The Tooth Fairy Returns

Igår fick jag min 40-årspresent från familjen: att gå på Fairport Convention när de spelade på Katalin i Uppsala. En helt fantastisk konsert med flera av mina favoritlåtar med och en intim och bra stämning mellan band och publik. Underbart.


Obs! Inte tandfen. Obs!


Klockan ett, när jag kom hem (vilket inte har hänt sedan jag var 22, eller iallafall känns det inte så) sov alla. Jag gick och lade mig med ett leende på läpparna och Matty Groves i bakhuvudet.

Klockan två somnade jag. Klockan tre kom S. Klockan fyra kom A. Klockan fem kom H och då kom chocken.

-Mamma! Tandfen har inte tagit brevet.

Jag försöker ivrigt komma på vilken dag det är. Nog hände allt det där med tandfen i förra veckan? Eller?

-Öhm...
-Jag skrev ett brev till tandfen och tackade för tandborsten. Och hon har inte tagit det!

Jag tänker många svordomar om min sovande man, som också har all nödvändig kompetens för att vara tandfe, och därför borde ha ställt upp, men uttalar dem inte högt (mest av trötthet) och säger till H att det är möjligt att tandfen inte tagit brevet för att det är MITT I NATTEN och att hon skall gå tillbaka och lägga sig och så får vi kolla igen imorgon bitti.

En halvformad tanke i mitt huvud om att gå och stjäla brevet och snabbt lägga dit ett tackbrev tillbaka hinner aldrig bli mer än inledningen till en till sömnperiod. Klockan kvart i sex är hon tillbaka.

-Brevet är kvar.
-Hm..jag betraktar min sovande makes oskyldiga ansikte och inser sanningen - han skulle aldrig låta bli att vara tandfe om han vetat om situationen --- berättade du för pappa om att du skrivit ett brev?
-Nej, jag ville inte det. Det var en hemlis. (Jag tackar min (och M:s)  lyckliga stjärna över att jag inte i onödan utsatt min man för grovt språk när han bevisligen är helt oskyldig. Man kan inte gå och söka efter tillfällen att agera tandfe i något slags preventivt syfte. Det är bara om man faktiskt vet om korrespondensen i förväg som man har skyldighet att ingripa).

-...men då är det därför. Jo, för att (OK, ha överseende nu, kära bloggläsare. Jag var väldigt trött)...jo, för att man måste berätta för en vuxen att man skrivit brev till tandfen för att då kan de sätta ut en signal till tandfen att hon skall titta in i vårt hus...
-Oj då. Men det gjorde inte jag.
-Nej, men ingen skada skedd. Vi gör om det ikväll. Nu kan vi sova! (somnar snabbt om).

Jag tog tillfälle att under dagen påpeka att tandfen inte får ge bort presenter egentligen men H vill inte ha presenter. Hon vill ha en brevkompis.

Så nu skall jag gå och författa ett brev. Skrivet enbart med versaler, vilket passar min sexårings läsförmåga. Tror ni tandfen kanske känner för att berätta en Bellmanhistoria idag? Jag vet att det skulle uppskattas...

Pysselmorgon, en resa till en annan verklighet

Barnen och jag har pysselmorgon. Vi gör "artister" - gubbar och gummor av toarullar och gamla partnerlösa strumpor. Barnen vill skicka in dem till Bolibompa för att de skall vara med på "Mini-Mello" (en pytteliten melodifestival för små hemmagjorda dockor).

Det går rätt bra. Rätt mycket glitterlim på As tröja, rätt mycket hår målat även på S själv när han väl blev inspirerad, och H skriver noggranna anteckningar om vad varje docka skall användas till "JA HETER RAPAREN SOFIA OCH JAG JILAR BARA HÅRDRÅK OCH BARNVISOR" och själv blir jag helt till mig över att få ett kreativt utlopp och målar Marilyn Monroe-dockor av gamla gula barnstrumpor med hundformade halkskydd.

Vi njuter i fulla drag och syr fast garnhår där inte glitter och textilpennor räckt till för att förverkliga våra visioner.

-Så MYSIGT! säger S. Det är det, tänker jag. En toppenmorgon helt enkelt.

Nu får vi hoppas att Bolibompa faller för någon av våra (ähum, öh, "barnens" menar jag. Inte "våra". Jag lovar högtidligt att inte skicka in MM-dockan eller ens Bonodockan - fast jag är rätt förtjust i min tolkning av Obama...kanske om jag skriver "inskickad av Karin 9 år" - NEJ, jag skall inte! Fy!) dockor. Det är tyvärr så tragiskt att ingen av deras namn ännu dykt upp som Bolibompanamnsdag trots ett flertal påstötningar på Bolibompas hemsida.

