ANSGARS SYSKON

var vi på idag. Jag hade legat vaken till klockan tre och försökt att med viljeansträngning framkalla sparkar men det var inget för Hoppsan. Så till sist bestämde jag mig för att h*n var död och att det inte var ngt att göra något åt. Gråt, gråt, låg vaken till fyra. Första barnet vaknade halvfem. Jag var inte i toppform...

Så fort vi droppat S hos farmor och farfar och H på dagis så började jag gråta och grät hela vägen in. Väl inne i väntrummet var jag så förbaskat kissnödig och det måste man ju vara på 18-v-ul för att det skall funka så det höll mig iallafall tillräckligt upptagen för att jag skulle sluta gråta...

Så fick vi komma in till en underbar läkare med student som hon skickligt förklarade allting för och hon var superduktig.

Allt som hon såg var OK och bf är fortfarande 31/7.

Det var en lättnad. Sedan utförde vi vår tradition att gå och köpa nya kläder till bebisen (har vi alltid gjort efter UL ända sedan Ansgar (han begravdes i marimekkooverallen som vi köpte till honom)) och den här bebben fick en fin gul dräkt från Lindex med regnbågar på. Både H och S har fått blåa kläder med nallar så sådana var vi lite trötta på (nej, H fick nog ett lejon när jag tänker på det, men ändå).

Ojojoj. Det är visst på riktigt!!! =)