hur han skulle få svar på den - sedan skrev han en sång om svaret, vilket jag aldrig kommit på tanken att göra.

-Hur kan ett sms åka från en mobil till en annan?
-....Jag...vet inte. Jag har ingen aning.
-Men jag vill veta det.
-Hur skall vi ta reda på det då?
-Vi kan ringa någon - inte pappa. Hm, tänka tänka, vem då...jo, morbror S kanske.
-OK. (jag slår hans nummer, vilket är något som jag klarar men inte sonen ännu - ha!)

Han pratar och lyssnar ett litet slag, lägger på och vänder sig till mig.
-Jo, så här är det. Sms:en sitter på osynliga signaler som åker genom luften. Coolt va?

Tystnad i fem sekunder.

"Jag är ett litet sms och ingen kan se mig
jag åker genom luften och ingen kan se mig
från mammas mobil till pappas
och ingen kan se mig, tralalalalalalala."



OK. Men jag kan iallafall rabbla upp alla böckerna i Nya Testamentet i rätt ordning. Så det så.