Jag försöker försiktigt tala om för barnen att det här är roligt även om artisterna inte kommer med i Bolibompashowen. De lyssnar uppmärksamt men verkar inte oroliga.

-Men mamma! säger H. Jag har ju gjort Rapparen Sofia! Hon kommer ju med, det vet vi ju redan, vi har ju redan sett finalen.


Paradise Lost eller Den hemliga trädgården eller Fem finner en skatt

Många rubriker och allt detta bara för att berätta att vi har gjort ett underbart fynd, haft en fantastisk eftermiddag och hittat en riktig guldåder - samma som varje år.

När alla våra äppleträd gått i stå och vi gett upp tanken på att faktiskt ha något att skörda, hittade M våra förlorade äppleträd. Längst bort på tomten, i åkerkanten, bortanför ladugården, finns en fem-sex äppleträd till, som bär massor av frukt. Det är olika sorters träd, förmodligen helt slumpvist planterade efter att folk som suttit på traktorn och ätit äpplen slängt sina skruttar. De är så fulla av frukt att de verkligen dignar.

Och det här glömmer vi varje år. Visserligen har vi väldigt många träd i den ordinarie trädgården och väldigt många barn, så inte så mycket tid att grundligt ta hand om alla äpplen, men ändå. Hur kan man glömma dessa underbara träd?

Nu var M ute och gick med hunden igår kväll och såg all prakten och idag var barnen och jag där och plockade. Vi tog den stora korgen och när vi plockat den full och dessutom händerna så fulla vi kunde, så syntes det inte ens att vi varit och tagit några äpplen. Så gick vi hem och kokade sylt.

There is such a thing as a free lunch.  

Vad jag gör när jag inte bloggar

Eftersom det var ett tag sedan jag uppdaterade bloggen, kanske jag borde skriva ett litet inlägg om vad jag gör när jag inte bloggar. Iallafall vad barnen tycker att jag tydligen gör varenda kväll när de gått och lagt sig.

Jag hörde nämligen följande diskussion inifrån barnens rum vid halvniotiden igår kväll.

H: Nej, grabbar, nu måste ni snart sova. Snart får bara jag sova. Det är faktiskt snart pappas läggdags.
S: Nä! Är det det?
H: Ja, pappa måste gå och lägga sig snart.
A: Men när är mammas läggdags?
H: Mamma går och lägger sig när internet stänger.

Västkustveckan

Barnen och jag har varit på västkusten hos mormor och morfar. Jag bad barnen sammanfatta veckan själva:

A: Jag åkte moppe och så var det jättemycket så...och alla blåbären åkte ut och då gjorde H ILLA sig och jag hade en så stor så stor - tänk om det kom en björn? Men inga hajar heller där båten åkte och vet du mamma, jag SOVDE i båten och så modig jag var. På Liseberg åkte jag bilar, flygplan och båt och karusell. Men jag tycker att man inte skall åka froom lide utan man skall åka farfars bilar.



S: Och jag också var jättemodig, för vet du mamma, det kommer inga björnar, för det finns inga björnar i hela världen (rättar sig efter påtryckning från storasyster) i hela Sverige menar jag, nej, i hela universum. Och jag har också sår på mina ben men jag var faktiskt supermodig och åkte froom lide men jag blev inte lika blöt som H. Och så har jag fixat krabbor, jättemånga, först två och sedan --- två. Och så kan jag hjälpa mormor när hon tappar sina käppar. Och så kan jag....jag har...badat och simmat alldeles själv med mina simpuffar. Och varit på Marstrands fästning där det fanns TJUVAR. Riktiga tjuvar, som stjäl saker. Och vi gick i en hemlig gång och vi såg tjuvar. Men inte riktiga tjuvar utan dockor som var tjuvar. Men det var faktiskt väldigt modigt av mig. Och sedan så har jag...fixat krabbor. Och --- jag ÄLSKAR faktiskt gammelfarmor.



