Fel om falskt
Den lilla bankomaten
När den leken blev tråkig blev bankomaten lite mer lik en riktig bankomat. Då uppstod nämligen detta att så fort M ville ha ut pengar så kom det inga. "Tyvärr, du får inga pengar" sade den fortfarande artiga men entoniga lilla bankomaten. Sedan bytte den strategi och sade "Tyvärr, jag har brutit armen, så jag kan inte ge dig några pengar just nu" (Men jag fick alltid pengar ändå. Är man mamma så är man =))
Sedan skedde en väldigt intressant produktutveckling, som i verkliga världen möjligen skulle ha känts lite för storebror-ser-dig-artad, men i vårt badkar mest var rätt gullig och innovativ. Bankomaten började nämligen säga "här får du pengar så att du kan köpa ett par bruna stövlar" eller "här får du pengar så att du kan köpa en bok om rosa tröjor". M var ju tvungen att prova så han "tryckte på knappen" och frågade vad han skulle få köpa "du får inga pengar" sade H med sin dataröst, "men här kommer en halsduk som du kan ha på dig när du går till affären".
Femton år har gått - och så sex år - och sex månader
En lördagkväll står man utanför videobutiken och är heltrött på gränsen till yrsel i huvudet, iförd träningsbyxor och den jacka som råkade hänga närmast dörren, ute efter någon lättsam film som skall fördriva diverse ångestar ur ens huvud och ge en en känsla av behaglig och stillsam humor och action när man inte orkar ta initiativet till någondera själv...
Fast då
1) kom tröttheten mer av att jag hade haft väldigt roligt på något icke-helnyktert plejs (jaja, nationen då) mer än av att jag suttit uppe hela natten och matat en magsjuk treåring med te i medicinspruta var femte minut
2) visste jag ungefär vilka filmer som fanns att välja på, och vilka som skulle komma och vilka som ansågs vara bra. Nu kände jag nästan bara till barnfilmshyllan, hur patetiskt är det?
3) skulle jag inte ha tolkat M:s (då valfri annan bokstav ur alfabetet) önskemål om "någon lättare och lite rolig action" så att det blev "Pingvinresan" (det finns inte så där jättemycket att välja på på OK-macken i Örsa)
4) skulle jag innan tittandet på filmen ha ätit pizza med några kompisar och inte tvingat i mig blekkokt sej (åt förresten aldrig fisk då av principiella skäl) och ris utan tillstymmelse till sås av hänsyn till ovan nämnda treårings magåkomma
5) skulle jag förmodligen ha dreglat lite mer över skrattrynkorna och suckat lite mindre över åldersrynkorna på Tom Cruise när jag valde film (fast det speglar väl i och för sig mer hans åldrande än mitt eget)
6) skulle jag ha ventilerat gårdagens alla nyanser på telefon i flera timmar med diverse tjejkompisar, istället för att som nu vilja bespara så många som möjligt detaljerna (vilket i och för sig hade kunnat vara en klok policy även då)
7) skulle dessa tjejkompisar - och jag - ha haft tid att sitta i flera timmar i telefon och ventilera. Jag säger inte råd, jag säger bara tid. Och lust. Mycket märkligt.
8) skulle jag förmodligen faktiskt ha SETT filmen och inte bara hyrt den
9) skulle jag ha tagit mig tid att analysera innehållet i filmen, klaga på logiska felaktigheter och fundera över skådespelarprestationer
Men å andra sidan skulle jag inte heller vid hemkomsten ha mötts av
-en man som har vikt all tvätten och skött alla barnen medan jag var borta, dessutom tömt diskmaskinen, den man jag skulle ha firat sexårsdag med igår om inte den där ovan nämnda - say no more - incidenten satt ett effektivt stopp för det hela (å andra sidan har vi så många barn redan att det kanske var en vältajmad spysjuka?) (say no more, som sagt)
-världens vackraste fyrtandsleende.
-erbjudandet "du kan få mitt finaste halsband som jag har gjort när du var borta, det är alldeles bara rosa, fint va? Jag ÄLSKAR dig, jag saknade dig."
-en 2-åring med fem olika böcker i famnen som vill ha alla lästa för sig omedelbart
Jag har verkligen bara bytt upp mig.
PS För alla er som håller på med den där lögnarutmaningen - EN av ovanstående påståenden som handlar om hur det var för femton år sedan är falsk, resten sanna. Men jag tänker inte ställa frågan om vilket som är falskt, för nu när jag tittar på det hela är det väl rätt uppenbart, eller?
Stort trots
Imorse vände hela tillvaron från att vara trevlig, harmonisk, till och med älskvärd. I ett rasande tempo till en rasande furie.
