Ain't over ´til H sings the blues
Barnteatermusikhappening i Enköping idag. Det är ju höstlov. Så kompisen Kathilaija och jag tog våra flickor från dagis lite tidigare och for in på Häjkån Bäjkån och njöt av en rockig barnkonsert. Barnen, som var lite tysta och eftertänksamma först, blev alldeles till sig av musiken (och av inledande numrets kissåbajshumor) och stod snart och hoppade upp och ner.
Mest fantastiskt blev det emellertid för mig när Häjkån himself frågade om några barn kunde komma fram och hjälpa honom sjunga. Knappt hade han hunnit uttala orden färdigt förrän H stod bredvid honom på scenen. Hon kan aldrig motstå en mikrofon. Hennes kompis Josefin som är av betydligt blygare kaliber (vilket i och för sig nästan alla människor är) hängde på och de stod där så rart och sjöng Blinka lilla stjärna...
Sedan var hon stolt som en dokusåpekändis .
Mest fantastiskt blev det emellertid för mig när Häjkån himself frågade om några barn kunde komma fram och hjälpa honom sjunga. Knappt hade han hunnit uttala orden färdigt förrän H stod bredvid honom på scenen. Hon kan aldrig motstå en mikrofon. Hennes kompis Josefin som är av betydligt blygare kaliber (vilket i och för sig nästan alla människor är) hängde på och de stod där så rart och sjöng Blinka lilla stjärna...
Sedan var hon stolt som en dokusåpekändis .
Recept
Vi åt risgrynsgröt ikväll, sådan där korv köpt på ICA. Snabbmat är det. H blev väldigt förtjust och jag med. Det var gott.
Jag sade åt henne att vi kunde slå upp det i kokboken och göra det själv, utan en massa läskiga E-nummer och sådant.
H berättade att hon visste hur man gör sådan gröt. Så här kommer receptet, håll till godo.
"Först tar man popcorn och maler ner - nej, smular sönder skall man göra. Och sedan...öh....sedan tar man MASSOR med socker och rör ner. Och så måste man ha sirap också. Och honung. Och så lite te. Och så blandar man alltihopa och så är det klart. Lite kanel också. Och så socker."
Jag sade åt henne att vi kunde slå upp det i kokboken och göra det själv, utan en massa läskiga E-nummer och sådant.
H berättade att hon visste hur man gör sådan gröt. Så här kommer receptet, håll till godo.
"Först tar man popcorn och maler ner - nej, smular sönder skall man göra. Och sedan...öh....sedan tar man MASSOR med socker och rör ner. Och så måste man ha sirap också. Och honung. Och så lite te. Och så blandar man alltihopa och så är det klart. Lite kanel också. Och så socker."
En högt älskad morfar
har anlänt hos oss idag. Han har redan hunnit laga en toalett och satt upp en Gröna Johanna.
Han har också hunnit med att dyrkas av sina barnbarn. Men inte tillräckligt mycket, kanske, tror att dyrkandet gärna kan fortsätta imorgon.
-Morfar, morfar, jag har tagit Baddaren blå.
-Morfar, morfar, jag har gjort ett armband till dig.
-Morfar, morfar, du skall bo hos oss i många dagar.
Lyckan bor här hos oss just nu =)
Han har också hunnit med att dyrkas av sina barnbarn. Men inte tillräckligt mycket, kanske, tror att dyrkandet gärna kan fortsätta imorgon.
-Morfar, morfar, jag har tagit Baddaren blå.
-Morfar, morfar, jag har gjort ett armband till dig.
-Morfar, morfar, du skall bo hos oss i många dagar.
Lyckan bor här hos oss just nu =)
Får krupp...
Jag hatar krupp. Jag vet att det inte är farligt - i min hjärna alltså. Men det känns farligt. I min ryggrad.