H: Och jag då, vet du vad jag har gjort? VARJE morgon medan ni sovde så gick jag och morfar ner till morfars stora hav och simmade och jag gjorde kanonkulan och VÄNDE i vattnet (visar) och sedan så har jag också sovat på båten och också i huset varje kväll och jag kan också sjunga Gamla Nordsjön som svajar och brusar, under vindarnas växlande gång...och så är jag väldigt tålamodig när jag fiskar krabbor och (skrattar) och krabborna dansade tango i hinken mamma, och så har jag också plockat blåbär och varit uppe på berget och jag har också åkat saker på Liseberg som froom lide och vet du mamma, jag kan sjunga så här också: Mama Mia, here I go again, my, my... jo och så har jag varit på fästingen i Marstrand och jag har också själv tagit bort en fästing som bet mig HÄR (visar) och hälsat på gammelfarmor och jag har också ...jo mormor har läst Nalle Puh för oss. Och min lösa tand har blivit lösare. Och jag har också gjort en annan sak för jag har plockat blommor åt folk, och så hälsat på Birte --- jo, och när jag blir stor skall jag faktiskt bo under havet eller på ett tåg kanske. Och jag har också hjälpt till med allt möjligt, som att hissa flaggan och hämta saker åt mormor. Och så har jag INTE saknat pappa. Eller jo, jag har saknat han jättemycket. Fast mest har jag bara haft roligt.


Lugna favoriter

Lite sommaraktivitetspreferenser:

H: Bli blöt. Pool, springa i vattenspridare, bada i sjön - allt likvärdigt. Det viktigaste är att vara blöt på sommaren. Och inte av regn, då.

S: Jordgubbar. Det är visserligen trevligt med vattenlekar och sol, men inget slår jordgubbar.

A; Total avsaknad av kläder. Han har kommit på att man inte fryser utan kläder när det är varmt och ser därför med oro på den tråkiga konventionen att vara påklädd när det ändå är sommar. Vid minsta tänkbara provokation tar han av sig alla sina kläder och rusar runt och njuter nudistliv.

M: Ni som följer bloggen noga vet redan svaret på det här. Fem bokstäver, börjar på g och slutar på lass.

Jag: Grönskan, tror jag. Och barnen som rusar runt i densamma. Men jag skall inte förneka att vår åkgräsklippare kommer rätt högt upp på listan över roliga sommarsaker att göra.

Everybody lies

Jag hörde följande intressanta konversation idag.

H: Det heter MISSOMMAR. Som i "min sommar". Alltså att sommaren är min, som man sjunger vet du: "Och nu så vill jag sjunga att sommaren är min...."
S: Nej, för fröken Helena har sagt att det heter MITT SOMMAR. Alltså mitt i sommaren. (triumferande) Det vet ALLA stora människor att det heter.
H: Jaha! Men - det är ju inte mitt i sommaren. Vårt sommarlov har ju inte ens börjat än.
S: Nä, men det vet du väl hur det är med vuxna.
H: (suckar) De ljuger så mycket.
S: Jaa! (paus) Om det vore barn som bestämde så skulle det heta..... startsommar. Då skulle alla fatta.
H: Jaa.  (lång paus)
S: Jag undrar varför de ljuger så mycket.
H: De är väl vana vid det.

Bröllopsdag

Den sjunde bröllopsdagen har den upphetsande titeln "Yllebröllop".

Här kommer vårat yllebröllop, behändigt avkortat för en modern publik.

Dagens bukett
Rosor från M, röda, långstjälkade
Div från trädgården insamlat av barnen, vita, röda, gula, ytterst kortstjälkade

Dagens middag
vår favoritgryta, känd under familjenamnet "Kaloribomben"

Dagens dryck

Apelsinsaft. Inte riktigt lika romantiskt som på själva bröllopet, men väldigt praktiskt - skulle det visa sig...


Dagens mest romantiska gest
M skötte tvätten medan jag var ute på mitt biläventyr

Dagens replik
M: när jag var ute och läste av elmätaren såg jag att barnen lämnat en av dina bildörrar öppen, så det lös i bilen. Eftersom du har dåligt bilbatteri kanske du skulle provstarta bilen nu, när jag är hemma, för att inte börja med motorstopp imorgon? Om du får igång den kanske du skall ut och köra lite också och ladda batteriet. Gör det nu, innan jag går och lägger mig (M måste gå upp 04.30 vissa dagar och går då och lägger sig tidigt kvällen innan) så kan jag hjälpa dig om det behövs.


