Nu har det visst

blivit lite fult här på förstasidan så jag snabbar mig att uppdatera igen. Det enda viktiga den hrä bloggen gör nuförtiden är ju att peka vidare mot sin nya adress, så vi gör väl det:
VÄLKOMMEN TILL HTTP://ANSGARSSYSKON.SE

The place to be, nuförtiden!
Vi ses där.

2923044 fin

mms_img179040304 (MMS)

2923044 fin


Fin

mms_img110094833 (MMS)

Fin


Skonst

mms_img45511 (MMS)

Skonst


De har ställt in 804

De har ställt in 804


Hej igen

Nu var jag visst här och skrev igen, ett litet märkligt inlägg, se nedan.
Varför? Jo, för jag visste inteh hur man skickar mms till nya bloggen, så jag utnyttjade min blogg.se-blogg för att få in ett mms som M skickade till mig ikväll.
Syftet är dock att det skall bli ett helt inlägg med en aningen längre text, så se gärna mms:et och hela inlägget på den nya bloggen vars adress alltså är (alla på en gång nu)
http://ansgarssyskon.se
Välkomna dit! Det är en jätterolig blogg och vi har kul där!
Skall vi säga adressen igen, precis som de gör på radio? Ja! Det gör vi!
http://ansgarssyskon.se

Hon går runt med dina skor och säger mamma...

foto-0005 (MMS)

Hon går runt med dina skor och säger mamma hela tiden.


Sommaren, växandets tid




Alla ändras vi under sommaren - eller så märks det mer då för att man är mer ute ur sitt sammanhang än vanligt.

E märks det förstås mest på. Det händer så mycket, hon vill bara stå upp (man får hålla i henne förstås). Idag har hon suttit med oss vid matbordet, i egen stol. Hon är fortfarande så liten att hon inte följer vårt ätande med hungrig blick utan är rätt nöjd med att sitta och fingra på en röd plastslev.

A har också blivit märkbart större i sommar - ja, han har ju fyllt fyra, bara en sådan sak. Häromdagen på biblioteket gick han alldeles självmant fram till informationsdisken.
-Hej, har ni information här?
-Ja, sade killen bakom disken och log.
-Jag behöver en speciell bok, en som handlar om ubåtar.
-Oj, sade killen bakom disken. Du måste vara intresserad av ubåtar. Han började slå på datorn.
-Ja, sade A, jag har varit på en ubåt, man kunde gå ombord och titta. -
-Jaha! Var var det då?
-I vattnet. (kort tystnad) Har du någon bok?
-(efter att ha slagit febrilt på datorn) Jag tror inte det. Men vi skall gå bort och tittta.

Tyvärr hade biblioteket inga böcker om ubåtar för barn, vi hittade "Mulle Meck berättar om båtar" men det var ju bara en enda ynka liten bild på en ubåt och ingen information. Men ändå, modigt och duktigt, eller hur?

S har utvecklats till att bli lite större, lite mer skolmogen, det känns verkligen att det här är en kille som har slutat med dagis. Han har flyttat upp i översängen i rummet som han och A delar och man ser, när man smyger in på natten, att det inte är någon liten kille som ligger däruppe, utan en stor.

Men snäll som alltid är han förstås, och springer fortfarande ivrigt in för att "gosa med E" på morgnarna. Han tar hand om de andra syskonen, plockar upp efter dem, hjälper dem, täcker upp för dem när de har vredesutbrott. En curling-bror om det någonsin funnits en.

Hans enorma tålamod och ihärdighet gör att han lyckas med det han företar sig, även om det tar tid. Just nu håller han på att hjälpa sin far att bygga om vår utetrapp.

H har också fått en mycket mer vuxenstil. Hon har fått eget rum och får sitta uppe vid skrivbordet på kvällarna efter brorsornas sovtid. Och vad stor hon är då! Hon läser massor - hon har hittat Christine Nöstlingers böcker om Mini och läser en per kväll. Dessutom har hon upptäckt att biblioteket har hela årgångar av Bamsetidningar, inbundna. De läses också flitigt. Och - kanske bäst av allt - hon har fått en cdspelare som hon kan bära omkring på. Och där spelas det musik, dagarna i ända.