När jag hör H kruppa och vant, nästan omedvetet, börjar räkna antal hostningar per minut, och kommer ihåg hur många år jag gjort detta i - hur många gånger jag farit in till Ackis med henne och hur många nätter jag legat vaken och lyssnat, så...jag blir galen. Jag vill sova. Inte den här avdomnade medvetslösheten som sträcker sig i den korta tystnaden mellan två hostningar utan sova på riktigt, till ackompanjemang av mina barns tysta lugna snusningar.
Min hjärna försöker tala om för min ryggrad att krupp inte är farligt. Min ryggrad invänder att krupp är jobbigt. Farligt jobbigt om inte annat.
De sade först att det brukar lugna sig när de är tre år. Sedan fyra år. Nu pratar de om att det borde ha slutat när hon börjar skolan.
Undrar om det finns någon skola som skulle ta emot henne imorgon dag? Hon skriver (på hebreiska visserligen men ändårå), hon kan simma (under vatten) och hon vill verkligen börja skolan. Hon säger sig ha lösa tänder och blir kär i äldre män (sexåringar). Snälla...snälla....
När jag hör H kruppa och vant, nästan omedvetet, börjar räkna antal hostningar per minut, och kommer ihåg hur många år jag gjort detta i - hur många gånger jag farit in till Ackis med henne och hur många nätter jag legat vaken och lyssnat, så...jag blir galen. Jag vill sova. Inte den här avdomnade medvetslösheten som sträcker sig i den korta tystnaden mellan två hostningar utan sova på riktigt, till ackompanjemang av mina barns tysta lugna snusningar.
Min hjärna försöker tala om för min ryggrad att krupp inte är farligt. Min ryggrad invänder att krupp är jobbigt. Farligt jobbigt om inte annat.
De sade först att det brukar lugna sig när de är tre år. Sedan fyra år. Nu pratar de om att det borde ha slutat när hon börjar skolan.
Undrar om det finns någon skola som skulle ta emot henne imorgon dag? Hon skriver (på hebreiska visserligen men ändårå), hon kan simma (under vatten) och hon vill verkligen börja skolan. Hon säger sig ha lösa tänder och blir kär i äldre män (sexåringar). Snälla...snälla....
Ett överskattat nöje
Så många småbarnsmammekollegor som jag hört utbrista "Idag har jag äntligen sett botten på tvättkorgen" så trodde jag faktiskt att det skulle vara roligare än vad det är. Tre tvättkorgar har vi - vit, kulör och 30-graders, och idag har jag nått botten i alla tre.
Men jag kan inte påstå att jag känner mig sådär vansinnigt mycket lyckligare än innan.
Men jag kan inte påstå att jag känner mig sådär vansinnigt mycket lyckligare än innan.
Så stolt
Avslutning på H:s simskola "Lek och plask" idag. Alla barnen fick ta den blå Baddaren, vilket kräver dessa färdigheter . Föräldrarna fick också vara med i vattnet denna sista gång, så vi "kokade kaffe" och allt möjligt med barnen.
H var ju så duktig. Helt orädd för att vara under vattnet och kunde naturligtvis allt som "badfröknarna" ville att hon skulle göra.
Men
döm
om
min
förvåning
när hon
plötsligt
simmade!
-Men! Du kan ju simma!
-Ja, fast bara under vattnet, svarade min dotter med okaraktäristisk ödmjukhet.
Hon simmar hur bra som helst, och hur långt som helst, bara kravet inte är att hon skall simma med huvudet ovanför vattenytan. Får hon bara sticka ner huvudet under vattenytan simmar hon toppenbra. Vilken tjej!
Och för er som undrar om hon verkligen gillar att simma, vill jag förevisa detta bevis. När lektionen tog slut för dagen sade fröken Josefin:
-Och nu eftersom ni har varit så duktiga vill vi bjuda alla barn på en glass! Så kom upp ur vattnet nu!
H skrek: "NEJ!"
Har aldrig hänt förut när glass har hägrat.
H var ju så duktig. Helt orädd för att vara under vattnet och kunde naturligtvis allt som "badfröknarna" ville att hon skulle göra.
Men
döm
om
min
förvåning
när hon
plötsligt
simmade!
-Men! Du kan ju simma!