-(den trevliga rara, snälla dottern som precis berättat att hon älskar alla i vår familj och till och med inkluderat katten vilken hon inte gör om hon inte är på mycket gott humör) Jag skall gå till dagis nu. Jag skall ha min rosa tröja. Skall S inte gå på dagis idag? Bara jag? (den rasande furien tar plötsligt och abrupt över rodret, en riktig statskupp - om man känner lukten av blodbad under nästa replik så har man fattat stämningen) Du är dum mamma, dum mamma, dum mamma. Du är dum som - som - som Mia (i Madickenfilmerna, min anm) JAG GILLAR INTE DIG! JAG SKALL SÄGA DUMHETER TILL DIG! Jag gillar inte dig, jag gillar inte pappa, jag gillar inte S. JAG. ÄLSKAR. BARA. A.
I ett försök att pacificera henne säger jag att det blir nog A glad över att höra.
-NEJ, det blir han INTE.
Sedan när vi väl baxat ut henne, kicking and screaming, till bilen vänder allting igen. På precis samma sätt, men tvärtom:
-(den rasande furien på militärkuppshumör) När jag blir stor skall jag bli din mamma och då skall jag säga DUMHETER till dig. Inte i garderoben! På riktigt. Dumheter, mamma, skall jag säga, för du är dum dum dum. (den trevliga, rara, snälla dottern återinträder plötsligt) Mamma! Tror du att Emil älskar Lina? För jag tror att Emil ÄLSKAR Lina. För Emil är snäll, faktiskt.
Dumheter är det fulaste ord hon kan. Det är lite gulligt. Så är det när man lever ett skyddat liv på landet. Och Lisabet i Madickenfilmerna går in i garderoben när hon vill säga fula ord. Detta sagt som en liten förklaring till den märkliga logiken hos den rasande furien.
S och jag var lite lättade när vi lämnade av Dr Jekyll och Ms Hyde på dagis, där för övr den ondskefullare sidan aldrig visar sig. Så vi for hem och trädde halsband, S nya hobby.
-Mamma hjälpa mig.
-Javisst, skall jag det. (sätter mig intill) Vad vill du att jag skall göra?
-Säga "du duktig S".
Sådan hjälp skulle jag också vilja ha när inbördeskrigen härjar som värst hemma.
Tentaplugg
Det är bråda dagar här hemma eftersom sjuksköterskeprogrammet har tenta imorgon. M satt och pluggade vid bordet med båda storisarna målande respektive pärlplatteberedande bredvid sig. Det var med andra ord skarpt läge.
H: Varför är du så arg pappa?
M: Öh, nu skall vi se här: diabetes...va?
H: Varför är du så arg?
M: Nej, vännen jag är inte arg men lite stressad för jag har tenta imorgon.
H: Vad är tenta?
M: Som ett prov i skolan, du vet.
H: Jag VET! Som i Madicken.
M: Ungefär så ja.
Tystnad som varar precis så länge att M hinner slita åt sig böckerna igen.
S: Lilla snigel akta dig, akta dig
H: Precis S! Det är just vad pappa skall göra?
M: Hmm? Va? Akta dig? Snigel?
H: (med sin "The council for the defence is ready to interview the witness"-röst) Är det prov i skolan imorgon pappa?
M: .....Ja.
H: Då måste du ju sjunga!
M: ....Öh.
H: Och pappa. Du kan faktiskt inga sånger.
M: ....Nä.
H: Inte ens Blinka lilla stjärna.
M: Joho. Blinka lilla stjärna där, hur jag undrar var du är. Fjärran lockar du - nä ok. Jag kan inte den.
H: Jag skall lära dig pappa.
M: (skjuter uppgivet både böcker och stress åt sidan och lär sig tålmodigt texten till Blinka lilla stjärna)
Och nu när jag skriver detta hör jag nynnandet av den gamla mozartklassikern från köket...
Linköping och sedan världen
Hon har också ritat honom (helt plötsligt huvudfotingar!) och väldigt noggrant påpekat att det är han och var huvudet är och håret och ögonen och armarna och så ("mamma jag kan inte rita hans näsa" "Det gör inget man måste inte det" "Men då får han ingen näsa! (tittar på sin teckning) "Jag tycker han är så fin ändå!") I massor med exemplar. Hela eftermiddagen har gått.
Roligast av allt är att hon ritar upp och ner. Dvs om man satt mitt emot henne vid ett bord så skulle hans fötter vara närmast en och håret längst upp, alltså rättvänt. Håret är alltså närmast henne och de långa långa spirorna till ben längst bort.
