ANSGARS SYSKON

Varje dag som jag tillbringar med mina barn lite enskilt, utan att alla fyra är med, blir jag så nyförälskad i dem. Det är så stort att få vara med, ta del av deras tankar, deras sätt att se världen...

Idag var det S och E och jag som fick vara tillsammans. Vi hade en färdig plan från början men den ställdes lite på huvudet av att E var tvungen att gå till doktorn för att få medicin mot sin candida, så det blev lite improviserat.

På biblioteket upptäckte S och jag något nytt, att vi kunde spela Fia med knuff med ett stort spel. Jättestort faktiskt. Det gick bra, dvs vi spelade två färger var och S spöade med sina två färger båda mina färger rätt rejält. Han är mycket smartare än vad jag är, det är därför.



Sedan blev det inte picnic som planerat utan vidare till Max där vi träffade kompisar. S och A, 9 år, studsade glatt studsborg medan mamman K och jag och E satt och pratade tjejsnack, mycket behagligt. Sedan for vi till doktorn och A&K på klänningsjakt till Lindex och Åhléns.

Jodå, det var candida och vi fick medicin och S fick ställa sina två frågor till läkaren, väldigt intelligenta frågor enligt min mening och bra svar fick han också.
a) hur får man en bebis att gapa så att man kan titta i munnen på den efter svamp? Den förstår ju inte ordet "gapa".
b) hur kan samma sak heta både svamp och torsk, som är helt olika saker?

Så for vi till apoteket och hämtade medicin och passade på att ta oss en glass i solskenet på torget. Och så var det student i Enköping idag. S hade aldrig sett studenter och var helt fascinerad. Varför har alla likadana hattar? Varför skriker de? Varför rimmar det de skriker?

Jag insåg när vi stod där och han gapade stort, både om glassen och åt alla "de stora barnen", att det är tolv år till, TOLV ÅR bara, tolv korta år... sedan går han där helt plakat - jag menar, med ett plakat - och då var jag tvungen att krama om honom så där hårt så att det är lite genant för barnet men på det sätt som alla mammor förstår.