-Ja, fast bara under vattnet, svarade min dotter med okaraktäristisk ödmjukhet.
Hon simmar hur bra som helst, och hur långt som helst, bara kravet inte är att hon skall simma med huvudet ovanför vattenytan. Får hon bara sticka ner huvudet under vattenytan simmar hon toppenbra. Vilken tjej!
Och för er som undrar om hon verkligen gillar att simma, vill jag förevisa detta bevis. När lektionen tog slut för dagen sade fröken Josefin:
-Och nu eftersom ni har varit så duktiga vill vi bjuda alla barn på en glass! Så kom upp ur vattnet nu!
H skrek: "NEJ!"
Har aldrig hänt förut när glass har hägrat.
Viktigt
Vad som helst kan hända när som helst. Abbes pappa har en viktig sak att säga just nu. Läs , begrunda och anmäl dig till Donationsregistret .
Jag känner väldigt starkt för det här. M och jag anmälde oss när Angsar dog. Även om det enda sättet att leva vidare med hans hjärtfel, hypertrof kardiomyopati, är att byta hela hjärtat, hade inga donerade organ kunnat rädda honom - förloppet gick helt enkelt för snabbt i hans fall.
Men det öppnade våra ögon för att vi har möjlighet att göra skillnad i livet för några andra anhöriga till någon lika älskad. Så vi anmälde oss.
Abbes föräldrar har anmält sina barn också. Det skall man ju göra, det borde man. Det är det logiska att göra - han skriver väldigt bra om varför. Men ett svårt beslut av emotionella och lite vidskepliga skäl tror jag. Men jag skall prata med M. Vi skall göra det. Det är det rätta. Och i det här fallet är det livsviktigt att göra det rätta.
Gör det rätta du med. Anmäl dig!
Morgonstress
Någonting med morgnarna gör att de inte blir så där mysigt grötfrukostsnälla som jag skulle vilja.
En morgon hemma i vår familj kännetecknas alltid av följande ingredienser:
-ett barn som vägrar klä på sig
-ett barn som vägrar klä sig i något annat än rosa sommarlinnen
-ett barn som bara vill köra en liten gul bil fram och tillbaka och krama hunden tills denne ger upp
-en mamma som brådskar och åskar
Vadan? Varthän? Varför?
True or false
Förklarar för barnen att pappa och jag är lite extra glada eftersom morbror David har förlovat sig. Påminner dem om Emma som de ju tycker är trevlig och så. H är mycket förtjust och undrar när och om de kommer att gifta sig och om hon i så fall också får ha brudklänning på själva giftandedagen, eller om det är så löjligt att den traditionen är förbehållen själva bruden. Men S verkar lite mer dämpad.
Jag hör hur han mumlar "stackars mormor David, stackars mormor David" för sig själv. Nu gillar han ju, som sagt, både Emma och David (och hunden) så jag kan bara sluta mig till att han är en mycket avancerad treåring som redan hunnit bestämma sig för att äktenskapet är en förlegad institution.
Det hela klarnar på dagishämtningen. Glad i hågen går jag för att hämta alla barnen och fröknarna tittar lite tveksamt på mig.
-Jo, har ni fått sorg i familjen?
-Öh...nä...inte vad jag vet.
-För S är så bekymrad över - ja, det blir väl din bror.
-Ojdå. Vilken bror?
-David..S säger att han är förlorad.
Jag hör hur han mumlar "stackars mormor David, stackars mormor David" för sig själv. Nu gillar han ju, som sagt, både Emma och David (och hunden) så jag kan bara sluta mig till att han är en mycket avancerad treåring som redan hunnit bestämma sig för att äktenskapet är en förlegad institution.
Det hela klarnar på dagishämtningen. Glad i hågen går jag för att hämta alla barnen och fröknarna tittar lite tveksamt på mig.
-Jo, har ni fått sorg i familjen?
-Öh...nä...inte vad jag vet.
-För S är så bekymrad över - ja, det blir väl din bror.
-Ojdå. Vilken bror?
-David..S säger att han är förlorad.
