Om konsten att fånga rinnande vatten i sin hand
Schoolbag in hand
she leaves home in the early morning
waving good-bye with an absent-minded smile
I watch her go
with a surge of that well-known sadness
and I have to sit down for a while
Så stor hon börjar bli! Hon har redan gåvor och förmågor som jag strävar efter förgäves. Man kan se i hennes ansikte att bebisen H är borta och flickan H är i antågande. Man kan se det - och man kan höra det. På resonemanget. På hur hennes minne plötsligt visar sig ha fångat upp och analyserat saker med en alldeles egen, ganska vuxen, H:sk tolkning. Hur och när blev hon så klok?
The feeling that I'm losing her forever
and without really entering her world
I'm glad whenever I can share her laughter
that funny little girl
Så stor hon börjar bli! Och när hon nu blir skolbarn kommer hon att ha egna obligatoriska saker - vi blir mer beroende av hennes schema också och inte bara mitt när det gäller att ta oss en rolig dag, eller att "vara tjejer tillsammans" som H säger.
What happened to our wonderful adventures
the places I had planned for us to go
Well, some of them we did, but most we didn't
and why, I just don't know
Vilket litet levnadsgeni hon är. I ett uttryck kan hon fånga stora saker som sommaren, livet, meningen. I sin hand håller hon både små maskar som hon grävt upp ur jorden och stora blommor (med storflickeaktigt långt skaft numera) som hon gärna delar med sin mor. Och för varje sekund som går blir hon alltmer sin egen, alltmer unik, alltmer svårfångad...
Slipping through my fingers all the time
I try to capture every minute
the feeling in it
slipping through my fingers all the time
Do I really see what's in her mind
each time I think I'm close to knowing
she keeps on growing
Slipping through my fingers all the time
Hur kan det vara så att någon som man bor med, någon som man träffar varje dag, kan bli stor - en skolflicka - utan att man märker det? Hur gör man när man skall fånga rinnande vatten med blotta handen? Man kan omöjligt hålla kvar det, det är för levande, för starkt, för kraftfyllt. Och varför skulle man vilja det? Men ändå...
Sometimes I wish that I could freeze the picture
and save it from the funny tricks of time.
Slipping through my fingers
___
Tack för "duetten" ABBA.
Så vackert skrivet och jag kan inte annat än att hålla med.
V blir skolflicka nu och på R märker jag hur snabbt de utvecklas under året i förskoleklass.
Ha det gott!
KRAM
Jag minns när min flicka blev stor "skolflicka"! Du beskriver det så jättefint!
Jag har varit med om det du är med om nu redan tre gånger och du beskriver det otroligt bra!!! Abbas låt är helt fantastisk, sätter ord på hur det verkligen är!! Ett stort steg för barnen att börja skolan men troligtvis ett ännu större steg för deras mödrar...
Kramar till er alla!!
Så vackert skrivet. Det rör hjärteroten. Idag kände jag inte igen sonsonen (16), när han klippt sig. Det var jättefint men så annorlunda. Inser att jag bara har att följa med och att allt förändras. Bara det är fantastiskt!
Jag bara älskar denna låten. Det är just vad jag också känner inför hösten. Måndag är sista dagen på förskolan för båda. Det har redan blivit en del mammatårar och frökentårar... Känns stort med skolan och en liten som blir stor. Lite längre bort från mamma nu.
Åh, vad fint skrivet! ♥ Det ÄR jättestort, både för barn och framför allt för mamma. L. börjar ju ettan i höst, och M. börjar gymansie-ettan. Hur stort som helst! Tur att jag har min gos-bulle hemma ett år till! ♥
Vackert skrivet! Och så himla sant... Säger som Amlon att det är tur att lillebror går på dagis ett år till... Kram!
Den där sången fick mig att storgråta varje gång jag sett Mama Mia. En fantastisk text. Precis allt det där ska ingå i min bok, om att våga släppa taget :-)
Kram i sommarregnet
O vad jag känner igen mig i dina reflektioner! Och O vad jag gråter varje gång jag hör den där Abbalåten! För det är ju så, tiden rinner mellan fingrarna på oss och Ögonblicket är blott ett ögonblick. Det kommer inte åter.
