Söt men omogen
Vi firade att vi tagit oss ur magsjuketräsket (iallafall temporärt, vem vågar hoppas på mer än så denna vinter) genom att gå till Öppna förskolan imorse, H och jag. Bara vi, det är ju så skoj att få göra något med bara ett av sina barn..
Iallafall så fick man måla på stearinljus med röd- och guldglitterfärg och så ta med sig ljusen hem. H gjorde en nonfigurativ bild i rött och guld och älskade den jättemycket, hon bestämde sig för att ge den till pappa och pratade om det hela vägen hem.
Så marscherade hon in med ljuset som en sabel hållen framför sig, gick upp och väckte sin förkylde far genom att vifta med ljuset (otänt, tack och lov) i ögonen på honom och sade "titta fina ljuset jag gjort skolan, pappa få det fina frå mej, fina ljuset". Så vi tände det och fikade på pepparkakor och saft.
Hon är bra söt!
Men hon är också en rejäl tvååring. Lite senare samma dag, idag alltså, var vi tvungna att åka till vår lokala lilla pytte-ICA och när vi gick in för att ta en vagn som hon kunde sitta i, så pekade hon istället på de små vagnarna och ville köra en sådan. Tänkte att man vet väl aldrig om hon kan det, hon får väl prova. Så hon fick det, men hon är inte mogen för det.
För det första så gick hon och plockade ner allt möjligt i vagnen som hon tyckte att vi behövde, propplösare, suddigummin, konserverade paprikor, bananer, ja, allt hon nådde helt enkelt, så jag fick gå och plocka ut, vilket föranledde ett antal mindre vredesutbrott. Men dessutom gick hon raka vägen till smågodiset med vagnen medan jag stod i kö i kassan och stod och plockade bitar ur godiset ohc lade i vagnen medan hon mumlade sitt mantra "äta godis, äta godis, godis är gott, äta godis" ,så det fick man ju sätta käppar i hjulet för.
Sedan tänkte jag att hon kunde parkera sin vagn medan jag betalade våra varor men det vägrade hon. Efter ett tag kom hon på att hon kunde byta sin vagn mot en annan likadan och gå ett varv till. När jag betalat färdigt gick jag fram till henne (hon var på väg in i butiken igen) så förvirrad att jag glömt att ta en kasse i kassan, så jag fick lassa alla våra varor i famnen och ta henne i handen. Hon råvägrade och kollade noga först vad det var för material på golvet, när hon konstaterat att det inte var sten eller betong så kastade hon sig raklång bakåt och skrek "Mamma bott, mamma gå! Jag stanna här, jag handla mer!"
Folk fick gå runt henne för att komma förbi och till unga par som fick något varmt i blicken när de såg oss sade jag "skaffa preventivmedel" men de tyckte ändå att det var gulligt. Jag kunde inte lyfta henne för jag hade ett paket kyckling, en flaska saft, en påse klementiner och en förpackning mjölk i händerna. Jag kunde inte heller få med henne in i butiken igen (hon låg mellan de här automatöppnade dörrarna) för att köpa en kasse...så jag fick syn på en mängd handlingskorgar som stod i ett hörn, grep resolut en av dem, lade alla varorna i, tog den på ena armen, lyfte min skrikande råvägrande dotter med andra armen och marscherade oss ut till bilen allihopa, spände fast henne, gick tillbaka med korgen, tillbaka till bilen där hon slutat gorma "mamma bort!" och somnat sött, och tittade på henne och tänkte igen:
Hon är bra söt!
men med ett lite annat tonläge i tankarna denna gång....
Iallafall så fick man måla på stearinljus med röd- och guldglitterfärg och så ta med sig ljusen hem. H gjorde en nonfigurativ bild i rött och guld och älskade den jättemycket, hon bestämde sig för att ge den till pappa och pratade om det hela vägen hem.
Så marscherade hon in med ljuset som en sabel hållen framför sig, gick upp och väckte sin förkylde far genom att vifta med ljuset (otänt, tack och lov) i ögonen på honom och sade "titta fina ljuset jag gjort skolan, pappa få det fina frå mej, fina ljuset". Så vi tände det och fikade på pepparkakor och saft.
Hon är bra söt!
Men hon är också en rejäl tvååring. Lite senare samma dag, idag alltså, var vi tvungna att åka till vår lokala lilla pytte-ICA och när vi gick in för att ta en vagn som hon kunde sitta i, så pekade hon istället på de små vagnarna och ville köra en sådan. Tänkte att man vet väl aldrig om hon kan det, hon får väl prova. Så hon fick det, men hon är inte mogen för det.
För det första så gick hon och plockade ner allt möjligt i vagnen som hon tyckte att vi behövde, propplösare, suddigummin, konserverade paprikor, bananer, ja, allt hon nådde helt enkelt, så jag fick gå och plocka ut, vilket föranledde ett antal mindre vredesutbrott. Men dessutom gick hon raka vägen till smågodiset med vagnen medan jag stod i kö i kassan och stod och plockade bitar ur godiset ohc lade i vagnen medan hon mumlade sitt mantra "äta godis, äta godis, godis är gott, äta godis" ,så det fick man ju sätta käppar i hjulet för.
