Bara sjukvård...och så ringdans

...har det varit idag. Imorse hade jag flera viktiga samtal att ringa varav två var sjukvårdsrelaterade.
-H har hostat HELA natten och behöver en bra hostmedicin som låter henne få lite ledigt från hostandet
-S arm verkar värka, undrar om han har slagit i den

Det är förfärligt svårt att få tid på vår vc. Man måste nästan alltid överdriva lite. Men idag fick jag faktiskt tid, men "bara" till lab. En kvart efter att dagis slutade, ganska perfekt.

Så ringde jag tillbaka till barnakuten och berättade om min oro för S arm - inte bara min, för övrigt, utan även Ms och dagispersonalens - vi har alla iakttagit samma sak. Sköterskan som svarade på barnakuten var tvungen att prata med "kirurgläkaren" och se vad hon tyckte.

Så ringde hon tillbaka och sade "kom in med en gång om ni vill" - så det gjorde vi. Trodde inte att det skulle ta så lång tid på akuten på dagtid, men fy sjutton vad mycket läskiga och dramatiska saker vi såg hända. Så det blev rätt lång väntetid för oss, men HELLRE DET  alla gånger än att själv vara involverad i ännu en läskig och dramatisk sak.

Det visade sig att brottet på armen var värre än när de gipsade. Så de satte ett rejälare gips och det går nu hela vägen upp till axeln. Nu hoppas vi att han blir bra och inte sämre igen...

Det tog till tjugo över två. Dagis, en halvtimma bort, slutar tre för H. Det var bara att åka dit och ge sig in på nästa vårdärende. Det gick också "bra", dvs vi fick en medicin som vi hoppas skall hjälpa. Hon har inte hostat än iallafall...fast det hade hon inte igår kväll så här dags heller. Bara att hålla tummarna att hon (och vi) skall få sova lite mer i natt.

Hon är livrädd för att somna, jätterädd för mardrömsscenarion. Stackars liten...

Annars  har det dansats ringdans här ikväll. Barnen älskar att hålla varandra (och helst också oss) i handen och dansa runt runt. H hittar på egna sånger som hon sjunger då, t ex
vi dansar runt runt runt i ringen
det är jättekul
jag kan se S
nu skall vi dansa
lalalalalalala




Kommentarer
Postat av: Birte

Jobbigt med lillgubbens arm. Kunde man inte se det innan? Hoppas nu att det snart blir bra. Och skruttan då, hon måste ju vara vettskrämd, har här hemma hittills inte hört några tydligare yttringar om mardrömmar men mörkrädsal kämpar vi också med. Ni har fullt upp med allt, hosta upptill. Tufft att vara förälder. *kramar om*

2006-05-03 @ 22:58:01

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0