Ja, vi blir större och mognare allihopa, hela tiden, hela dagarna.

Funny how time flies when you're having fun.

Semesterlektyr

Jag är helt nyförälskad i biblioteket. Kanske är det för att jag gått dit så mycket med barnen på våren, kanske för att de hade en skylt på dörren att de skulle skaffa den typ av bredband som innebär att man bara kan ta med sin laptop och sätta sig där. Eller så är det det faktum att de har en maskin som gör att man kan välja på vanligt och kolsyrat vatten, båda iskalla, båda gratis, när man har barn som skriker av törst (och lust att prova på roliga bubbelvattenmaskinen). Eller så är det att man kan hyra filmer där, bra filmer, sådana som man vill se, och ha dem i en hel vecka, vilket är det man måste i en fyrbarnsfamilj för att det skall bli av att man ser dem. Eller så är det bara så att gammal kärlek inte rostar. Jag har alltid gillat bibliotek. Stora tysta rum fyllda av böcker. Vad mer kan en flicka begära?

Jag var där och lånade böcker åt samtliga familjemedlemmar (öh, med undantag av E) att ha under semestern. Alla fick två stycken lånade åt sig. Så jag tänkte berätta här om dem, kanske är det ett sätt att lära känna oss som familj att titta på vad vi läser? Eller så är det bara ett sätt att lära känna mig, eftersom jag har valt böckerna. Eller så är det ett sätt att lära känna hur jag ser på oss som familj, eftersom jag har valt böckerna åt familjemedlemmarna.

Hm. Det är ju det själva bloggen handlar om också. Så detta måste med andra ord vara ett väldigt representativt inlägg. Bra, då har vi bestämt det. Ett representativt inlägg om semesterläsning.
Kanske dags att börja skriva på det?

Nä.

Innan jag börjar berätta måste jag bara skryta med att H just kom upp och berättade att sedan hon gick och lade sig halvåtta så har hon läst hela boken Gummi-Tarzan (av Ole Lund Kirkegaard). Hela boken. Jag är så stolt över henne. M är också stolt. Han är dyslektiker och är inte så säker på att han skulle ha tagit sig igenom hela den boken på tre timmar.

OK, här kommer böckerna.




M: stackarn har inte semester förrän om en vecka men eftersom vi far iväg innan honom och jag ändå var på biblioteket och roade mig, fick han också sig ett urval. David Baldacci: Sanningen och Alexander McCall Smith: Den gode maken på Zebra Drive. Baldacci för att det är spännande och McCall Smith för att det inte är spännande. Så kan han liksom välja vilken typ av semester han vill ha.


H: hon älskar Daisy Meadows (allvarligt, läs pseudonymen en gång till. Det är ungefär som om Fredrik Lindström skulle ge ut böcker under namnet Pompe Pompös) så hon har fått låna Tindra, månälvan och Nova, månstensälvan. Alla böckerna handlar om två flickor som är vänner med älvorna och i alla böckerna har älvorna råkat illa ut pga den ondskefulle Kung Bore och dennes otäcka svartalfer som alltid försöker förstöra för älvorna och alltid, alltid blir upptäckta och överlistade av de smarta flickorna och de vackra älvorna. Det är också mest för Hs skull som jag fått med mig vår gemensamma godnattbok (fast jag vet att jag inte kommer att läsa saga speciellt många gånger när barnen har mormor och morfar att välja på också) Diamantmysteriet av Martin Widmark.



S:  första fråga vid kvällssagan är alltid "Är det där verkligen sant?" och om det inte är det så undrar han varför någon har skrivit ner det i så fall. Så det fick ju bli något som var sant. Det blev alltså David Macaulay: Så funkar maskiner och redskap, som enligt omslagstexten handlar om vardagliga ting i vår omgivning - bilen, rulltrappan, symaskinen, blixtlåset och mer än hundra andra maskiner och redskap. Låter helt perfekt med tanke på allt som han går och funderar på. Den blev det, och Castor snickrar av Lars Klinting. Snickra gör vi mycket här hemma (håller på att bygga en lekstuga) så det är spännande. Man kanske inte kan säga att Castor snickrar är direkt sant. Men den innehåller en massa bilder på namngivna verktyg och ritningar på verktygslådor, så jag tror att den kommer att passera hans stränga censur.