Sedan tänkte jag att hon kunde parkera sin vagn medan jag betalade våra varor men det vägrade hon. Efter ett tag kom hon på att hon kunde byta sin vagn mot en annan likadan och gå ett varv till. När jag betalat färdigt gick jag fram till henne (hon var på väg in i butiken igen) så förvirrad att jag glömt att ta en kasse i kassan, så jag fick lassa alla våra varor i famnen och ta henne i handen. Hon råvägrade och kollade noga först vad det var för material på golvet, när hon konstaterat att det inte var sten eller betong så kastade hon sig raklång bakåt och skrek "Mamma bott, mamma gå! Jag stanna här, jag handla mer!"
Folk fick gå runt henne för att komma förbi och till unga par som fick något varmt i blicken när de såg oss sade jag "skaffa preventivmedel" men de tyckte ändå att det var gulligt. Jag kunde inte lyfta henne för jag hade ett paket kyckling, en flaska saft, en påse klementiner och en förpackning mjölk i händerna. Jag kunde inte heller få med henne in i butiken igen (hon låg mellan de här automatöppnade dörrarna) för att köpa en kasse...så jag fick syn på en mängd handlingskorgar som stod i ett hörn, grep resolut en av dem, lade alla varorna i, tog den på ena armen, lyfte min skrikande råvägrande dotter med andra armen och marscherade oss ut till bilen allihopa, spände fast henne, gick tillbaka med korgen, tillbaka till bilen där hon slutat gorma "mamma bort!" och somnat sött, och tittade på henne och tänkte igen:
Hon är bra söt!
men med ett lite annat tonläge i tankarna denna gång....
Tvåårskalas!
Vi firade tvåårsdag i helgen och det med den äran. Mina föräldrar kom på fredagen redan och H blev överlycklig och visade alla sina konster, dvs känna igen bokstäver (jaja, inte alla, HSAMP
och F), kissa på toaletten, sjunga Lilla snigel, byta blöjor på Pippidockan (en mycket komplicerad procedur där både "inotjolsalva" och febertermometer ingår) och kunna färger. Det är lite roligt när de är så ohämmade "Morfar kom, jag skall kissa toaletten!" - hon visade också generöst upp S
konster "titta, S klappa händerna" och tvingade oss alla att göra alla gesterna till "Klappa händerna när du är riktigt glad" medan hon gjorde sin egen version av Mora träsks framförande av låten =)
På lördagen så öppnade hon presenter vid frukost men var så glad över dem och ville leka med dem att det kunde ha tagit hundratals år. Av mig fick hon en käpphäst och en liten "dramaten-väska" i neongrön plysch med en nalle som satt i en sele utanpå och där man kunde lägga saker i och låtsas handla eller så. Av M fick hon en orange klänning och av mina föräldrar den oöverträffat bästa presenten: en Briobana. Av min bror med fru och barn (2 1/2 år) fick hon vagnar och så till järnvägen. Sedan var det lite böcker, mer kläder, presentkort på Po.P och annat i den stilen från andra
som skickat paket.
Framåt dagen - hon och kusinen lekte intensivt och satt och tittade på Mora Träsk och höll handen i H:s egna stolar, jättegulligt - så kom farmor och farfar samt faster med kusinerna Daniel och Fredrik (av H kallade Sergel och Fegis) och det blev lunch. Hon fick tillbehör till sin älskade leksaksspis av faster m fam, RIKTIGA kakformar och kastruller och grejer, med en liten visp etc, så hon lagade raskt mat till hela gänget. Av farmor och farfar fick hon en fin pyjamas, och en bok där sidorna är pussel, också poppis.
Sedan åt vi mat och tårta (H hade ner tårtan i golvet i sin iver att ta den så farfars fina textning omintetgjordes ganska snabbt (men hunden blev glad)) och H lyckades genomföra sitt första telefonsamtal. S:s gudmor ringde nämligen och bad att få prata med H. Först svarade hon bara ja på alla frågor (vilket hon i och för sig inte gjort förut det heller) men sedan klämde hon faktiskt ur sig, vid frågan om hur det var med S: "Trött och lessen" - vi hade precis lagt honom för han tröttgrät - så hon var jätteduktig.
Men det var en trött liten tjej vi lade den kvällen och igår morse, dvs dagen därpå vaknade hon ohc sade "idag fyller jag år" - så hon var beredd att göra om alltihopa =)
Kundvagn
När man inte koncentrerar sig, det är då det händer otäcka saker...jag darrar nästan fortfarande. Dottern ville åka I kundvagnen idag när vi var och handlade, alltså inte i den vänliga lilla barnutvikbara stolen i vagnen utan sitta i själva vagnen. Jag känner mig alltid lite tveksam till det, men å andra sidan börjar sonen bli så stor så det inte är så roligt att sitta i bilbarnstolen och åka utan han vill hellre sitta på "barnplatsen". Så det är ju enkelt att ha henne där - OM hon koncentrerar sig och sitter - men hon är ju två så....
