Gott nytt år
alla bloggbesökare!
Jag ser på min statistik att den här bloggen fortfarande besöks då och då och det är roligt att ni kommer ihåg och går tillbaka hit. =) Jag är mer än rörd eftersom det var längesedan jag skrev här.
Men kom gärna också ihåg att precis exakt den här bloggen finns på ny adress nu,
Men kom gärna också ihåg att precis exakt den här bloggen finns på ny adress nu,
Kom gärna dit! Det är roligt där! Och det har hänt MYCKET i bloggen sedan det sista inlägget publicerades här!
OK? Skall vi säga så? Vi ses där!
Adressändring/eftersändning
Min snälle bror har gett mig en alldeles egen domän i födelsedagspresent.
Så nu flyttar bloggen, den har fått en fin alldeles egen adress, som är
http://ansgarssyskon.se
Välkommen dit!
Bloggen skrivs i wordpress och jag håller på att lära mig, så det är inte superproffsigt direkt. Men jag jobbar på det.
http://ansgarssyskon.se
För att fira lite handlar mitt nya inlägg där just om adressändring, men inte om bloggens adressändring.
Nu blev du allt nyfiken va?
http://ansgarssyskon.se
Välkommen dit...
Så nu flyttar bloggen, den har fått en fin alldeles egen adress, som är
http://ansgarssyskon.se
Välkommen dit!
Bloggen skrivs i wordpress och jag håller på att lära mig, så det är inte superproffsigt direkt. Men jag jobbar på det.
http://ansgarssyskon.se
För att fira lite handlar mitt nya inlägg där just om adressändring, men inte om bloggens adressändring.
Nu blev du allt nyfiken va?
http://ansgarssyskon.se
Välkommen dit...
Smickrad
Imorse när jag lämnade killarna på dagis blev jag smickrad och glad. När jag skulle gå sade nämligen S:s bästa kompis O "Hejdå H" till mig. Förväxlad med min dotter! Tänk att jag ser så ung ut!
Musiklek, utmaning
Snott från Heja Abbe (nu kanske någon tror att det är den enda blogg jag läser, för det verkar vara den enda jag pratar om här. Inte alls, jag har många favoriter. Se högerspalten)
Vitsen är att alla frågor skall besvaras med låttitlar från en och samma artist, samt att ingen låttitel får svara på flera olika frågor.
Välj artist: Jethro Tull. Finns det någon annan.
Är du kvinna eller man?: Mother Goose
Beskriv dig själv: Minstrel in the Gallery
Vad tycker du om dig själv?: Too Old to Rock and Roll, Too Young to Die
Beskriv var du bor för tillfället: Farm on the Freeway
Om du kunde åka någonstans, var skulle du åka?: Summer Day Sands
Favoritfärdmedel: Seal Driver
Din bästa vän är: Man of Principle
Din favoritfärg är: Velvet Green
Hur är vädret?: Stuck in the August Rain
Favorittid på dagen: Later, that Same Evening
Om ditt liv var en tv-serie, vad skulle den då heta?: Doctor to My Disease
Vad är livet för dig?: Protect and Survive
Det bästa rådet du kan ge?: Think Round Corners
Om du fick byta namn, vad skulle du heta då?: Cross-Eyed Mary
Favoritmat: Mango Surprise
Dagens tanke: Nothing is Easy
Hur skulle du vilja dö?: Skating away on the Thin Ice of the New Day
Din själs nuvarande tillstånd: Wounded, Old and Treacherous
Felen du kan leva med: Locomotive Breath
Ditt motto: Life is a Long Song
Skickar vidare till några som jag tror gillar sådant här: Lusekofta, David, Theresa, CP-pappan, och alla andra som har lust.
Vitsen är att alla frågor skall besvaras med låttitlar från en och samma artist, samt att ingen låttitel får svara på flera olika frågor.
Välj artist: Jethro Tull. Finns det någon annan.
