Ansgar 3 år
Det betyder så oerhört mycket att folk kommer ihåg honom. Ett par kompisar hade varit vid graven med blommor idag, det finns så många som inte räknar med honom (och det är väl inte så
konstigt på sätt och vis) men det värmer så väldigt mycket med de som gör det....
Vi var uppe vid graven idag med två små fåglar (som man kan sätta fast i en gren och som H bestämde var de skulle sitta) och blommor. Det känns väldigt konstigt att det inte springer omkring en kaxig treåring härhemma...fast kanske springer han omkring ändå? I babyvakten varje kväll hör vi H prata sig till sömns och ofta uppfattar vi att hon pratar med någon "HEJ! Titta fina klänningen! Titta lampan fin, titta Morris-boken" och så vidare. Förmodligen pratar hon med Storapan, Bajsdockan och Pippidockan. Men kanske inte?
Vi var också och hälsade på hos H:s gamla dagmamma och där finns ju en tjej som är född i oktober 2002. Tittade på henne och tänkte på Ansgar, det kändes skönt att få träffa en nybliven
treåring denna dag... men det är konstigt att inte sorgen blir mindre med åren. lättare att leva
med kanske. Men nästan större tycker jag.
Nu lever vi med i dagarna som blev Ansgars liv. På lördag är det tre år sedan han dog. På Lucia är det tre år sedan vi begravde honom. Det är sorgens tid (och jag är glad att H:s födelsedag kommer INNAN den).
Tvåårskalas!
Vi firade tvåårsdag i helgen och det med den äran. Mina föräldrar kom på fredagen redan och H blev överlycklig och visade alla sina konster, dvs känna igen bokstäver (jaja, inte alla, HSAMP
och F), kissa på toaletten, sjunga Lilla snigel, byta blöjor på Pippidockan (en mycket komplicerad procedur där både "inotjolsalva" och febertermometer ingår) och kunna färger. Det är lite roligt när de är så ohämmade "Morfar kom, jag skall kissa toaletten!" - hon visade också generöst upp S
konster "titta, S klappa händerna" och tvingade oss alla att göra alla gesterna till "Klappa händerna när du är riktigt glad" medan hon gjorde sin egen version av Mora träsks framförande av låten =)
På lördagen så öppnade hon presenter vid frukost men var så glad över dem och ville leka med dem att det kunde ha tagit hundratals år. Av mig fick hon en käpphäst och en liten "dramaten-väska" i neongrön plysch med en nalle som satt i en sele utanpå och där man kunde lägga saker i och låtsas handla eller så. Av M fick hon en orange klänning och av mina föräldrar den oöverträffat bästa presenten: en Briobana. Av min bror med fru och barn (2 1/2 år) fick hon vagnar och så till järnvägen. Sedan var det lite böcker, mer kläder, presentkort på Po.P och annat i den stilen från andra
som skickat paket.
Framåt dagen - hon och kusinen lekte intensivt och satt och tittade på Mora Träsk och höll handen i H:s egna stolar, jättegulligt - så kom farmor och farfar samt faster med kusinerna Daniel och Fredrik (av H kallade Sergel och Fegis) och det blev lunch. Hon fick tillbehör till sin älskade leksaksspis av faster m fam, RIKTIGA kakformar och kastruller och grejer, med en liten visp etc, så hon lagade raskt mat till hela gänget. Av farmor och farfar fick hon en fin pyjamas, och en bok där sidorna är pussel, också poppis.
Sedan åt vi mat och tårta (H hade ner tårtan i golvet i sin iver att ta den så farfars fina textning omintetgjordes ganska snabbt (men hunden blev glad)) och H lyckades genomföra sitt första telefonsamtal. S:s gudmor ringde nämligen och bad att få prata med H. Först svarade hon bara ja på alla frågor (vilket hon i och för sig inte gjort förut det heller) men sedan klämde hon faktiskt ur sig, vid frågan om hur det var med S: "Trött och lessen" - vi hade precis lagt honom för han tröttgrät - så hon var jätteduktig.
Men det var en trött liten tjej vi lade den kvällen och igår morse, dvs dagen därpå vaknade hon ohc sade "idag fyller jag år" - så hon var beredd att göra om alltihopa =)
Klapp, klapp
Är så stolt över S idag! Helt plötsligt igår kom han på hur man klappar händerna, och nu är det roligast i världen, särskilt om hela familjen deltar. Och så fånig/engagerad/pedagogiskt framsynt/löjlig är man ju att det gör man ju gärna. Vinka är också superpoppis, och han säger faktiskt "hej hej" (låt vara en ganska guttural version) när han gör det. Det är ljudet som hör till, tror jag att han slutit sig till, förmodligen framför allt eftersom storasyster alltid säger så när hon vinkar till honom.
Hon är ju rolig förresten. Nu säger hon "gaaaa gaaaa gaaaa säger S" och det gör han ju. Hon envisas med att prata detta babyspråk med honom, tror väl inte att han kan annat =)
H är också duktig, har vant sig vid dagis och har kul, äter och sover (nåja, en kvart vissa dagar) också..