Dagens dumhet
Jag är ute och kör och laddar batteriet och tänker "jag tar väl en liten runda till" och glömmer vad bensinmätaren står på

Dagens promenad
2 km - Från soppatorskade bilen hem till en tom bensindunk - vi har bara tomma bensindunkar hemma =P
200 m - Till Ms bil för att köra och tanka i bensindunken, hälla i min bil, köra hem hans bil -
2 km - Till min bil igen för att faktiskt få igång den och köra hem

Dagens äktenskapliga säng
innehöll två vuxna, tre barn, en rejäl collieandedräkt


En liten sedelärande historia om vådan av ta till pedagogiska grepp

Det var en gång tre små barn som alla älskade att äta mackor. De älskade verkligen bröd. Gärna med smör, leverpastej, cheddarost - men framför allt bara att äta bröd.

Deras ömma curlingmoder gjorde gärna mackor åt sina barn och tillbringade de allra flesta morgnar stående böjd med brödkniven över en hembakad limpa för att få till de mest ultimata smaksensationer för sin lilla gourmettrupp.

Nu är det så, att för att en macka skall räknas som riktigt riktigt god, så måste den vara stor. En liten macka göre sig icke besvär. Den ömma curlingmodern tittade bekymrat på de ratade kantbitarna på alla limpor, som ofelbart hamnade i hundens skål och bestämde sig för att använda sin intelligens.

Nästa morgon, när hon stod med brödkniven i högsta hugg och frågade sina små hungriga barn om de ville ha bröd, lade hon till en fråga som hon själv tyckte var riktigt riktigt smart. "Vill du ha en stor macka eller en gullig macka?"

Barnen stannade upp. Kan det verkligen finnas något bättre än en stor macka? Kanske en gullig macka är bättre. Det låter ju liksom - gulligt. Alla barnen ville ha en gullig macka. De blev ännu mer åtråvärda på det sättet att varje limpa bara har två ändar och därför blir det bara två riktigt supersöta urgulliga småmackor på var limpa.

Snart ratade barnen föraktfullt alla stora mackor som kom från mitten av limpan. De ville bara ha gulliga mackor, ju gulligare och ju närmare kanterna de var skurna, desto bättre.

Den ömma curlingmodern stod där, böjd med sin brödkniv, och funderade på om det inte var bättre förr, då det iallafall bara var små små yttepytte-ytterbitar som hamnade i hundens skål, istället för de tjugo mittersta centimetrarna av en limpa. Hon använde sig av kvällen, när barnen somnat, till att tänka igenom situationen.

Nästa morgon ställdes de hungriga barnen inför frågan: "Vill du ha en gullig macka eller en cool macka?" En cool macka lät intressant, tänkte de tre hungriga barnen. En cool macka, vad kan det vara? Mamman log hemlighetsfullt och sade att det fick de se om de ville ha en cool macka, det var inget man avslöjade bara sådär, "bara sådana som äter coolla mackor vet vad coolla mackor är" försäkrade hon sina barn.

Alla barnen ville  ha coolla mackor den morgonen. Och nu skall jag, berättaren i sagan, avslöja en hemlighet för dig, läsaren av sagan: en cool macka är en macka som är skuren från mitten av limpan. Ju närmare limpans mitt, desto coollare.

Men nu, tänker du uppmärksamma läsare, slog väl bara pendeln tillbaka åt andra hållet? Nu ville de väl bara ha mitten av mackan igen? Men den ömma curlingmodern uppfattade sig själv som den triumferande parten den här gången och mycket riktigt, i barnens värld var "gullig" och "cool" likvärdiga begrepp. Så varje dag kände barnen efter var de befann sig på skalan mellan "gullig" och "cool" och belönades med en macka skuren från rätt sida av mackan.

Mackmässigt sett var detta en succé. Hela limpor gick åt, särskilt med tanke på den glidande skala som uppstått och som gjorde att den ömma curlingmodern kunde sälja på barnen bröd från så gott som vilken del av limpan som helst - "Nejdå, du ser så cool ut idag, så jag tror att du skall ha en macka som är en blandning av gullig och cool". Eller "En cool macka? Men du som är min gulliga lilla pojke, jag tror du skall få en macka som är BÅDE gullig och cool". Och så vidare.

Pedagogiskt sett var emellertid den ömma curlingmodern helt slut. Hon hade nu två andra problem. För det första, så hade hon tre barn som ansåg att det viktigaste var att vara gullig eller cool - samt att dessa båda begrepp nu var motsatspar. För det andra hade hon fullständigt förvirrat sin tillvaro genom att barnen krävde att varje matbit tillskrevs mänskliga egenskaper: "Den här köttbullen ser inte riktigt gullig ut tycker jag. Jag vill inte äta den." "Nej, jag vill ha coollare potatismos."