Är du kvinna eller man?: Mother Goose
Beskriv dig själv: Minstrel in the Gallery
Vad tycker du om dig själv?: Too Old to Rock and Roll, Too Young to Die
Beskriv var du bor för tillfället: Farm on the Freeway
Om du kunde åka någonstans, var skulle du åka?: Summer Day Sands
Favoritfärdmedel: Seal Driver
Din bästa vän är: Man of Principle
Din favoritfärg är: Velvet Green
Hur är vädret?: Stuck in the August Rain
Favorittid på dagen: Later, that Same Evening
Om ditt liv var en tv-serie, vad skulle den då heta?: Doctor to My Disease
Vad är livet för dig?: Protect and Survive
Det bästa rådet du kan ge?: Think Round Corners
Om du fick byta namn, vad skulle du heta då?: Cross-Eyed Mary
Favoritmat: Mango Surprise
Dagens tanke: Nothing is Easy
Hur skulle du vilja dö?: Skating away on the Thin Ice of the New Day
Din själs nuvarande tillstånd: Wounded, Old and Treacherous
Felen du kan leva med: Locomotive Breath
Ditt motto: Life is a Long Song
Skickar vidare till några som jag tror gillar sådant här: Lusekofta, David, Theresa, CP-pappan, och alla andra som har lust.
Viktigt
Vad som helst kan hända när som helst. Abbes pappa har en viktig sak att säga just nu. Läs , begrunda och anmäl dig till Donationsregistret .
Jag känner väldigt starkt för det här. M och jag anmälde oss när Angsar dog. Även om det enda sättet att leva vidare med hans hjärtfel, hypertrof kardiomyopati, är att byta hela hjärtat, hade inga donerade organ kunnat rädda honom - förloppet gick helt enkelt för snabbt i hans fall.
Men det öppnade våra ögon för att vi har möjlighet att göra skillnad i livet för några andra anhöriga till någon lika älskad. Så vi anmälde oss.
Abbes föräldrar har anmält sina barn också. Det skall man ju göra, det borde man. Det är det logiska att göra - han skriver väldigt bra om varför. Men ett svårt beslut av emotionella och lite vidskepliga skäl tror jag. Men jag skall prata med M. Vi skall göra det. Det är det rätta. Och i det här fallet är det livsviktigt att göra det rätta.
Gör det rätta du med. Anmäl dig!
En mammas korkade uttryck, del 127
Mammor har det gemensamt med sjuksköterskor att vi har en tendens att säga "vi" när vi menar "du". "Skall vi byta blöja?", "Behöver vi gå på toaletten?"
Jag kämpar mot denna olat av många skäl, grammatiska, logiska och stolthetsrelaterade. Men att det är en förlorad kamp har jag förstått, eftersom jag idag, låt vara efter en lång dags färd mot kväll, sade, lagom till Bolibompa till två URTRÖTTA söner:
"Kom nu A och S! Skall vi sitta i mitt knä?"
Jag kämpar mot denna olat av många skäl, grammatiska, logiska och stolthetsrelaterade. Men att det är en förlorad kamp har jag förstått, eftersom jag idag, låt vara efter en lång dags färd mot kväll, sade, lagom till Bolibompa till två URTRÖTTA söner:
"Kom nu A och S! Skall vi sitta i mitt knä?"
Nej, egentligen är jag inte särskilt stressad
men den senaste veckan har jag:
-gått in till H:s hylla på dagis för att hänga dit en aquatex-jacka och istället tagit med mig ett regnställ därifrån och INTE hängt dit jackan
-trott att jag var på väg in på LundeQ för att köpa boken som jag nyss betalat och var på väg ut ur affären med
-ringt hem istället för till jobbet för att tala om att jag är sen pga dagislämning (som tur var var det telefonsvarare)
-ringt till vc för att kolla vilken tid jag har läkarbesök imorgon, sagt "åh, tack, nu vet jag" och sedan fått ringa tillbaka två minuter senare för att jag inte alls minns vad hon sade (hon tror nog att jag måste dit för att jag har alzheimers)
-ringt min kompis för att bestämma träff, samma träff, två gånger med fem minuters mellanrum. Inget hade ändrat sig däremellan, min hjärna hade bara omformaterats och glömt bort
-gått omkring med ett brev i ena handen och ett frimärke i andra och förtvivlat skrikit på hela familjen att de måste hjälpa mig att hitta brevet till fk så att jag kan posta det
Jag skulle skratta om jag bara kom ihåg vad det var jag nyss skrev...