A: har också en snickeribok i sin ryggsäck. Mulle Mecks första bok: Snickra. Ungefär samma grundintrig som i Castor snickrar men utan de tekniska finesserna. Däremot då den "asacoolla" Mulle Meck att titta på och lära av...Och sedan blev det Rut och Knut tittar ut på naturen: Kottar och klorofyll som jag hoppas skall vara lite rolig och inspirerande och stärka friluftslivskillen inom honom. Det var både sånger och tips om saker man kan göra i naturen och intressanta upplysningar. Perfekt för den snart-fyraåriga renässansmannen helt enkelt.


själv:  har jag fått med mig Martin Lönnebo och Stefan Edmans Jordens och själens överlevnad, som jag velat läsa länge men inte fått tag på. Och så fick det bli Bo Balderson Mord, herr talman. Politisk humor blir snabbt gammal i och för sig men hos Bo Balderson åldras den med grace.

Ja, det var det det. få se om jag kan få någon av barnen att bjuda på en recension av något slag. Det borde kunna bli intressant. Om jag får det och om det blir det, kommer den att synas in a blogg close to you, the summer of 2010.


*****
Läs även vad andra bloggare skriver om BIBLIOTEK  SEMESTERLEKTYR  DAVID BALDACCI  ALEXANDER MCCALL SMITH DAISYMEADOWS  MARTIN WIDMARK  BO BALDERSON


3 månader/4 år



Var på bvc idag med E - snuvig, förkyld och inte riktigt sitt vanliga charmiga jag, och A - nervös, hoppig, och inte riktigt sitt vanliga charmiga jag. De stora barnen, som hade berättat om syntest och hörselprov, och var mer i normalform, fick följa med.

E kunde: skratta och le mot bvc-sköterskan Ulrika, göra vokalljud, "samtala", följa sin mittkurva så fint och snora ner stackars Ulrika. Ingen spruta idag. Förkyld.



A kunde: höra bra, se bra (yippee! första barnet vi inte behöver göra extrakontroller med!), rita huvudfotingar (och bilar! fler bilar kan jag säga!), färgerna någorlunda (han har en del personliga tolkningar, av vad som är orange till exempel) prata bra, inhösta beröm för att han var snäll och torkade spyor efter lillsyrran. Hon frågade om allt gick bra enligt dagis och jag berättade att de beskrev sina intryck av honom som en charmör, sagoberättare och filosof, sjöman, och cowboy, musiker och artist - nej, det var visst Fritiof Andersson. Men ändå. Det kan väl aldrig bli trist. 

De stora barnen kunde: vänta fint i väntrummet medan vi var inne på bvc. Fantastisk prestation där med.



Det fick bli glass/Nutramigen efteråt, laget runt, för att fira.



När vi lämnade bvc sade sköterskan att hon tyckte att A var en bra storebror.

A: Ja, det är jag. Jag har fem böcker i min säng. Jag läser alla för E. Och så väger jag ju åtti kilo - nähä, nä, ok - arton kilo nu. Då är man en stooor storebror. (går ut genom dörren, men kommer på något och sticker in huvudet igen till Ulrika) Och du skall ha ett skönt sommarlov, vackra dam.



Charmören var tillbaka.


*****
Läs även vad andra bloggares skriver om BVC  SYNPROV  GLASS CHARMÖR 

(intressant?)

Indicier och fantasier

Var hemma hos kompisen C idag. Vi pratade om vad man kan veta eller gissa om sitt barn tidigt i utvecklingen. Det fick mig att fundera - kan man som förälder faktiskt veta något om barnets personlighet eller temperament eller så redan från början? Finns det tecken?

Jag har ju så många barn så jag tänker att jag borde ha kunnat märka någon skillnad på dem redan från start. Försöker fundera tillbaka på hurdana de var när de var ca 2 1/2 månad, som E är nu.