Sedan for vi iväg och handlade, S och jag. Här har vi en kille som håller på att erövra världen genom språket. Han krävde att över sina rosa plyschbyxor få ha pepparkaksdräktsöverdelen som vi lånade av kusinen och sedan mössan som hör till sagda pepparkaksdräkt. Han var med andra ord oemotståndligt söt och pratade som att han fick betalt för det. Folk stannade upp och tittade och log...Så här ungefär blev det:
Precis när vi kommer in i affären så kommer en man som handlat färdigt för att ställa tillbaka vagnen. S tar den dock ifrån mannen och säger uppfordrande till honom:"A:s vagn." Jag får vagnen och ställer i bilbarnstol med A. S går och hämtar en liten vagn "S:s lilla vagnen. In in in mamma. Köpa köpa (jag sufflerar bröd) Bröd bröd bröd bröd bröd (tar en limpa, de får välja sådana
saker när de är med och handlar) bröd bröd bröd GLASS (jag säger att vi inte skall köpa glass just nu) köpa köpa köpa handla handla (yoghurt sufflerar jag) Mumingogurt Hej Mumin. (stoppar i vagnen)Köpa mat A nu (vi går förbi barnmatshyllan) Blöjor, mina blöjor? (Nej, säger jag) gå handla banan, äta banan (inte på den här affären S) TITTA! (Stannar med ett knyck) bilen hästen! BILEN HÄSTEN!
MAMMA!!! BILEN!!! HÄSTEN! (en polisbil av leksaksslag komplett med hästvagn med häst i) Ojojoj. (går vidare utan att ta leksaken) Hej tjejerna! (Två tjejer sitter i en vagn) Titta! A:s mat! (lyfter upp burkmat ur vår vagn för att visa) Inte äta, tjejerna. Bebis ätar (pekar på A) Hejdå tjejer! Nu mamma. (nu skall vi köpa såpa S) Såpa såpa såpa såpa såpa (han har ingen aning om vad det är
för något, jag går och hämtar en flaska och sätter i hans vagn) titta mamma, titta titta, såpa såpa såpa såpa, (plötsligt, med sträng röst) Gubbenflyttar (en äldre herre makar roat sin vagn åt sidan för att släppa fram S och hans lills vagn, S stannar plötsligt och säger med stor värdighet) Tack, lilla gubben (så säger dagistanterna åt honom men det vet ju dessvärre inte den äldre herren men han ler ändå ganska glatt) mamma mamma mamma mamma - gå handla nu (han menar betala). Sitta där? (pekar på varubältet som rör sig) nänänänä (skrattar) Här mamma (börjar plocka upp saker och ger mig och jag sätter dem på plats för att betala) Mamma! Klart nu! Ställa vagnen! (går väldigt ordentligt och förtjust och ställer vagnen på rätt plats, går sedan bort till de stora vagnarna och tar som alltid en ny, han tycker att man kan handla hur många gånger som helst)
Två år - och så nyår
Men nu var det en glad kille som vaknade och ljudligt förkunnade för världen att han nu är tre år (så går det när man lär sig prata av sin tretton månader äldre storasyster). Så blev det presenter, först fick han Briotåg. Då ville han bara köra det. Vi fick återföra hans intresse till presenthögen gång på gång på gång. Varje present skulle lekas med eller undersökas grundligt innan han hade tid att öppna någon ny.
Sedan kom det diverse släktingar med ny uppvaktning och farfars egenhändigt tillverkade tårta samt marängsviss och så mycket Jokk Tranbär han ville (favoritdrycken). Problemet med att fylla år mellan jul och nyår är att det inte riktigt är kalasläge då: men vi skall försöka åtgärda det när terminen är igång igen.
Så blev det nyårsafton och S vaknade till en ny dag full av sådan vardagslyx som dagen innan: dricka sådant som inte är vatten, äta fikabröd, välja middag (till födelsedagsmiddag valde han pannkakor och slukade sedan tolv stycken. Nyårsmiddagen blev, efter att alla i familjen fick utse någon eller några favoriter:
sallad, gurka, paprika, majs, morötter
kalkonköttbullar, klyftpotatis
räkor, kräftstjärtar, gravlaxsås
pitabröd, brieost, ädelost, ostkex
ketchup =)
maränger, glass, glassåser, hemmagjord bärsås
och så - A:s bidrag: persikopuré med päron
Fast det åt bara han.
I ett svagt ögonblick hade M lovat barnen att de skulle få vara vakna så länge de ville. S ville dock inte. Vid kvart över sju stod han i badrummet, på pallen, och försökte få av korken på tandkrämstuben. Vi frågade om han var trött "Ja! Lägga sängen!" sade han och så var det med det. H orkade en halvtimma till, sedan förklarade hon att hon skulle gå till sitt rum och lägga sig lite bara i sin säng och sedan komma tillbaka. Då tyckte vi att det kunde vara en bra idé att ta på pyjamasen också. Hon gick med på det och sedan var det bara vi vuxna, för A hade somnat sedvanligt efter den där purén, förstärkt med banangröt.
Så blev det tolvslag och nyårslöfte (nej, varför skulle jag skriva det på en alldeles offentlig blogg? Vem som helst kan ana att jag inte kommer att hålla det!) och isäng.
och på morgonen hade A, som belöning för ett gäng röriga nätter, fått sin tredje tand.