Sudoku för själen
När Ansgar hade dött så berättade vännen FHP, med egen erfarenhet av sorgearbete, för mig att "vissa dagar vill man bara gå på bio. Och då kan utmaningen vara att hitta en kompis som ställer upp på DET när alla är så ivriga och vill att man skall känna att man skall kunna prata." Alldeles rätt hade han, inte alls ovanligt.
Idag har vi tagit en sorgepaus här hemma. Man måste låta huvudet göra något annat ett tag, annars så spricker man. Sedan kanske det inte spelar så stor roll exakt vad? Vi roade oss med att göra om barnprogramstitlar så att de skulle passa andra målgrupper än barn. Ett varningens ord - börjar man med detta är det väldigt lätt att komma på snuskiga saker, i stil med att låta stackars oskyldiga favoritprogrammet Charlie och Lola heta Charlie och Läder-Lola. Något sådant otäckt förslag skall inte redovisas här. För det första är det som sagt alldeles för lätt. Och för det andra så får de läsare som har sådan fantasi själva använda sig av den. För det tredje är det här faktiskt en familjeblogg.
Jag bifogar iallafall det som vi kom fram till, men jag är medveten om att detta visar mer på hur desperata vi var att ge hjärnan något annat att tänka på, än på några egentliga nyvinningar på humorns område.... Det äkta barnprogramsnamn som vi tänker på redovisas i parentes efteråt, för läsare som inte har barn i Bolibompaåldern.
Iallafall
ett program för datanördar: Eudora Utforskaren (Dora Utforskaren)
ett program för skräckfilmsfantaster: Fifi och Monsterhöna (Fifi och blomsterfröna)
ett program för religiösa pysselfantaster: Kloster (Bolibompas pysselprogram Klister)
ett program för hembrännare: Emil i Lönnekrogen (Emil i Lönneberga)
ett program för alla som hatar sjukhusserier: Doktorn Dog (Doktor Dogg)
ett program för alla som älskar sjukhusserier: Den kranke och lytte (Anki och Pytte)
ett program för tatueringsfantaster: Skallen har en stor blå tribal (Nalle har ett stort blått hus)
ett program för alla som är lite goth: En sliten död traktor (En liten röd traktor)
ett program för prästälskande kalenderbitare: Matrikeln (Madicken)
ett program för den geografiskt förvirrade: Vulkaner i Bahamas (Bananer i pyjamas)
Idag har vi tagit en sorgepaus här hemma. Man måste låta huvudet göra något annat ett tag, annars så spricker man. Sedan kanske det inte spelar så stor roll exakt vad? Vi roade oss med att göra om barnprogramstitlar så att de skulle passa andra målgrupper än barn. Ett varningens ord - börjar man med detta är det väldigt lätt att komma på snuskiga saker, i stil med att låta stackars oskyldiga favoritprogrammet Charlie och Lola heta Charlie och Läder-Lola. Något sådant otäckt förslag skall inte redovisas här. För det första är det som sagt alldeles för lätt. Och för det andra så får de läsare som har sådan fantasi själva använda sig av den. För det tredje är det här faktiskt en familjeblogg.
Jag bifogar iallafall det som vi kom fram till, men jag är medveten om att detta visar mer på hur desperata vi var att ge hjärnan något annat att tänka på, än på några egentliga nyvinningar på humorns område.... Det äkta barnprogramsnamn som vi tänker på redovisas i parentes efteråt, för läsare som inte har barn i Bolibompaåldern.