Ansgar fick vi ju inte ha så länge. Men redan under de korta dagarna med honom fantiserade vi om vem han var. Vi tyckte att han verkade viljestark, och gladde oss åt det. Vi förstod det som att han var en intensiv karaktär med ett ganska hett temperament, snar att reagera och tala om hur han ville ha det. Tänk om vi fick en liten blick in i vem han är, av den eviga gnistan inom Ansgar...tänk vad spännande om vi på något sätt fick en känsla för hans person på de korta dagarna. Jag har en bild inom mig av VEM han är. Jag önskar bara att jag visste VAR han är...

Iallafall - är väl alla barn viljestarka och temperamentfulla? Behovet av att få sin vilja fram - och det rör sig ju mest om mat i början - är ju livsviktig för en bebis.

Funderar vidare. H i sin tur var tidigt en social ung dam. Vi brukade skoja om att hon lärde sig le enbart för att hon ville att folk skulle titta på henne och beundra henne. Hon lärde sig ju att tala väldigt tidigt och kanske var det i samma syfte? Kommunikation, gemenskap - och publik. Stämmer det med hur hon är nu? Ja, väldigt väl. Verbal, social, gillar att visa upp sina förmågor.

Hon kändes också ansvarsfull redan som ung. Minns så tydligt när en kusin anklagade henne för att dra honom i håret och hon svarade "näej, inte drog håret, slog huvudet". Hon tar ansvar - som väldigt van storasyster söker hon till och med gärna upp ansvar. Det finns en ambition i henne också, en som började märkas redan när hon i tvåårsålder tittade på friidrott på tv och sade "H kan också" när nytt världsrekord sattes i längd. Sedan övade hon hela eftermiddagen. Hon har ju inte gjort det än, men vem vet. Vill hon, så kan hon. Det vet vi.

S - när han föddes skickade jag sms till kompisarna - som jag har skrivit om redan i den lilla informationslänken som du får fram om du klickar här -  och sade "jag har fött en tankspridd professor". Och si, det är just precis det intryck man får av honom idag. Hur visste jag det? Det är ju för tidigt för att se om han blir en professor - även om tankspriddheten är rätt lätt att se nu. Men hur kunde jag veta det på BB? Det var en känsla jag hade.  

Tanken flög också genom mitt huvud där i sängen på BB - "den här kommer att bli präst". Och nog har han en del prästerliga drag - framför allt omsorgen om andra, sin intuitiva känsla för rättvisa och sin ovanligt välutvecklade empatiska förmåga.

A var så arg när han var liten, för han hade ont, kolik, gulsot, krupp...men sedan sprack hans personlighet ut i full blom när han var fem-sex månader och då var han g l a d. Lika glad som han förut varit arg. Och den intensiteten finns kvar, liksom en längtan efter att förmedla det han känner och tänker - en pedagog bor i honom tror jag. Kunde vi skymta den mitt i koliken? Kanske - kanske ville han undervisa oss om hur vi skulle göra för att han skulle må bra. Men kanske är alla sådana tankar övertolkningar... ett drag fanns där från allra första början iallafall: noggrannheten med utseende och personlig hygien.

När de andra barnen sitter i leran och glatt klämmer den mellan fingrarna, sitter A bredvid, långt från varje smutsfläck och torkar pedantiskt sina händer med en liten handduk han tagit med sig just för det ändamålet. När han var liten var han en spybebis som alla våra ungar varit - men i motsats till sina syskon och de flesta barn jag sett mådde han mer illa av själva blötheten på kläder och så än av att han just hävt ur sig sitt maginnehåll. Och som något större men mindre än nu fick vi lov att byta tröja när han fick mikroskopiska dammkorn på den.

Den spännande frågan är ju - vad kan vi se hos E idag? För en treårig E har vi ju ännu inte sett, så allt "spående" om vem hon kan vara kan man ju gå tillbaka och kontrollera och alltså få svar på: kan man veta något om henne redan nu?

Ja, redan från början verkade hon noggrann. Hon åt noggrannt, med en slags prudentlig ordentligt-bordsskick-attityd över själva greppet om bröst eller flaska. Hon åt kontrollerat och koncentrerat, målmedvetet. Vidare kan jag säga att estradören i henne nog är betydligt mindre än den som bor i H och A. Hon har andra mål i livet än Idol 2025, jag skulle tro att hon kommer att bli en sådan människa som hellre fotograferar eller iakttag ett offentligt skeende än deltar i det. Hon trivs bra mitt i smeten med alla syskon men ler blygt snarare än ett strålande självsäkert 1000-wattigt när hon har publikens öga på sig.