Den perfekte mannen
Idag har jag jobbat - mycket. M har varit själv med barnen och det har varit en sådan där dag när barnen inte är så lätta att vara själv med. Ändå har min underbare man:
-fått med barnen på att gå ner på åkern och täcka över vattenpumpen med halm
-tagit hand om tvätt, disk och dammsugning
-gett mig lite extraledigt när jag kom hem och var trött
-inte tappat humöret med alla utbrott etc från barnen (vilket jag skulle ha gjort) utan verkar ha trivts med dagen och barnen
Vad har jag gjort för att förtjäna denne gode man som bara liksom fixar allt?
En sak är säker, vad jag än eventuellt gjort för att förtjäna en sådan man, så är det inte relaterat till städning.
-fått med barnen på att gå ner på åkern och täcka över vattenpumpen med halm
-tagit hand om tvätt, disk och dammsugning
-gett mig lite extraledigt när jag kom hem och var trött
-inte tappat humöret med alla utbrott etc från barnen (vilket jag skulle ha gjort) utan verkar ha trivts med dagen och barnen
Vad har jag gjort för att förtjäna denne gode man som bara liksom fixar allt?
En sak är säker, vad jag än eventuellt gjort för att förtjäna en sådan man, så är det inte relaterat till städning.
Happy hippy
Barnkalas där de generösa föräldrarna bjudit alla tre barnen! Och mig!
Det var huset fullt av barn och föräldrar och även om det tog en timma och en rätt rejäl portion Pippi-Långstrump-formad tårta innan S släppte mitt ben och började leka med de andra barnen , så får man säga att det var en mycket lyckad tillställning för alla. Många leksaker inne och ute, tillräckligt många lastbilar för att räcka åt alla småpojkar och småflickor som ville köra med sådana, tillräckligt mycket hårsnoddar för alla de något äldre barn som satt och "lekte fjisöj" med varandras hår, och stora mängder kaffe och föräldrafika...
Det fanns en trädgård med ett lekhus och några äppleträd. En granne spelar 60-tals-prog på hög volym och barnen börjar dansa lite sockerladdade som de är efter fiskdammen. A blir helt i gasen och sticker några löv i håret (ev inspirerad av alla frisörerna). Han går runt och kramar alla barn och kommer sedan till mig och säger
-Peace, mamma, peace. Jag svär att det var de orden jag hörde,och han var verkligen en bild av hippiesarna i mina drömmar, batikfärgad, lycklig, löv i håret och 60-tal i luften.
Så inne i hela stämningen var jag att det tog säkert fem minuter innan jag uppmärksammade det han hade i handen som han försökte visa mig. En liten polisbil, komplett med en polisdocka i framsätet och en tjuvdocka i baksätet.
Happy Hippy eller Baby Bobby.
Det var huset fullt av barn och föräldrar och även om det tog en timma och en rätt rejäl portion Pippi-Långstrump-formad tårta innan S släppte mitt ben och började leka med de andra barnen , så får man säga att det var en mycket lyckad tillställning för alla. Många leksaker inne och ute, tillräckligt många lastbilar för att räcka åt alla småpojkar och småflickor som ville köra med sådana, tillräckligt mycket hårsnoddar för alla de något äldre barn som satt och "lekte fjisöj" med varandras hår, och stora mängder kaffe och föräldrafika...
Det fanns en trädgård med ett lekhus och några äppleträd. En granne spelar 60-tals-prog på hög volym och barnen börjar dansa lite sockerladdade som de är efter fiskdammen. A blir helt i gasen och sticker några löv i håret (ev inspirerad av alla frisörerna). Han går runt och kramar alla barn och kommer sedan till mig och säger
-Peace, mamma, peace. Jag svär att det var de orden jag hörde,och han var verkligen en bild av hippiesarna i mina drömmar, batikfärgad, lycklig, löv i håret och 60-tal i luften.
Så inne i hela stämningen var jag att det tog säkert fem minuter innan jag uppmärksammade det han hade i handen som han försökte visa mig. En liten polisbil, komplett med en polisdocka i framsätet och en tjuvdocka i baksätet.
