ANSGARS SYSKON

Mycket är det på gång nu i Hs hjärna. Idag satt hon vid pianot och "spelade" ur boken Rövarna i Kamomilla stad, dvs hon klinkade lite och sjöng det hon såg på bilderna. "Han har en lila hatt, en lila hatt, en lila hatt. Och där ser jag en hund och katt, som skall äta mi-i-i-i-i-ddag".

Igår natt fick vi åka in till Kruppakuten i Uppsala. Sådana besök sker alltid sen kväll eller ren nattetid så på vägen hem hade H precis börjat somna till när hon öppnade ögonen av någon anledning och sedan fick se slottet. Ett slott! Och för en ung dam i bästa prinsessåldern kan inte något sådant få förbli okommenterat.

-Mamma, visst är det där ett slott?
-Ja, visst är det det.
-Det är rosa!!! Ett rosa slott.
-Ja, kan det bli bättre.
-Bor det...(med andäktig röst)...en prinsessa där?
-Nä, tyvärr.
-Åh. OK. Vem bor där då?
-En som heter Anders Björck. Och så är det en massa annat. Det finns ett museum. Och jag har gått i skolan där.
-Men ingen prinsessa? hon försjunker i funderingar som övergår till nattsömn.

Men när jag bär in henne från bilen så kommer det sömnigt "den där Björck, han kanske behöver en prinsessa till sitt slott? en snäll, som gillar rosa. Och som kan göra kullerbyttor som jag".

Hon har också tre snälla möss som bor i busken utanför toafönstret. De heter Vilja, allihopa, fast en av dem heter Sara också. De har nycklarna till Det Gamla Huset (som är ett gammalt hus här på tomten som vi sagt åt barnen att vi inte har nycklar till för vi vill inte att de går in där) och bor där när det blir kallt. En av dem kommer in till H och sover med henne ibland, det är Vilja som gör det.

Och så - för er som kommer ihåg ett tidigare inlägg om att H hade en hemlig kompis som var så hemlig att H själv inte visste vem det var? Idag kom fortsättningen av detta, the Return of the Jättehemliga vännen....

H: Jag har en kompis som bor jättelångt borta.
jag: (minns) ja, som är jättelång också.
H: Ja. Hon bor inte jättelångt borta.
jag: OK...
H: Hon bor ALLRA längst bort.
jag: Jaha, var är det då?
H: (dramatiskt) i Tuna by (det ligger 300 m härifrån).
jag: Oj, det var långt.
H: Ja, och hon heter Emelie, som börjar på H (det är mycket snack om vad som börjar på vilken bokstav här hemma, alla trevliga saker börjar på H av lättförståeliga skäl). Och så heter hon Grrrr....Frrr...arrrrr....asson...
jag: Emelie Gurfurarasson, det var ett trevligt namn. Låter isländskt.
H: Ja och hennes mamma är också snäll. Hon heter Emelie...öh....Frrr...agon...hon har (spärrar upp ögonen stort) TRE stövlar. Och så har hon namnsdag idag.
jag: jaha, är det Furragon-dagen idag? Det hade jag ingen aning om.

Jag hade inte det, så jag kollade. Och vem vet hur mycket koll H har...dels är det förvisso inte Emelie som har namnsdag idag men nästan. Och dels får man ge henne poäng för finurlighet. För om man stavar Emelie med H i början, då blir det verkligen rätt nära det hon pratar om: en hemelig vän.