Ja, nu har jag spått. Vi får väl gå tillbaka till det här blogginlägget om några år och se...

*****
Läs även vad andra bloggare skriver om PERSONLIGHET  TEMPERAMENT TIDIG UTVECKLING


Minsann en sjusärdeles karl


Sommarfest på dagis....


En pirat! En fyraårig, linblond, dansande pirat. Bland många andra dansande pirater, alla iförda randiga tröjor, huvudtyg och ögonlapp. Och Sjörövar-Fabbe blev det förstås. Sedan blev det Lejonkungen och lite fler danser.

Sedan kom min lilla pirat (som upprepade gånger ropat "Hej mamma" och vinkat till mig) springande och ville ta av sig piratutstyrseln och hålla lillasyster istället.


Ett troll! Ett troll med färgglad svans och röda kinder med rikligt med fräknar. Ett troll som dansade trolldanser och sjöng trollsånger. Ett stort troll, som viskade "jag måste vara tyst" när lillebrorspiraten vinkade och viftade och skrek "HEJ S!" Ett rätt stort troll, som var tvungen att springa på toa mitt när förskolans rektor skulle dela ut en ros och en överraskningsbok till alla stora barn som skall sluta dagis nu. Som tur är hann han tillbaka för att få sin ros, med en liten lapp där de skrivit hans namn med ett ord för varje bokstav, som alla speglade hans personlighet. Det första ordet var SAKKUNNIG och det måste man ju säga att han är =)

Sedan satt alla de stora trollen på scenen och sjöng Idas sommarvisa så att alla mammor fick tårar i ögonen, iallafall den här mamman.

Så blev det picnic med grillning och den lilla troll-och-pirat-familjen bland alla andra troll-och/eller-pirat-familjer fick sitta i gröngräset och glädja sig åt grillad korv, saft, pastasallad och Nutramigen.

Nu sover de små trollen, de små piraterna, och de små och stora systrarna djupt.

Och vi vuxna sitter och väntar på att de skall sova ännu lite djupare, för då är det dags att plocka fram champagnen. Jojomensan, åttaårig bröllopsdag. I och för sig skall vi fira ordentligt på lördag för då passar det bättre. Men ett litet glas champagne är gott även på en tisdag. Märkligt nog.



Årets första utomhusbad

M skulle jobba eftermiddag idag så barnen och jag drog iväg till Kullabadet, första gången för i år. E hade med en nappflaska med pulver, samt en termos kokat vatten, barnen och jag hade det betydligt mer aptitligare alternativet: vindruvor, stekta köttbullar, minibaguetter och diverse mjukostar, samt tropisk juice. Vad vi hade glömt var att på Kullabadet skall man alltid alltid alltid ha med myggmedel. Nu klarade sig E rätt bra tack vare insektsskkyddet till vagnen men vi andra fick oss några bett.


Barnen badade! Det var med största sannolikhet iskallt i vattnet, åtminstone var alla som var över åtta år där väldigt obenägna att doppa sig (inklusive ett gäng supertuffa fjortonåriga killar som H imponerade på genom att gå förbi dem på bryggan, hoppa i och simma tjugofem meter, allt medan de stod och frös och retade varandra för att de inte tordes gå i vattnet).

Själv satt jag på kanten. Någon måste ju hålla i E, eller hur? Dessutom är jag över åtta år och således alldeles för klok för att våga bada i den här tidiga junitemperaturen.

Kullabadet är som en saga, låt vara en saga med ett ganska rikt insektsliv. Det är vackert, barnvänligt och finurligt iordningställt för att alla skall kunna trivas. H måste ha noterat det för medan de byggde "vattenvägar" i strandkanten (och hämtade vatten i hinkar från längst ut på bryggan för det var "det bästa" vattnet - vattnet närmast stranden kallade de för "gratisvattnet" och vattenvägsbyggnadsmässigt sett var det tydligen under all kritik) sjöng hon "du är en saga för god för att vara sann..."