Hon ställde sig upp när hon ville vinka till ett äldre par och druttade över kanten, rakt ner i stengolvet med huvudet först. Fy vad otäckt. Tack och lov skrek hon med en gång och hon har varit fullständigt sig själv sedan dess.
Men det är som att avgrunden öppnar sig under en. Livet tar slut och man dör nästan själv, innan man kan konstatera - hur mår hon egentligen. Vi hittade en bänk och satte oss på, hon ville ha vatten att dricka och det fanns som tur var precis intill, sedan gick vi raka vägen ur affären och ringde M, som tyckte att det inte lät så farligt. Ju mer tid som har gått sedan olyckan, desto mindre farligt känns det, och under dagen har hon varit precis som vanligt...vi handlade klart på ett annat COOP och då ville hon sitta på barnplatsen och inte fara omkring. Hon blev nog ganska rädd själv.
Idag har hon pratat väldigt mycket om att hon ramlade ur vagnen. Hon tar sig i pannan (där hon inte har en bula) och säger "ont"....
Så nu är jag världens sämsta mamma igen.
Hon ställde sig upp när hon ville vinka till ett äldre par och druttade över kanten, rakt ner i stengolvet med huvudet först. Fy vad otäckt. Tack och lov skrek hon med en gång och hon har varit fullständigt sig själv sedan dess.
Men det är som att avgrunden öppnar sig under en. Livet tar slut och man dör nästan själv, innan man kan konstatera - hur mår hon egentligen. Vi hittade en bänk och satte oss på, hon ville ha vatten att dricka och det fanns som tur var precis intill, sedan gick vi raka vägen ur affären och ringde M, som tyckte att det inte lät så farligt. Ju mer tid som har gått sedan olyckan, desto mindre farligt känns det, och under dagen har hon varit precis som vanligt...vi handlade klart på ett annat COOP och då ville hon sitta på barnplatsen och inte fara omkring. Hon blev nog ganska rädd själv.
Idag har hon pratat väldigt mycket om att hon ramlade ur vagnen. Hon tar sig i pannan (där hon inte har en bula) och säger "ont"....
Så nu är jag världens sämsta mamma igen.
Dassigt....
Vissa dagar vill bara inte funka....idag är journalister elaka mot oss, det finns inte varmvatten, hönsen gör uppror för att de måste vara instängda, katten kissade inne och det var förstås bara skit med posten. Och även om allt detta inte varit så skulle ändå mitt hjärta gråtit för vår dotter vill inte vara på dagis.
Är det inte konstigt vad de orden ser platta ut när man ser dem skrivna? En sådan mening som man inte alls skulle tagit till sig innan man blev förälder - livet skulle ha fortsatt exakt som förut, inte en rysning, inte en reaktion. Nu styr det hela tillvaron idag.
De ringde från dagis imorse och sade att hon bara grät och grät....så M for och hämtade henne.
De säger att det är "bakslag" - tydligen en vanlig reaktion efter en lyckad inskolning när barna förstår att de faktiskt skall gå till dagis hela tiden, att det inte bara var några roliga lekdagar.
Så det är väl inte så farligt. Ändå reagerar man med hela kroppen och själen. Jag vill ändra på allt, sätta allt annat på undantag och bara bara se till att H blir trygg och glad och sig lik igen....
Men vardagen talar. Imorgon blir det jobb som vanligt. Snälla rara, begär bara inte att jag skall tänka och fundera som en vuxen. Mitt hjärta sitter fast i Örsundsbro och vägrar att flytta på sig...
Är det inte konstigt vad de orden ser platta ut när man ser dem skrivna? En sådan mening som man inte alls skulle tagit till sig innan man blev förälder - livet skulle ha fortsatt exakt som förut, inte en rysning, inte en reaktion. Nu styr det hela tillvaron idag.
De ringde från dagis imorse och sade att hon bara grät och grät....så M for och hämtade henne.
De säger att det är "bakslag" - tydligen en vanlig reaktion efter en lyckad inskolning när barna förstår att de faktiskt skall gå till dagis hela tiden, att det inte bara var några roliga lekdagar.
Så det är väl inte så farligt. Ändå reagerar man med hela kroppen och själen. Jag vill ändra på allt, sätta allt annat på undantag och bara bara se till att H blir trygg och glad och sig lik igen....
Men vardagen talar. Imorgon blir det jobb som vanligt. Snälla rara, begär bara inte att jag skall tänka och fundera som en vuxen. Mitt hjärta sitter fast i Örsundsbro och vägrar att flytta på sig...
