Sjuka barn
Ja, det är ju så års och vi har varit lyckligt lottade hittills. Så man skall inte klaga. Det är bara det att när barnen är så friska att de börjar klättra på väggarna, då gör man dem sällskap. Jag vill UT! Jag vill ha vuxensällskap!
Men det är ju bättre när man blir tokig av tristess än när man blir det av oro tycker jag.
Mina barn vill inte ligga i sängen när de är sjuka. Det vill nog inga barn. Men - mina barn vill leka att de är sjuka, en exakt parallell till verkligheten vill de leka. Så här lät det igår:
-Pappa, du kan vara vår pappa och vi kan vara barnen, jag är storasyster och S är lille bror. Ja, och så är vi sjuka, så vi måste ligga på våra kuddar i våra sängar och sova. Och så skall du komma in och torka på våra pannor och säga att vi är sjuka. Och så skall vi dricka mycket du kan hämta lite vattenflaskor åt oss som vi kan ha i sängarna. Ok, då börjar vi. Åh, jag är så sjuk, jag tror att jag har feber. Känn efter pappa. Det är du, pappa, det är du som är vår pappa.
Fascinerande va? Den enda lite overkliga detaljen var när H plötsligt utbrast:
-Det vet ni väl att vår mamma är död och är i himlen.
Huga!
Men idag är alla väldigt friska och är hemma från dagis den där sista feberfria dagen. Imorgon skall jag -
men vi får väl se om alla är friska imorgon.
Håller tummarna! :-D
Här har bägge små norsktrollen feber nu ikväll, så det blir nog inga storverk uträttade i morgon. Mest dega i soffan och dricka svartvinbärssaft och se på Madicken. Men det är ju i för sig rätt mysigt.