S sjöng på alla musiksnuttar som någonsin funnits med i Amigo. (Vad var det jag sade?) A sjöng sina egna, impulsivt komponerade låtar "jag bär lite vatten, jag bär lite bästavatten, jag bygger en väg i sa-a-anden"- Jag satt och njöt och ville bevara stunden för alltid.

H kom och satte sig bredvid mig och klappade E på huvudet och sade "Mamma, vet du vad jag tänker på när vi är samlade så här vid vattnet och gör något riktigt mysigt tillsammans?" "Nä," sade jag intresserat och beredde mig på något riktigt djupt svar, eventuellt med fokus på hur synd det var om pappa som tvingades jobba eller kanske på hur bra det är att vi bor nära Kullabadet. "Jo, då tänker jag på chokladkaka," svarade hon. "Det är gott. Det passar faktiskt väldigt bra att äta till kvällsmat."



Hur man upplyser sitt hus om vilken årstid det är

Imorse gick alla tre storbarnen ut och lekte innan vi åkte till dagis och skola. Den vanligaste morgonleken är cykling, tätt följt av gungning. Idag hade de en annan idé.

Medan jag stod och borstade håret så kom S in och uppmanade mig vänligt men bestämt att knacka på dörren innan jag gick ut. Nu brukar vi ju göra på det andra sättet i vår familj men jag försöker att alltid vara öppen för nya idéer så jag lovade.

Blev klar med håret, greppade bilbarnstolen med E i. Knackade. "Kom inte än! Kom inte än!.....NU får du komma!"

När jag steg ut utanför dörren stod alla tre på det näst översta trappsteget.

"Jo, vi tyckte att vi brukar ju plocka buketter till dig och pappa, men så tyckte vi så synd om själva huset. Hur skall huset förstå att det är sommar om det aldrig får blommor? Så nu har huset fått lite blommor."

Så här såg det ut längst upp på avsatsen på vår yttertrappa.



Så idag var dagen när vårt hus fick veta att det var sommar.
En dag som börjar så måste väl komma att bjuda på solsken i många former?


Barnbad

Första kvällen jag och alla fyra barnen var helt själva - M jobbade och mina föräldrar har åkt hem.

Så nu gällde det...att säga att jag var lite nervös innan var nog en underdrift. Jag insåg att jag var tvungen att ha en plan och underkände raskt alla fegisplaner som att äta på McD eller helt enkelt fara hem till en kompis. Någon gång måste man ju klara av det och det var idag.

Planen blev att bada E. De stora har aldrig sett henne bada och hon är förstås extra vacker och ljuvlig även då hon badar. Jag tänkte också att inför detta spännande perspektiv kanske de har lite mer överseende med att E kommer att ta tid och kraft från mig och det hade de också.

Det oväntade var att A krävde att även Pitor, hans favoritgummiorm (blå) skulle bada också. Pitor är väldigt - öh, dammig, om man nu får säga det om ormar, då han är med en del även på dagis och har både varit "till skogen" idag och med och dessutom stått med alla barnen och tittat på grävskopor, så jag insåg att Pitor nästan hade förtur framför E på badandet. Jag tyckte däremot inte att de skulle bada tillsammans, då grävskopedamm inte kändes som det bästa komplementet till Natusan BabyOil i badvattnet.

Jag löste det hela med att säga att Pitor naturligtvis fick bada men i en tom gb-glass-låda som var mer hans storlek än E:s "bebisbadkar". Detta anammades varmt, särskilt efter att jag tagit fram en "handduk i Pitorstorlek" (en tvättlapp) som Pítor kunde svepa in sin slanka lekamen i efter avverkat bad. Pitor fick också bada i vår Dovetvål som var "extra bra för gummiormar" sade A och hällde i en försvarlig dos i badvattnet.

Men nu var det E:s tur att bada. Medan jag hällde upp vattnet förklarade jag för de stora barnen att temperatur är väldigt viktigt för bebisar i badet och att man kunde känna efter med armbågen i vattnet. De reagerade alla på sina egna personliga sätt inför detta, S förklarade sorgmodigt för mig att om man vill veta temperaturen måste man ha en termometer. A blev så förtjust i att känna med armbågen att han skvätte ner rätt rejält i badrummet och H berättade för mig noggrant om hur bra just hennes armbågar var för vattentemperatursavkänning, att flera i hennes klass sagt att hon måste vara bäst på detta.