Då gick den ömma curlingmodern och skrev lite i sin blogg istället. Så kändes det lite bättre.

Fem stormar före frukost

- Jag hittar inte min sparkcykel! ("Den är ute. "  "OK då. " Stormen över)

-Jag måste ha sovit i flätor i natt! Nu har jag inte det! Du är den dummaste mamman! ("Vi kanske kan fläta håret nu då?" "Men då blir det inte lockigt!" " Nej, men det blir flätat, det är också fint." Stormen bedarrar något)

-Mamma! Var är mina kalsonger som har en gubbe på sig? Jag måste ha dem! Jag har lovat O att ha dem! MAMMA! Jag MÅSTE ha dem! ("Varför har du lovat O att ha vissa speciella kalsonger?"  "Men mamma, jag har inte det. Men jag ville att du skulle hjälpa mig att leta." Skratt, kramar, letar, stormen över)

-MAMMA! Jag vill ha inbakade flätor! Alla andra mammor i hela världen kan göra inbakade flätor men du kan inte det! Varför? Du är dum! DUM! Jag skall flytta. (Stormen lättar när den åskat  och blixtrat en del)

-Jag VILL inte äta frukost. Jag vill INTE äta frukost. Jag vill inte ÄTA frukost. Mamma, jag är hungrig! (stormen blir värre av att man skrattar men det är svårt att låta bli ibland. Lite mat för en fastande mage hjälper dock stormen att gå över).

Mors dag och hänryckningens tid

Mors dag har sin charm, trots allt. Det blir blandade känslor. Det är en tung dag för oss mammor som har barn som inte är hos oss, men en härlig dag med de barn man har. .

Jag väcktes av H och A imorse (klockan sex) som ljudligt förkunnade: "Mamma, det är alla mammors dag idag men vi skall inte väcka dig än säger pappa, så vi går och gör frukost till dig först."
Tre minuter senare var de tillbaka med en hård macka med smör och potatisklyftor (rest från gårdagens middag) på och ett stort glas mjölk. Nu är det ungefär trettio år sedan jag drack mjölk ur ett glas, sådär bara, men vad gör man inte för sina barn? Som tur var ville A hjälpa mig att dricka.
Sedan åt vi frukost och sedan var det bara för mig att åka och jobba. När jag kom hem så var hela sängen full av kort som barnen hade ritat. Med blommor, med en femtioskylt med en cykel bredvid (det har varit cykelvecka på dagis och de har jobbat mycket med trafikskyltar), och bilder på barnen och mig. Ganska många apor också, eftersom H älskar apor.

Inför en sådan uppvaktning kan man bara kapitulera och känna att man vill fira för allt vad man är värd, dessa underbara barn som vill göra en så glad. Och som gör det. Mitt i korthögen fanns ett speciellt kort, ett som jag skall spara extra noga, ett från H med den här texten:


MAMAMA DU E VLDENS BESTA MAMA Å JA ELSKAR DJ

Ett otroligt roligt skämt

Sista simningen idag, för H, den här terminen. Syskon och föräldrar var välkomna att närvara. När vi kom, höll gruppen innan på att avsluta, och våra barn viskade till varandra: "Kolla, de får glass! Vi kanske kan få glass?!"

Lektion. H simmade - 25 m - i stora bassängen, utan hjälp, själv i vattnet, helt fantastiskt.

Sedan fri lek i alla bassängerna och sedan var det dags. Alla barnen ombads sätta sig vid några bord och så uppenbarade sig de tre fröknarna. Alla bar, som alla uppmärksamma barn kunde se, på en låda, en brun låda, direkt från frysen, med en bild på en glasspinne på. Alla barn slickade sig diskret om läpparna och ställde in sig på glass.

Så visslade fröken Johanna i sin visselpipa.
-Eftersom ni har varit så duktiga idag, och hela terminen, så vill vi ge er något på avslutningen. Vi har bestämt oss för att bjuda er på - gurka.

Nervösa fniss och oroliga blickar runt bordet. Kunde det vara så? Förra gruppen fick ju glass, men vem vet, den kanske var slut? Nu kanske det var gurka i kartongerna?

Så öppnade fröken Sofie sin låda och visade och så var ordningen i världen återställd. Det där med gurkan var ju bara ett skämt! Ett roligt skämt, nu när man var på den säkra sidan - ännu roligare blev det när man faktiskt hade sin egen glass i handen.
-Kolla, mamma, jag äter gurka! sade många barn runt bordet.