Iallafall
ett program för datanördar: Eudora Utforskaren (Dora Utforskaren)
ett program för skräckfilmsfantaster: Fifi och Monsterhöna (Fifi och blomsterfröna)
ett program för religiösa pysselfantaster: Kloster (Bolibompas pysselprogram Klister)
ett program för hembrännare: Emil i Lönnekrogen (Emil i Lönneberga)
ett program för alla som hatar sjukhusserier: Doktorn Dog (Doktor Dogg)
ett program för alla som älskar sjukhusserier: Den kranke och lytte (Anki och Pytte)
ett program för tatueringsfantaster: Skallen har en stor blå tribal (Nalle har ett stort blått hus)
ett program för alla som är lite goth: En sliten död traktor (En liten röd traktor)
ett program för prästälskande kalenderbitare: Matrikeln (Madicken)
ett program för den geografiskt förvirrade: Vulkaner i Bahamas (Bananer i pyjamas)
Har man sagt a....
så får man väl säga b antar jag. Den rs-sjuka unga nyfödda damen som jag berättade om nedan visade sig också ha fått ett annat slags virus som är otäckt och heter cmv-viruset som i värsta fall kan leda till hjärnskador. Någon slags hjärnskador verkar hon ha fått visar undersökningar, men det som är positivt är att hon inte visar särskilt stora tecken på påverkan utan uppför sig rätt mycket som en normal liten bebistjej. Jag fortsätter att hålla alla mina tummar och allting....
Vidare rapporter. Var på föreläsning med Lars H Gustavsson häromdagen. Han pratade mest om tonåringar, jobbar tydligen som skolläkare på högstadiet nu. Svenska tonårsflickor är INTE lyckliga och han funderade lite kring det. Krav från samhället, från skolan, från föräldrar, från tidningar och så vidare och så vidare. Läskigt att tänka sig att det är detta som ens egen lilla söta dotter skall pressas in i...
Läser mycket av M S Kurcinka nu och tycker att jag lär mig massor och lyckats lära mig att inte vara lika mycket tvååring själv som min tvååring är när hon trotsar utan klarar av att (för det mesta? ibland? då och då?) vara en kärleksfull guidande förälder istället för ett skrikande maktlöst nervknippe som jag känt mig som ibland....
Vidare rapporter. Var på föreläsning med Lars H Gustavsson häromdagen. Han pratade mest om tonåringar, jobbar tydligen som skolläkare på högstadiet nu. Svenska tonårsflickor är INTE lyckliga och han funderade lite kring det. Krav från samhället, från skolan, från föräldrar, från tidningar och så vidare och så vidare. Läskigt att tänka sig att det är detta som ens egen lilla söta dotter skall pressas in i...
Läser mycket av M S Kurcinka nu och tycker att jag lär mig massor och lyckats lära mig att inte vara lika mycket tvååring själv som min tvååring är när hon trotsar utan klarar av att (för det mesta? ibland? då och då?) vara en kärleksfull guidande förälder istället för ett skrikande maktlöst nervknippe som jag känt mig som ibland....
Usch
En god vän till mig som fick en dotter för några veckor sedan, fick igår kväll se att flickan inte andades. Hon hade varit dålig ett tag och de hade till och med gjort rs-prov på sjukhus som var negativt.
De ringde och det kom en ambulanshelikopter och tog med tjejen, och så vitt jag förstår så konstaterade man då att det ändå var rs-viruset som slagit till.
Hon fördes till ett sjukhus i Stockholm - och sedan dess är det ingen som har hört något....
Vad de måste gå igenom de föräldrarna!!!
Till saken hör väl att deras äldsta son dog - ungefär samtidigt som Ansgar kom och gick.
Livet är så förfärligt orättvist!
De ringde och det kom en ambulanshelikopter och tog med tjejen, och så vitt jag förstår så konstaterade man då att det ändå var rs-viruset som slagit till.
Hon fördes till ett sjukhus i Stockholm - och sedan dess är det ingen som har hört något....
Vad de måste gå igenom de föräldrarna!!!
Till saken hör väl att deras äldsta son dog - ungefär samtidigt som Ansgar kom och gick.
Livet är så förfärligt orättvist!
Ja, det borde man
tio minuter efter att jag skrev det blev jag själv sjuk....
Älska barnakutens personal
hata sjukvårdsupplysningens personal. Lite hårt kanske?
Men varje gång jag ringer till sjukvårdsupplysningen gör de mig orolig och får mig att åka in till barnakuten. Varje gång jag ringer till barnakuten utreder de noggrannt och säger bra saker - jag behöver inte ALLTID åka in och jag behöver nästan aldrig förvandlas till en våt orolig fläck... och de gånger det har varit så, ja, då har det funnits skäl.