När vi alla var nöjda med vattnets temperatur slank det i några droppar babyolja och så E, naken, arg och sällsynt fager. Men hon blev glad när hon kom i vattnet, och hal. Plötsligt mindes jag skräcken jag kände när H var liten inför att bada henne, rädslan för att tappa bort henne i vattnet och skälet till att M fick sköta allt bebisbadande på den tiden. Åh, vad modig jag har blivit med åren.

Nu ville alla barnen hjälpa till och med varsin liten tvättlapp så strök de henne så försiktigt och fint över huden på magen och ryggen och det lilla röda håret på huvudet. Det finns få saker som är bättre än att se sina stora barn behandla familjens lilla bebis med så mycket ömhet!



Men jag måste säga att jag kände viss förskräckelse över hur nonchalant A bara slängde ner Pitor i hans badvatten och fullständigt försummade honom under hela den tiden han hjälpte till med E. S reagerade också, sade till A "Men han drunknar ju!" "Nejdå, han flyter - han är ju av gummi" sade A och det hade han ju rätt i.

Nu badade vi kavat den unga damen tills hon var alldeles ren och tog upp och torkade henne och så luktade hon sådär nybadat bebisgott i sin pyttelilla morgonrock (inte lika liten som Pitors dock) och alla var glada och nöjda.

H förmanade E "Nu låter du bli att bajsa på ett tag, nu när vi gjort dig så fin!" och S bara höll om henne och njöt. A torkade omsorgsfullt sin blåa gummiorm och förklarade för mig att han nu var "ren som en nybadad orm"och sade sedan sammanfattningsvis "Det är bara en PYTTELITEN människa och en LITEN LITEN orm som har badat, ändå har FYRA STORA MÄNNISKOR också blivit JÄTTEBLÖTA".




Varför man inte skall tjuvlyssna

Barnen hade så otroligt roligt i lekrummet idag så jag kunde inte låta bli att lyssna lite utanför dörren.

Det började bra, många söta drömmar om när bebisen kommer.

"Jag drömde att bebisen kom och att den hette Nina."
"Jag drömde att bebisen kom och att den bara ville vara med mig."
"Jag drömde att bebisen kom och var en hund." (A förstås =))
"Jag drömde hela natten att bebisen kom och skrek om inte jag sjöng för den."
"Jag drömde att bebisen kom och var en berömd sångarstjärna."

Sedan fick jag höra det som tjuvlyssnare enligt gamla ordspråk alltid får höra, nämligen något ofördelaktigt om sig själv.

Det var nämligen A som sade till H:
"H, när du blir RIKTIGT RIKTIGT gammal, sådär som mamma är....då kanske du också har en JÄTTETJOCK mage med bebisar i."



Två lyckade skattjakter

H hade skrivit till tandfen och beställt en skattjakt. Så imorse började det en, signerad BÅDE Tandfen och Bellman, när vi dukade undan kaffet efter frukosten.

Tio ledtrådar och skatten dök upp i micron, en snabbt sönderälskad pruttkudde var det. Den svåraste ledtråden var:
"Här har mamma och A sina hemliga suddigummin", beroende på att A tillfälligtvis glömt bort denna viktiga hemlis. Men det löste sig även det, den lättaste ledtråden i denna teologiskt kunniga familj var "Var bodde Jesusbebisen i julas?" Den ledtråd som jag trodde skulle vara svårast var "nästan som en tavla som föreställer alla som vill titta" men det löste de direkt att det var en spegel. Det enda som tog tid där var att springa runt och titta i alla våra speglar...

Det är fruktansvärt roligt att göra skattjakter till sina barn. Och de har otroligt kul när de ränner huset runt och försöker lösa gåtorna. Rekommenderas =)



Under dagen vidtog även en annan typ av skattjakt då vi plötsligt upptäckte att H:s kärlekspresent var borta.
Det var en mycket viktig, mycket vacker, mycket älskad studsboll med guldglitter i, som H fått av sin käraste M (som går i hennes klass), som också går under namnet "min pojkvän, som jag älskar, som jag till och med har PUSSAT"...