Happy Hippy eller Baby Bobby.
Oedipus eller nåt
S: Mamma! Skall du jobba ikväll?
jag: Ja, ni blir ensamma med pappa ikväll.
S: Men mamma! Jag älskar ju dig.
jag: Jag älskar dig också. Men jag måste ändå jobba ikväll.
S: Men då kanske jag slutar älska dig medan du är på jobbet.
jag: Det vore ju väldigt tråkigt förstås.
S: Jaa. För jag är viktig för dig.
jag: Ja, det är du. För jag älskar dig.
S: .....hmmm...men hur skall vi göra då? Jo! Pappa kan gå till ditt jobb. Så kan du vara hemma.
jag: ??
S: Så kan vi sluta älska honom istället.
H SKRVR
H har börjat skriva! Och inte lite heller, det skrivs upp allting här hemma. Hon följer det gamla bibelhebreiska mönstret att (ofta) hoppa över vokalerna...Det är också lite coolt att se hur hon hör bokstäverna. När man ljudar utan att ha någon bild i huvudet av hur språket ser ut, och bara skriver ner ljuden, då blir det sammanblandningar (som att f blir p, n blir m etc)
Hon har en lapp på sin vägg där hon skriver upp
VTGA SAKR (viktiga saker)
Hon har skrivit upp hela familjens, inklusive hundens, initialer. Två gånger, eftersom det är mycket viktigt. Sedan följer liksom "löpsedlarna".
Bland annat står det:
MRPR MRMR KOMER SMART (morfar och mormor kommer snart)
och
H LSKR JALMAJR (H älskar Hjalmar, en kille på dagis)
Idag satte jag en bit klementin i halsen. Först rusade förstås H efter sitt mirakelmedel, hudkräm, som jag skulle smörja på halsen. Sedan, när hon tyckte att hon hade administrerat första hjälpen, så försvann hon in på sitt rum. Hon var där ett tag, skrek bara en fråga om vilken bokstav som kom efter "sch". Eftersom jag inte visste vilket ord hon syftade på var det inte lätt att svara på den.
Sedan visade hon mig vad hon hade skrivit på sin VTGA SAKR-lapp.
Följande stod skrivet:
KUH DELB AMM
Det var faktiskt lite svårtolkat, men hon stod ju bredvid mig och var så stolt, så jag kunde inte visa att jag inte fattade. Tack och lov kom jag på rätt snabbt att hon också skriver baklänges ibland, från höger till vänster. Då blev det lite mer lättolkat:
MMA BLED HUK (Mamma blev sjuk).
Hon har en lapp på sin vägg där hon skriver upp
VTGA SAKR (viktiga saker)
Hon har skrivit upp hela familjens, inklusive hundens, initialer. Två gånger, eftersom det är mycket viktigt. Sedan följer liksom "löpsedlarna".
Bland annat står det:
MRPR MRMR KOMER SMART (morfar och mormor kommer snart)
och
H LSKR JALMAJR (H älskar Hjalmar, en kille på dagis)
Idag satte jag en bit klementin i halsen. Först rusade förstås H efter sitt mirakelmedel, hudkräm, som jag skulle smörja på halsen. Sedan, när hon tyckte att hon hade administrerat första hjälpen, så försvann hon in på sitt rum. Hon var där ett tag, skrek bara en fråga om vilken bokstav som kom efter "sch". Eftersom jag inte visste vilket ord hon syftade på var det inte lätt att svara på den.
Sedan visade hon mig vad hon hade skrivit på sin VTGA SAKR-lapp.
Följande stod skrivet:
KUH DELB AMM
Det var faktiskt lite svårtolkat, men hon stod ju bredvid mig och var så stolt, så jag kunde inte visa att jag inte fattade. Tack och lov kom jag på rätt snabbt att hon också skriver baklänges ibland, från höger till vänster. Då blev det lite mer lättolkat:
MMA BLED HUK (Mamma blev sjuk).