Jag kan ju förstå principen - sjukvårdsupplysningen vill självklart inte ta för lätt på folks problem och hellre hänvisa in en en gång för mycket en en gång för lite - och barnakuten vill självklart inte uppta värdefull läkartid med småproblem. Men Ä N D Å....
den stora frågan är väl varför jag fortsätter att ringa sjukvårdsupplysningen....
Iallafall, så gjorde jag det idag. En mycket orolig sköterska erbjöd sig att ringa mig flera gånger under eftermiddagen för att kontrollera Hs kissnivåer (som varit så nära noll som man kan tänka sig hela dagen).
Till sist fick hon oss att åka in till Barnakuten - detta trots att jag pratat med Barnakuten och de sagt saker som gjorde att jag kände att jag kunde vara lugn och avvakta med gällande nivåer. Men sjukvårdsupplysningstanten fick mig att bli orolig igen så vi åkte in till åtta och åkte hem vid nio utan att ha träffat en läkare, annat än i korridoren. Hon tyckte att vi kunde åka hem, det märktes tydligt att H ej var slö (hon ville gå efter mig i korridoren och skrek "NEJ! Mamma! Inte gå!" så gör tydligen inte slöa och uttorkade barn, vilket man tycker att sjukvårdsupplysningen kunde vara medvetna om då så att de inte skrämmer vettet ur en....
Usch, vilket klagoinlägg detta blev. I själva verket älskar jag (i allmänhet) svensk sjukvård och speciellt just alla mjöligheter som vi barnföräldrar har att få hjälp. Bara en sådan sak som att det finns en speciell kruppbarnsjourtelefon som är öppen dygnet runt.
Jag är också väldigt glad över att H inte är sjukare. Ingen annan i familjen har insjuknat ännu. Men tomorrow is another day.
Men varje gång jag ringer till sjukvårdsupplysningen gör de mig orolig och får mig att åka in till barnakuten. Varje gång jag ringer till barnakuten utreder de noggrannt och säger bra saker - jag behöver inte ALLTID åka in och jag behöver nästan aldrig förvandlas till en våt orolig fläck... och de gånger det har varit så, ja, då har det funnits skäl.
Jag kan ju förstå principen - sjukvårdsupplysningen vill självklart inte ta för lätt på folks problem och hellre hänvisa in en en gång för mycket en en gång för lite - och barnakuten vill självklart inte uppta värdefull läkartid med småproblem. Men Ä N D Å....
den stora frågan är väl varför jag fortsätter att ringa sjukvårdsupplysningen....
Iallafall, så gjorde jag det idag. En mycket orolig sköterska erbjöd sig att ringa mig flera gånger under eftermiddagen för att kontrollera Hs kissnivåer (som varit så nära noll som man kan tänka sig hela dagen).
Till sist fick hon oss att åka in till Barnakuten - detta trots att jag pratat med Barnakuten och de sagt saker som gjorde att jag kände att jag kunde vara lugn och avvakta med gällande nivåer. Men sjukvårdsupplysningstanten fick mig att bli orolig igen så vi åkte in till åtta och åkte hem vid nio utan att ha träffat en läkare, annat än i korridoren. Hon tyckte att vi kunde åka hem, det märktes tydligt att H ej var slö (hon ville gå efter mig i korridoren och skrek "NEJ! Mamma! Inte gå!" så gör tydligen inte slöa och uttorkade barn, vilket man tycker att sjukvårdsupplysningen kunde vara medvetna om då så att de inte skrämmer vettet ur en....
Usch, vilket klagoinlägg detta blev. I själva verket älskar jag (i allmänhet) svensk sjukvård och speciellt just alla mjöligheter som vi barnföräldrar har att få hjälp. Bara en sådan sak som att det finns en speciell kruppbarnsjourtelefon som är öppen dygnet runt.
Jag är också väldigt glad över att H inte är sjukare. Ingen annan i familjen har insjuknat ännu. Men tomorrow is another day.
Första inlägget
Välkommen till min nya blogg!
