En rädd ung dam
Hon vill inte att jag skall stanna. Jag kan inte klandra henne - gårdagskvällen handlade väldigt mycket om att jag höll henne i min famn medan en doktor och en sköterska gjorde saker med henne som gjorde ont. De drog ut örhänget ur det infekterade örat - framåt, så att "baksidespluppen" åkte in i ett varigt och svullet öra. Inuti örat alltså. För att få ut det tog de en skalpell och lade ett snitt, och fiskade sedan omkring med en peang inne i örat. Utan resultat.
Hon skriker och slår mig men när vi får sitta och kramas ett tag får jag vara hennes kompis och stanna kvar. Om jag lovar att inte hålla henne i famnen när doktorn kommer.
Doktorn kommer och berättar att de vill ta ut det i lokalbedövning. Först skall hon få en medicin som gör att hon blir trött och sedan skall de bedöva örat med en spruta. Det är många vändor fram och tillbaka för att hon skall gå med på detta. Hon blir lovad glass och bokmärken och är mycket modig, ända tills något kommer nära örat. Det spelar ingen roll att det inte gör ont, paniken kommer av rädsla för ihågkommen smärta.
Till sist kommer överläkaren och ger beskedet att den skall tas ut i narkos istället. På måndag.
Det dåliga samvetet ger sig inte av. varför lät jag henne ta hål i öronen? Hon är bara fem och ett halvt. Hål i öronen är egentligen ett mycket konstigt skönhetstrick. Varför göra hål i en frisk kropp? För att inte tala om feministpolitiskt inkorrekt - varför skall kvinnlig skönhet vara förknippad med saker som gör ont? Varför lät jag henne göra det? VARFÖR?
Du ville göra din högt älskade dotter glad? Men alla goda, ursprungliga föresatser försvinner när man ser sitt barn ha ont. Ge er båda en riktigt stor kram. Jag tror att ni behöver det. ♥
Hål i öronen är väl inte så konstigt - jag menar det finns betydligt värre saker!
Kram på er!
Håller med ovanstående!
Kram Malin
H's reaktion känns på pricken lik den min son E också skulle ha i en sådan situation! Han är också en mycket bestämd person med egna (och inte alls politiskt korrekta) åsikter om allt och han skäms inte för att högljutt slåss mot hela världen för att få igenom dem, hur pinsamt än hans mor kan tycka at dettta är ibland....Det skär i hjärtat att se sina barn lida, än mer om de lider för något man själv anser sig ha ansvaret för. En förälder ska ju skydda barnet, inte orsaka det smärta. Däremot tycker jag inte att du har ansvaret för allt det i det här tillfället. Du lät ju H ta hål i avsikt att glädja henne och det hade det ju gjort också, om inte såret blivit infekterat. Så från själva håltagandet har det ju utvecklat sin en rad händelser du inte kunde förutse. Jag tycker t.ex. det är underligt att personalen drog ut örhänget framåt istället för att knipsa av det och ta ut framdelen framåt och bakdelen bakåt... Hursomhelst, skulden du känner är nog där oavsett vad andra säger, den har nog alla mödrar inom sig (och som du sa är den nog än mer ångestfylld hos mödrar som förlorat ett barn). Narkos kommer att bli skönt för H, hon slippet sloss mot dumma doktorer och örhängspluppen kommer att vara ute på nolltid! Kramar till er bägge! <3
Ajajaj... jag lider innerligt med er båda, fysiskt i det ena fallet och själsligen i det andra. En helg att härda ut.
Jag förstår nu. Stackarn! Det går säkert bra imorgon. Och glass hjälper mot mycket!
Åh, stackars H och stackars mamma. Säger som de andra, du är en toppenmamma C och du lät H får hål i öronen för att glädja henne!
Hoppas allt går lätt och smidigt idag!
Kramar till er båda
