Oåterkalleligt vuxen?
Hon är nervös. Stolt. Fundersam. Förälskad i tanken. Och diverse andra känslor.
När hon gått och lagt sig ikväll ropade hon in mig.
"Nu skall jag snart börja i skolan. Ja, och då kommer jag ju att fortsätta gå i skolan. Och sedan, när man är klar med hela skolan, så har ju du och pappa berättat att man ändå fortsätter att gå i skolan. En annan skola. Och sedan skall man gå ÄNNU mer i skolan, och jobba och så. Och då...då går man ju upp varje dag och går till jobbet och så går man hem och äter. Men så...så fort jag börjar skolan - då börjar liksom allt bara bli - sådär - ja, du vet: ....när skall man leka då?"
Det var en synnerligen relevant fråga måste jag säga. Men såvitt jag kan konstatera på mitt jobb så leker väldigt de flesta även när de är 13, 14 och 15 år gamla... Leken ser iofs lite annorlunda ut, men nog är det lek alla gånger :) Kram!
Tack för din kommentar i min blogg. (Det kom en fortsättning idag, om än något sent.) Jag har läst lite hos dig och förstår att du har ett litet hjärtebarn som inte finns hos dig längre...
Skickar en stor kram i natten
Hej! Hittade din blogg och blev nyfiken - mysig sida! Det är alltid lite gripande när barnen kommer med egna "vuxna" tankar - det påminner en om att dom är på väg in i ett nytt stadium och dom får ett nytt sätt att tänka... Och man själv får ändra sättet man pratar med dom. Vilket i sin tur betyder att man själv blir äldre....!!!
Ha en fortsatt bra helg/ U :)