Idol 2023
Imorse, någonstans i gränslandet mellan lögn och fantasi...
H: Vet du, mamma, jag har varit med i Bolibompa.
jag: Har du?
H: Jag lärde alla barnen en sång och så visade jag hur man .... flätar håret.
jag: Jaha! Vad kul! När var det då?
H: ....eh...har du varit hemifrån någon morgon och jobbat när vi har kollat på morgonBolibompa?
jag: ....ja...
H: Det var då! Men du får inte fråga pappa, för att -- det är en överraskning.
jag: Var det kul då?
H: JÄTTEKUL.
Cool
Vad är det med solglasögon och coolhet? Kan det vara en genetisk grej, som liksom är med oss från födseln? Fast hur uppstod i så fall denna genetiska programmering, och när?
Min tvååriga son är fullständigt på det klara med att om man skall vara cool skall man ha solglasögon. Sedan första gången han fick på sig ett par solglasögon har detta varit en självklarhet för honom.
Idag öppnade han sin låda och fick syn på dem igen. Hade dem hela dagen och kunde inte släppa dem bara för att det var sovdags. Så här såg han ut en kvart efter att han somnat ikväll:
Min tvååriga son är fullständigt på det klara med att om man skall vara cool skall man ha solglasögon. Sedan första gången han fick på sig ett par solglasögon har detta varit en självklarhet för honom.
Idag öppnade han sin låda och fick syn på dem igen. Hade dem hela dagen och kunde inte släppa dem bara för att det var sovdags. Så här såg han ut en kvart efter att han somnat ikväll:
En mammas korkade uttryck, del 127
Mammor har det gemensamt med sjuksköterskor att vi har en tendens att säga "vi" när vi menar "du". "Skall vi byta blöja?", "Behöver vi gå på toaletten?"
Jag kämpar mot denna olat av många skäl, grammatiska, logiska och stolthetsrelaterade. Men att det är en förlorad kamp har jag förstått, eftersom jag idag, låt vara efter en lång dags färd mot kväll, sade, lagom till Bolibompa till två URTRÖTTA söner:
"Kom nu A och S! Skall vi sitta i mitt knä?"
Jag kämpar mot denna olat av många skäl, grammatiska, logiska och stolthetsrelaterade. Men att det är en förlorad kamp har jag förstått, eftersom jag idag, låt vara efter en lång dags färd mot kväll, sade, lagom till Bolibompa till två URTRÖTTA söner:
"Kom nu A och S! Skall vi sitta i mitt knä?"
Dagens problemlösningsuppgift
Frågeställning:
Du har med dig A, H och S, tre barn till det kommunala badhuset (i Enköping, om det nu skall vara väldigt noga). Det är du och de tre barnen, ingen annan vuxen är med i sällskapet. Precis utanför badhuset finns en stor, stor vattenpöl. Din femåriga dotter råkar sätta sig på rumpan i denna pöl och blir genomblöt. Hon kommer ju ändå att bli genomblöt snart, inne i badhuset, men det stora problemet blir ju att ta sig hem med alla dessa nerblötta kläder, som hon garanterat inte kommer att känna för att sätta på sig efter badet.
Du kommer på att du har köpt ett par nya jeans till dottern denna dag. De ligger fortfarande kvar i bilen. Du går tillbaka till bakluckan och hämtar dem, men problemet växer i ditt huvud under hela simtiden: vad skall man göra med trosorna som förstås också är genomblöta? Din dotter hatar att inte ha på sig trosor. Det är det värsta som finns för henne. Och under ett par nyköpta, fortfarande inte mjuka jeans, det måste ju vara förfärligt att gå troslös. Vad kan man göra? Du grubblar. Dottern går på sin simskola, och du leker med sönerna i pyttelilla bassängen, där vattnet, när det är som djupast, är 30 cm djupt.