Skönt
Hon är ju rolig förresten. Nu säger hon "gaaaa gaaaa gaaaa säger S" och det gör han ju. Hon envisas med att prata detta babyspråk med honom, tror väl inte att han kan annat =)
H är också duktig, har vant sig vid dagis och har kul, äter och sover (nåja, en kvart vissa dagar) också..
Skönt
Allhelgona
Vi har varit uppe vid graven och tänt ljus för Ansgar. Det är ju så knepigt mycket känslor som kommer fram....
Iallafall började gårdagen med att H och S och vi vuxna var i vår säng. Vi berättade att vi skulle fara till Ansgar, "Ansgar, Ansgar!" skrek H då överlyckligt. Jag frågade vad hon tyckte att vi skulle köpa till honom.. "Blommor" sade hon bestämt och det passade ju bra, så det gjorde vi. Hon fick välja två på Plantagen (S är ju lite liten för att kunna välja) och vi for upp med dem.
Väl där ville hon vara med och gräva och det fick hon ju. Hon pekade mycket och sade att det var fint med alla ljusen på gravarna. Så kom en bekant från tiden när vi bodde där gående. H pekade på "vår" gravsten och förklarade för henne att det var Ansgar, duktigt tycker jag. "Ja, här vilar Ansgar" sade vår bekant. "Ansgar vilar, Ansgar trött" sade H. Ja, vem vet? Sedan sken hon upp som en sol och sade "Ansgar GLAD!" Det känns ju skönt...
Sedan for vi hem och familjen hade våffelkalas och jag for och jobbade. Det är MYCKET tankar så här års....
Iallafall började gårdagen med att H och S och vi vuxna var i vår säng. Vi berättade att vi skulle fara till Ansgar, "Ansgar, Ansgar!" skrek H då överlyckligt. Jag frågade vad hon tyckte att vi skulle köpa till honom.. "Blommor" sade hon bestämt och det passade ju bra, så det gjorde vi. Hon fick välja två på Plantagen (S är ju lite liten för att kunna välja) och vi for upp med dem.
Väl där ville hon vara med och gräva och det fick hon ju. Hon pekade mycket och sade att det var fint med alla ljusen på gravarna. Så kom en bekant från tiden när vi bodde där gående. H pekade på "vår" gravsten och förklarade för henne att det var Ansgar, duktigt tycker jag. "Ja, här vilar Ansgar" sade vår bekant. "Ansgar vilar, Ansgar trött" sade H. Ja, vem vet? Sedan sken hon upp som en sol och sade "Ansgar GLAD!" Det känns ju skönt...
Sedan for vi hem och familjen hade våffelkalas och jag for och jobbade. Det är MYCKET tankar så här års....
Ljusning
En ljusning på dagisfronten! Nu är det plötsligt roligt!
Någon av följande saker kan ha hänt:
1) Det berömda bakslaget kanske är på väg att ebba ut
2) Hon får numera ta med sig Storapan (högst älskad av alla mjukisdjuren) till dagis
3) Det var picnic igår och maskerad idag
4) Hon har börjat äta där, så hon kanske orkar lite mer
5) Dagiskorten kom häromdagen och hon har suttit och tittat på gruppbilden hur länge som helst och pekat på både barn och fröknar, och talat om vad vissa heter och att andra är fina och snälla...
6) Vi kör stenhårda morgonrutiner dagismorgnarna så att hon skall vara väl förberedd på vad som gäller
Skönt är det iallafall.
Sonen har lärt sig att ställa sig upp mot möbler (ibland går det). Idag var han med mig på jobbet och då reste han sig (mitt under pågående syförening) upp mot en stol och började knuffa den framför sig. Fördelen med att han har väntat såhärpass länge är att han kan sätta sig ner lugnt och sansat när han inte orkar eller vill längre, och dimper inte i backen med en alltför stor smäll...
Det var inte en dag för tidigt, för bvc gör tiomånaderskoll imorgon och då skall de tydligen kunna resa sig upp och gå utmed möbler.
Någon av följande saker kan ha hänt:
1) Det berömda bakslaget kanske är på väg att ebba ut
2) Hon får numera ta med sig Storapan (högst älskad av alla mjukisdjuren) till dagis
3) Det var picnic igår och maskerad idag
4) Hon har börjat äta där, så hon kanske orkar lite mer
5) Dagiskorten kom häromdagen och hon har suttit och tittat på gruppbilden hur länge som helst och pekat på både barn och fröknar, och talat om vad vissa heter och att andra är fina och snälla...
6) Vi kör stenhårda morgonrutiner dagismorgnarna så att hon skall vara väl förberedd på vad som gäller
Skönt är det iallafall.
Sonen har lärt sig att ställa sig upp mot möbler (ibland går det). Idag var han med mig på jobbet och då reste han sig (mitt under pågående syförening) upp mot en stol och började knuffa den framför sig. Fördelen med att han har väntat såhärpass länge är att han kan sätta sig ner lugnt och sansat när han inte orkar eller vill längre, och dimper inte i backen med en alltför stor smäll...
Det var inte en dag för tidigt, för bvc gör tiomånaderskoll imorgon och då skall de tydligen kunna resa sig upp och gå utmed möbler.
