Partypinglorna
Men det var inte det jag skulle berätta om utan en annan, rolig, bil-händelse. Vi lyssnar ju mycket på Astrid Lindgren-skivan med låtar från alla upptänkliga filmer och tv-serier när vi kör fram och tillbaka till dagis. Ibland glömmer jag att stoppa i egna skivor eller trycka tillbaka till radion och kör omkring och lyssnar (och sjunger med!!! pinsamt. Men så är det att blogga, man skall avslöja sina värsta sidor) på Pippi och Karlsson och Idas sommarvisa) och igår var det Linas sång om att inte vara uppvaktad som gick på cdn. "Varför har jag ingen fästman, när det finns de som har två - varför får jag aldrig rosor och varför skall det vara så?"
H: Mamma, har vi någon fästman?
Jag: (diverse olika pedagogiska historiska romantikstrukturella utredningsrepliker far genom mitt huvud men jag väljer den enkla utvägen) Nej.
H: OK. (funderar) Men mamma, vi behöver ingen festman. Killar är ändå inte så bra på fester. Vi kan vara festtjejer du och jag! Och ha rosa klänningar och dansa och sjunga och ha fiskdamm hela natten!
Underbara, fantastiska H! :-)
Var inte orolig du. Hon kommer att klara sig!
Hon har också kommit i den åldern när man börjar prata om döden. Sonen kände länge till endast två människor som var döda - Jesus och Carl. (Carl som i Carl von Linné. Vi var på besök på Hammarby och på den vägen var det.)
När vi trodde att gammelmorfar låg för döden för några veckor sedan sa han:
"Det är tråkigt att gammelmorfar ska dö...
Men vi får vara glada att vi har haft honom så länge! Pappa har ju haft honom i hela sitt liv!!"
Jag tycker att det är rätt skönt med yngre barns krassa inställning till döden.
Nä, tror också att du och H klarar er fint utan nån festprisse!! Ha ha underbart!
Att läsa bloggar är för mig oftast i självdestruktivitetsparitet med fallskärmshoppning. Mycket MYCKET onödigt. Den här sidan är undantaget. Man tappar för fan andan ibland. Tämligen ljuvligt.
*hihi* Jag kan se er i rosa klänningar fiskandes fiskdamm hela natten. Ljuvligt! :)