Du funderar i duschen. Det vet med säkerhet att det kommer att komma ett vredes- och trötthetsutbrott och du önskar, mot allt förnuft, att din dotter ibland kissade på sig fortfarande, så att du alltid skulle ha extratrosor med. Du känner ingen av de andra mammorna som är och badar med sina barn och även om du gjorde det, hur många har med sig ett par extratrosor i sisådär 120?
Du berättar med bävande stämma sanningen för din dotter - att du har ett par nya jeans åt henne men att hon, som hatar att inte ha trosor på sig, och aldrig kan tänka sig att gå troslös ens några meter inne i vårt eget hus, måste gå troslös under de nya jeansen, av alla byxor.
Dottern löser (utan vredesutbrott) problemet på mindre än två sekunder. Vad tänker hon?
Du har med dig A, H och S, tre barn till det kommunala badhuset (i Enköping, om det nu skall vara väldigt noga). Det är du och de tre barnen, ingen annan vuxen är med i sällskapet. Precis utanför badhuset finns en stor, stor vattenpöl. Din femåriga dotter råkar sätta sig på rumpan i denna pöl och blir genomblöt. Hon kommer ju ändå att bli genomblöt snart, inne i badhuset, men det stora problemet blir ju att ta sig hem med alla dessa nerblötta kläder, som hon garanterat inte kommer att känna för att sätta på sig efter badet.
Du kommer på att du har köpt ett par nya jeans till dottern denna dag. De ligger fortfarande kvar i bilen. Du går tillbaka till bakluckan och hämtar dem, men problemet växer i ditt huvud under hela simtiden: vad skall man göra med trosorna som förstås också är genomblöta? Din dotter hatar att inte ha på sig trosor. Det är det värsta som finns för henne. Och under ett par nyköpta, fortfarande inte mjuka jeans, det måste ju vara förfärligt att gå troslös. Vad kan man göra? Du grubblar. Dottern går på sin simskola, och du leker med sönerna i pyttelilla bassängen, där vattnet, när det är som djupast, är 30 cm djupt.
Du funderar i duschen. Det vet med säkerhet att det kommer att komma ett vredes- och trötthetsutbrott och du önskar, mot allt förnuft, att din dotter ibland kissade på sig fortfarande, så att du alltid skulle ha extratrosor med. Du känner ingen av de andra mammorna som är och badar med sina barn och även om du gjorde det, hur många har med sig ett par extratrosor i sisådär 120?
Du berättar med bävande stämma sanningen för din dotter - att du har ett par nya jeans åt henne men att hon, som hatar att inte ha trosor på sig, och aldrig kan tänka sig att gå troslös ens några meter inne i vårt eget hus, måste gå troslös under de nya jeansen, av alla byxor.
Dottern löser (utan vredesutbrott) problemet på mindre än två sekunder. Vad tänker hon?
Svaret
För att det här inlägget skall vara begripligt måste man egentligen ha börjat läsa bloggen uppifrån, alltså med det sist skrivna inlägget först. Så nu väntar jag medan du har läst det förra inlägget.
Jag skriver lite skvalrader så länge
bla bla bla bbllaa bbblllaaa bal alba laban balans snabb labans snabel elbas lenas belasta antasta nestle esteban stabben nabst banst nej, nu börjar det bli lite osammanhängande. Det är dags att flytta fram blicken till självaste svaret.
Detta är vad min intelligenta tjej sade: "Men mamma, man kan ju torka trosor med hårtorken."
Och det var ju hur lätt som helst. Tog mindre än en minut. Bra jobbat, tjejen. You go girl. Hon kommer att klara sig bra i livet, tror jag.
Jag skriver lite skvalrader så länge
bla bla bla bbllaa bbblllaaa bal alba laban balans snabb labans snabel elbas lenas belasta antasta nestle esteban stabben nabst banst nej, nu börjar det bli lite osammanhängande. Det är dags att flytta fram blicken till självaste svaret.
Detta är vad min intelligenta tjej sade: "Men mamma, man kan ju torka trosor med hårtorken."
Och det var ju hur lätt som helst. Tog mindre än en minut. Bra jobbat, tjejen. You go girl. Hon kommer att klara sig bra i livet, tror jag.