I bilen på vägen hem kunde de inte sluta skratta. "Mamma, hon sade gurka, men vi fick glass! Vilken tokig fröken, hon skojade med oss."

Klipp LÄNGRE

Killarna har varit hos frisören. Båda med ganska långt hår fortfarande. Det var INTE mina önskningar som styrde (även om jag inte klagar alls över resultatet =)) utan de fick själva svara på frågor från frisören.

A sade:
-Jag tycker att håret skall vara långt, som nu. (paus) Och kanske grönt.

S satt till och med och gav goda råd:
-Klipp inte så att håret blir kortare hela tiden, du kan väl klippa lite så att det blir längre.

En överraskning dagen till ära

Det här är en trevlig sak att mötas av när man varit ute och gått sin morgonpromenad. A springer emot en:
-Vi har inte kanske gjort en överraskning till dig inte. Och H lade alla jordgubbarna på en rad.

De stora barnen är ute och går på "balansgången" som vi byggt i trädgården. När de ser mig skriker de "GRATTIS! GRATTIS!" och springer emot mig för att förevisa - vår entrétrappa. De har klätt den med maskrosblommor i varje litet skrymsel där det går att peta in en, skrivit HEI med kvistar och - som A påannonserade låg det en rad med jordgubbar längst upp på räcket som jag fick äta upp (barnen hjälpte vänligt nog till).

Vilken vardagslyx va? Snacka om att känna sig uppskattad.
Och snacka om att få små tårar i ögonen och krama små barn hårt hårt och beundra och berömma.

varför skulle annars våren tveka?

S: "Mamma, om våren så känner man liksom...i kroppen...en grej. LÄNGTAN. Man längtar liksom efter grejer på våren."

jag: "Ja, det stämmer nog rätt bra det. Vilken poet du är! Vad längtar du efter på våren då, vet du det?"

S: "Japp. Jag längtar efter vintern."

Gustaf Fröding och Christer Björkman i bilen

S:
-Mamma,  jag älskar våren. Man blir glad i hela kroppen, man vill bara hoppa. Det är som att - som att - som att hjärtat bara vill dansa överallt i hela huvudet på en.

H:
-Mamma, har du tänkt på en sak? Om man tänker på melodifestivalen, det här året och förra året med, så är det som att nästan alla låtar handlar om att man vill att folk skall sova över hos en. Konstigt va?

Nytt vårord

A har kommit på ett nytt ord. Jag tycker att det är helt fantastiskt. För mig tyder det liksom på att våren blir fulländad, inte bara genom de dagliga överraskningarna av nya blommor, nya knoppar, ny fågelsång - utan också genom att naturen bjuder oss detta i precis den optimala mängden.... Är du beredd?

Ordet är "tussilagom".

-Har vi tillräckligt mycket vårblommor i trädgården?
-Ja, alldeles tussilagom.

Tetävling

Om du som jag är tetokig behöver du verkligen upptäcka BRUNKULLAN (om du inte gjort det). Hon finns i senaste numret av Reko och också förstås på webben, både med hemsida och blogg

Anledningen till att jag nämner detta idag av alla dagar är för att tipsa om tävlingen där man kan vinna hennes te. Den finns hos Guldkant på livet och är väl värd att delta i, pågår till den 30 april

Premiär

Igår hade A kalsonger från arla morgon till sena kväll och samma par hela dagen. Inga avbrott för blöjor, han både sov lunch och lekte ute i kallingar. Stora killen! =)

Delad glädje är enkel glädje

Det är något extra, att komma hem efter att ha varit borta på tre dagars jobbresa, när man har barn.

För det första så saknar man dem. Man ser en tavla av en uggla på väggen, t ex, och blir helt gråtfärdig över tanken att ens son älskar ugglor. Man kanske hör Alcazars låt på bilradion och inser att dottern med sin kärlek till Alcazar också skulle vilja lyssna på den. Eller så nämner någon leverpastej och så tänker man på hur yngsta sonen älskar leverpastej.

Men att komma hem, åh, att komma hem.

Tre nyduschade barn stormar upp för trappen med rop av "åh mamma, välkommen mamma! Jag har saknat dig mamma! Krama mig mamma! Titta vad stor jag har blivit mamma!"

Sådan ren och enkel och okomplicerad glädje....och äntligen kan man se ett paket leverpastej utan att börja gråta.

Tidigare inlägg Nyare inlägg
RSS 2.0