I watch her go with a surge of that well-known sadness

Så, efter drygt en vecka på Fritis, började SKOLAN idag. 

Långsamt, långsamt, med så mycket varsamhet jag kunde förmedla, kramar jag hejdå. H, som sett fram emot denna dag och som längtat med hela sin kropp efter att bli skolbarn, har bytt attityd. Tårarna sprutar ur hennes ögon.
-Mamma, gå inte!
-Mammor och pappor får inte stanna kvar idag, gumman. Jag har frågat fröknarna (MÅNGA GÅNGER - men det säger jag inte. Är det lättare för henne att tro att separationsångesten bara kommer från hennes sida? Kanske.) Men vi frågar en fröken vad som händer här idag.

Fröken är lugnande angående dagens aktiviteter, det kommer inte att vara så annorlunda än en vanlig fritisdag. "Bara roligare," försäkrar hon. H gråter.

Hon håller sig fast i kjolen på min klänning och jag måste iväg. En dagislämning, en treårskontroll, ytterligare en dagislämning och en arbetsdag väntar. Inte för att jag vill iväg på dessa längre, jag vill också bara sätta ihop mig med min dotter och gråta ut - så stor och så liten, så svag men så stark. Hennes grepp hårdnar om mina kläder och om mitt hjärta.
-Mamma, jag vill inte längre. Jag vill börja på dagis igen.
-Älskade lilla vän - det här är inte en ledsam dag, det här blir säkert en jättebra dag. Titta, där är T och S och F och...

Jag pekar på kompisarna, men hon bara gråter. Klockan tickar och det närmar sig den stora samlingen. Alla andra barn sitter där på stora utetrappan och väntar på att bli uppropade. H släpper mig inte. Jag vill inte släppa henne heller. Massor med mammor fotograferar och vinkar och ler - undrar om deras hjärtan känns som mitt?

Then, when she's gone there's that old melancholy feeling
and a sense of guilt I can't deny
The feeling that I'm loosing her forever
and without really entering her world....


Kommentarer
Postat av: Kathrin

Åh vännen, lider med er.

Vi gick igenom samma sak förra året och det var riktigt jobbigt. R hade liksom H längtat intensivt efter skolan och sen när vi väl var där var allt stort, skrämmande och ledsamt vid lämning :(

För oss blev lösningen att jag lämnade R på fritids så hon fick vara tillsammans med sina kompisar en stund på morgonen innan det ringde in.



Tänker på er och hoppas att H snart kommer in i skolrutiner och blir trygg!



KRAM

Kathrin - som enligt kära mor ville gå ett år till lekis när det var dags att att börja ettan för X antal år sedan...

2009-08-18 @ 12:03:36
URL: http://tinalill.wordpress.com
Postat av: Theresa

Åh, fina du. Nu gråter jag. Den där dagen är imoprgon för mig.

2009-08-18 @ 12:12:10
URL: http://borjaom.wordpress.com
Postat av: bringis

har smyglast ett tag...hittade bloggen via jovis...! Min stora kille borjar skolan pa Torsdag och jag ar radd for att det kommer bli likadant...

Kanner mig som den storsta honsmorsan i varlden...LOL

2009-08-18 @ 17:00:03
URL: http://bringis.wordpress.com
Postat av: Pippi

Hu... På måndag börjar Syster Yster ettan... Låten du refererar till är så träffande :´) Jag hoppas att det gick bra för H. resten av dagen! Kram!

2009-08-18 @ 17:52:16
URL: http://langstrump.wordpress.com
Postat av: Anna

Hoppas att det gick bra sedan!

Här börjar dottern ettan på måndag och har sett fram emot det i en månad!:)

Log stort när jag läste ditt förra inlägg!

Kram

2009-08-18 @ 20:25:07
URL: http://grodmamman.blogspot.com

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0