Det finns otroligt många ställen i ett genomsnittligt hus för en studboll att gömma sig på och den hade ju inte heller haft förstånd nog att skriva ledtrådar.

Till sist hittade H:s kloke far den. Han kom på den smarta idén att kolla om H lagt den i sina stövlar. Och det hade hon.

Nu ligger hon och sover med den under kudden och är mycket gladare, kan jag säga, än om helgens största skatt varit en pruttkudde.

Bebisen i magen

Det bor en bebis i min mage. Det vet barnen, de har sett ultraljudsbilder, känt sparkar, pratat med bebisen och varje morgon kommer de för att krama bebisen. Det är otroligt härligt att ha så stora barn att de kan planera och fantisera och glädja sig. Sist så var ju det äldsta barnet, H, 2 1/2 så detta är en nyhet för mig, att de kan ta så stor del av graviditeten. En väldigt härlig nyhet.



Naturligtvis kommer det en ny oro med allt detta också, en oro för hur barnen skall reagera om allt inte går bra. Den här gången har de ju egna förväntningar och funderingar och kommer förstås att genomgå vissa besvikelser som alla storasyskon, att bebisen inte föds gående, att den inte genast kan åka på deras gamla Bobby Cars och så vidare. Men tänk om de drabbas av hemska, stora besvikelser, att det inte blir något syskon som kan bo hemma hos oss? Att det inte går som det skall?

Man kan inte dela sådan oro med sina barn. Det är inte bra för någon tror jag. Istället får jag glädja mig åt att deras engagemang i graviditeten gör att jag inte kan oroa mig lika intensivt och helhjärtat som jag tidigare graviditeter varit expert på. Barnens glädje får bli till min, deras obekymrade förhållningssätt får jag lära mig något av.

De har också funderat en del på att de själva har bott i min mage och alltså har erfarenhet av det här som bebisen går igenom just nu. Därför överfalls jag ofta av goda råd "Ät mer våfflor, mamma, när jag bodde i din mage så ÄLSKADE jag när du åt våfflor!" eller "När JAG bodde i din mage, då hade jag det finaste namnet för då kallades jag för Säntis." (det var S det) och så vidare.

Imorse fick dock det hela en ny dimension när A kom in till mig när jag stod och borstade tänderna och frågade:
-Vad kallade vi pappa när han låg i din mage?
-Ehmm, A, han har aldrig bott i min mage. Han är ju äldre än mig.
-Men vem bodde i din mage då?
-Du, och H och S och Ansgar. Ni har bott i min mage. Pappa bodde i farmors mage.
-Men NEJ! Han skall ha bott i din mage! Så han kan vara med i vår familj! (tittar uppfordrande på mig, som att detta på något sätt är mitt fel) Du vill väl att han skall vara med i vår familj?!
-Öh, ja, men han är ju med i vår familj för han är ju er pappa.
-Om han inte har bott i din mage, då blir jag ARG på dig.
-...OK...men han har inte det. Eh, vad skall jag säga: Förlåt?

Tyst och treårsarg ett tag. Sedan kommer lösningen.

-Mamma, när jag kommer hem från dagis skall jag ta fram min hammare och göra en dörr på din mage. Då kan pappa bo där lite nu när han vill.

Hm. Vi får nog se hur det blir med det...


En fråga, tre svar

Tyckte att det var dags att fråga samtliga hemmavarande barn om de tyckte att det skulle vara bra att få ett syskon.

H: Ja, om det blir en tjej.

A: Ja, om jag slipper vara yngst.

A är ju nästintill 100% garanterad att få sitt önskemål uppfyllt. Hs ligger väl sisådär på 50% antar jag. Men Ss önskemål är väldigt nära 0%. Han svarade nämligen:

S: Ja, om vi kan få fem på samma gång. Så vi får var sin.


Värmer

I bilen idag på väg till dagis.

S: Vem älskar du mest på dagis, A?
A: Hmm...tänka, tänka....jo. Mamma.
S: Men mamma går ju inte på dagis.
A: Men jag älskar henne på jobbet då.



Tidigare inlägg
RSS 2.0